2015 'n stuff

År 2015 har varit händelserikt. Inflygningen för att landa som stockholmare hade börjat redan i oktober året innan och trots att landningen var planerad så blev den grovt försenad. Efter att landningen väl ägt rum låg en lång sträcka av ovisshet och djup frustration framför mig. Men tänk... med god vilja, hårt arbete och en liten skänk från ovan så har allt fallit på plats. Och året avslutas på topp! 

När jag kom hem från resan i Europa (Instagram: #erikochlindaieuropa) skulle allt ordna upp sig. Efter tre månader i ett hus utan alla mina grejer kände jag att jag saknade vårt HEM. Men det blev ju inte riktigt så smidigt som att landa på Arlanda och sedan åka direkt med flyttlasset från förrådet till nya lägenheten.

15 januari flyttade jag in på hotell. Lägenheten där jag skulle nästla in mig i storstadslivet var inte klar än. Totalt blev det 7 veckor. Det var iallafall nära till stationen. Rummet var litet men jag var inte där speciellt mycket så jag trivdes bra. Hotellfrukosten var också god. Tröttnade dock lite på att alltid behöva betala för mellanmål och middagar - samt att spara kvitton på allting.

Jag slutar med P-piller eftersom det är onödigt att skydda sig mot oönskade graviditeter om man ändå inte har någon lust till sex iallafall. Känner mig deppig och tänker att det är hormonerna som stör, så mitt logiska jag säger bara: "Sluta med dem då." Sagt och gjort. Känner mig befriad.

I slutet av januari startar jag ett vikariat på en gymnasieskola (parallellt med Förbundet) och får känna efter om jag vill bli lärare. Slutsatsen blir att jag verkligen vill jobba som lärare. Försöker jobba på med uppsatsen så att jag kan bli klar och därmed gå vidare med pedagogisk utbildning istället. Blir lite uppgiven för att jag inte hinner få ut min examen innan hösten iallafall eftersom jag har en del kurser som släpar. Söker senare till påbyggnadsutbildningen men kommer inte in.

4 mars flyttar vi in i lägenheten. Landar lite. Äntligen! Jag börjar jobba mer med Förbundet och utmanas när jag får stort ansvar för hemsidan, skrivande, fotografering och medlemshantering. Hinner inte med uppsatsen något alls. Fokuserar allt jag har på att skapa en bra referens för framtida jobb. Senare ska det visa sig att det var värt att sitta kvar länge för att bli klar med att jag lovat leverera.

Sommaren kommer och jag får en (1) vecka semester. Det är en vecka på Gotland men jag känner mig inte återhämtad efter det. Jag börjar knaka i fogarna. Det är tungt att dra lasset på jobbet och jag behöver dessutom utbilda min efterträdare.

Jag har bara ett vikariat på Förbundet som tar slut sista september och jag har inte hittat något nytt jobb. Jag är inte klar med uppsatsen. Jag har ingen lust till någonting. Tränar inte trots att jag vill och är sugen. Yogainstruktören slutar bara ett par veckor efter att jag kom igång. Jag vill fortsätta plugga. Jag vill hitta ett fast jobb. Jag vill utvecklas och utmanas mer, men det spårar bara ur.

Jag bryter ihop. Börjar gå hos en terapeut för att få ordning på allt. Magen är dålig så jag kollar upp den hos en läkare som lovar att jag ska få en remiss. Den har inte kommit än trots att det har gått ett halvår. Måste höra av mig igen.

Jag minns inte så mycket från sommaren heller. Det beror nog på att jag satt ensam på kontoret mycket och bara höll saker och ting flytande. Gjorde jag något kul? Påminn mig gärna om du vet.

Terapeuten och jag kommer fram till att jag ska göra klart uppsatsen snarare än att jobba ihjäl mig. Så jag jobbar på lite till med uppsatsen. Åker till Universitetet och träffar handledaren och pratar med kompisar från utbildningen för att få tips. Avslutar ett stort jobb med att programmera så att det i stort sett bara är själva skrivandet kvar. Känner mig som en kung och börjar känna att det där med terapeut är riktigt bra.

Hon lyssnar och tolkar mig och målar upp den bilden som hon får genom det jag säger. Den bilden kan både överraska och chocka. Jag blev rätt chockad. Mycket av det hon sa hade jag nog låtit tränga undan. Jag gick dit tre eller fyra gånger och sedan kände jag att jag inte ville gräva mer. Det är bara onödigt att dra upp saker ur ens undermedvetna utan att ha ett syfte med det. Blir lite rädd för de tankarna hon väcker men låter de vara.

Det är okej att livet inte är prefekt. Man måste inte göra något åt det bara för att man kan. Vissa saker kan vara dåliga. Vissa saker. Men inte alla. Inte Det. Här stoppar jag tankarna och bestämmer mig för att jag vill må bra och leva livet. Om jag slutar tänka så kommer det ordna upp sig. Tiden läker alla sår osv osv etc m.m.

Onsdag 26 augusti börjar jag i en kyrkokör och blir frälst. Känner att jag äntligen hittat en plats där jag får sjunga, utmanas och utvecklas precis i den takt jag vill.

Direkt fick jag en bibba noter att lära mig, tillsammans med Händels Messias (260 sidor notkompendium). Glädjen i livet blir påtaglig och jag släpper sommarens bekymmer. Alla dåliga tankar är som bortblåsta och jag börjar söka jobb som jag verkligen vill ha. Ber till gud och låter alla runtomkring mig veta att jag vill ha jobbet. Förbundet får veta det också. Min goda referens.

Tisdag den 29 september ringer VDn på IT-företaget och säger att de vill ha mig. Min lycka är gjord. Jag förhandlar lön som om jag aldrig gjort något annat och får veta att jag får börja väldigt snart vilket minimerar luckan till tjänsten i Förbundet. Det här är helt perfekt. Jag tackar änglarna, kören och mig själv. Jag har förtjänat detta!

Onsdag den 30 september slutade jag jobba på förbundet. Jag gick därifrån med lätta steg. Allt hade löst sig. Jag hade överlevt sommaren, lärt upp min efterträdare så gott jag kunde och jag hade fixat ett nytt jobb. Vilken jäkla KUNG jag är.

Jag är bäst helt enkelt. Och alla i kören gillar mig. De tycker jag är duktig. De på förbundet tycker att jag är duktig och jag har fått en massa beröm för mina insatser. Jag vill liksom bre på med det här så mycket jag kan nu. För jag har inte känt mig så duktig. Jag har känt mig misslyckad.

Jag fyllde 26 år och har en hyresrätt i en förort i Stockholm. Ett stort studielån men ingen examen. Nu har jag åtminstone ett fast jobb men jag har inte något av det jag vill ha utöver det. Jag vill ha så mycket mer än detta. Jag känner mig hungrig på att ta för mig mer!

Hösten och anställningen på IT-företaget börjar med en konferensresa till Sri Lanka där jag, som på ett riktigt ungdomsläger, vinner förtroendet hos flera av mina nya kollegor. Det blir grunden för flera relationer som känns som att de kommer vara livet ut. Det är ett fantastiskt gäng jag har hamnat i och jag känner mig så tacksam.

Till julkonserten med Kyrkokören får jag möjligheten att sjunga solo och jag tackar ja. För min egen skull vill jag inte att så många ska komma. Kören är ju min oas i vardagen. Där jag får vara bra för att jag är jag. Inte för att jag presterar och pressar på stenhårt hela tiden. Ändå kommer det flera välkända personer och lyssnar. Vilket i efterhand känns mysigt. Jag får beröm för min insats. Det värmer.

Nu står julfirandet för dörren och allt ska hinnas med. Såhär dan för dopparedan känner jag mig redo. Jag ska träffa familjen som jag har saknat så mycket under året. Jag ska träffa vänner som jag inte sett sedan förra nyåret.

Och sen skulle jag vilja lova mig själv att skriva mer. Det är aldrig fel att skriva. Det ger mig så mycket.

Men jag har nog lärt mig att inte lova saker här i bloggen. Och ni som läser vet väl bättre än att lita på det jag lovar?

Så... utan att lova något: På återhörande!

L

Ett nytt inlägg

Det var verkligen länge sedan jag uppdaterade bloggen. Det beror på många saker. Dels har jag flyttat tusen gånger sedan jag slutade skriva och så jag har bytt jobb tusen gånger. Då har energin till att skriva inte funnits helt enkelt. Jag har inte ens skrivit dagbok - även fast jag köpte en sån där 5-års dagbok med bara några rader för varje dag. Det var för jobbigt.

Jag är numera en förtortstjej i storstan. Barkarby. Jag bor i ett nybyggt såll. Det jag menar är att trots att huset är nybyggt så har en överväldigande stor del av de som bor här fuktskador i sina lägenheter. Än så länge är jag förskonad från sådana missöden, men jag inspekterar innertaket var och varannan dag.

Jag skriver mycket i mitt jobb men också i mina studier. Jag är snart klar, så nu söker jag mattejobb. Jag vill jobba någonstans där jag kan känna att jag använder något av allt jag lärt mig i matematiken. Grupparbete känns viktigt. I den tjänsten jag har nu jobbar jag mycket själv, och det går bäst när jag får hjälp. Det är nog så att jag känner mig lite osäker i min roll, men det har blivit bättre.

Jag känner att jag har lärt mig massor och dessutom blivit starkare på att skriva. Att komma på roliga ämnen, ämnen som jag brinner för. I flera år har jag bara gjort det jag blivit tillsagd och det som jag borde tycka är roligt. Nu har jag börjat hitta fler "det här tycker jag är kul"-ämnen. Det känns kul!

Något som jag verkligen gillar är att göra intervjuer om personers liv. Jag älskar att ställa frågor om hur en person reflekterar över sina livsval och framtiden. Hur styr du ditt liv? Jag har fått chansen att intervjua både kändisar, politiker, entreprenörer och helt vanliga människor i min tjänst som jag har idag och det har väckt mig.

Det har väckt min nyfikenhet på människor. Jag vill ställa samma fråga till alla.

Varför jobbar du med det du jobbar med?
Vad har hänt i ditt liv som du bara finner dig i nu?
Har du kontroll?

Det är så himla spännande att höra hur människor tänker.

Jag känner att jag skulle kunna skriva flera mil till, men jag får hejda mig. Ni som läser måste få en chans att hinna med. Långa texter är svårlästa, och nu har jag iallafall krupit fram ur skalet igen. Visat mig.

Jag lever.

Och jag tänker skriva ett nytt inlägg direkt!

Peace!

En stenhård låt

Jag har lyssnad på den om och om igen och jag verkar inte tröttna, texten väcker så många minnen. Men vad ska man göra när man inte kan, vill, orkar? Det gick ju inte. Jag ville inte, vill inte. Men ändå saknar man det. Har börjat få nya idéer men det känns som om jag inte kan förverkliga dem - men allt är väl svårt om man måste göra det själv?

Det är ändå inte helt lätt att finna sig i det - deal with it - ni vet. Jag lägger min sista energi på det nu. Det började med att jag inte hittade låten, sedan la jag ner en del tid på att få tillbaka den; och det man lägger energi på växer. Tuffa flashbacks hur som helst. Vill poängtera att inget är glömt även om det inte nämns. Tabu? Kanske, mycket möjligt. Men vad vet jag? Har ju ingen som helst koll längre. Skönt att slippa veta, skönt att slippa bry sig.

Mycket har förändrats om man jämför med lite mer än ett år tillbaka - Jag kanske är lika vilsen nu också, men jag har haft min personlighetskris och arbetslöshetskris och alla kriser man kan tänka sig och titta på mig - Jag lever! Det är en fantastisk känsla att äntligen vara på väg igen efter att livet har stått stilla alldeles för länge. Det är nog därför man blir lite nostalgisk så här på randen till stora förändringar.

Nu har jag slutat lyssna. Nu har jag fått dosen. Som en vaccinspruta mot dumma idéer.

Löning i morgon! :D //Lycklig Liten L

Sista dagen

Vad glad jag är att solen tittade fram idag. Det behövdes lite solighet idag.

Lön för mödan

All oro jag hade inför att mina konton skulle gapa tomma gick över när de äntligen nollades. Då kunde jag inte oroa mig längre. Då fanns det inget att oroa sig för. Pengarna var ju slut. Punkt.

Idag är det andra gången som jag får lön på två år. Idag har jag en buffert igen. Kommer oron att komma tillbaka nu, när jag har något att oroa mig för igen?

När kommer mina pengar ta slut nästa gång?
Hur länge kan jag räkna med att ha en inkomst?
Borde jag köpa lite nya kläder?
Vad ska Erik få i födelsedagspresent?
Vad ska mamma få när hon fyller 50?
Vad kostar det att bli en bättre människa?
Vad kostar det att få känna sig om en bra del av familjen?
Måste alla få presenter hela tiden eller kan man visa sin uppskattning på något annat sätt?

Nu när jag äntligen har lite pengar, så upptäcker jag också hur lite tid jag har. Jag skulle vilja stämma pianot, men jag har inte tid att spela på det. Jag skulle vilja resa till Bryssel, men jag förlorar inkomst om jag tar ledigt från jobbet och det blir så lite tid i Bryssel om jag försöker åka över en helg utan att ta ledigt.

Skitsvårt.

All ekonomi handlar om att fördela resurser i olika former på det sättet som gynnar ens mål. Tiden bör användas till att få pengar, och pengar ska användas till att göra saker man tycker om. Om man har tur så gillar man sitt arbete. Då kan man jobba med något roligt utan att pengarna spelar någon roll, man når ju ändå sitt mål. Om man jobbar med något roligt som är välbetalt tror jag att man tycker det är kul just för att man får bra betalt för det.

Det svåraste är om man vill göra något som bara kostar pengar utan att generera någon inkomst. Som att resa. Att resa kan ju naturligtvis vara en del av jobbet, men i slutändan är det inte själva resan du får betalt för att göra. Utan för att träffa någon, göra något på en speciell plats. Inte bestiga ett berg, ta kort på solnedgången eller sola.

Vad finns det mer för resurser, än tid och pengar? Jo, energi. Den resursen försvinner snabbt om man är stressad eller orolig.

Tid är den enda resursen som man aldrig får tillbaka. Som man inte kan få som lön. Därför är det tid som är mest dyrbar. Därför bör man tänka noga på vad man lägger sin tid på.

Om man tänker på detta ett tag inser man att våra resurser går i ett kretslopp:
- Vi har energi och tid som vi lägger på något som tar energi och tid - men ger pengar.

- Pengarna använder vi för att få energi och sedan använder vi den energin och ännu mera tid till att tjäna mer pengar.
Så går det runt.

Man kan minimera tidsförlusten om man ser till att kretsloppet inte handlar om pengar. Dvs:
-Man lägger ner tid och energi på det som ger energi.
Då känner man sig nyttig och det där steget med pengar behövs inte för att vi ska få tillbaka energi för att fortsätta. En evighetsmaskin och vägen till lycka?

Här ovan har vi något som tål att tänkas på. Släng gärna in andra personers väg till att få tid och energi i ekvationen och försök schemalägga lyckan och livet med en familj runt dig. Livets svåra gåta: Löst. Voilá!

Dagboksanteckningar

Jag sitter här och läser mina gamla anteckningar. Ofta när jag skriver är det för att undvika social torka eller ett sammanbrott, vilket gör att jag alltid är i ett visst sinnestillstånd när jag skriver. Det innebär att jag har väldigt många olika tankar i huvudet samtidigt och det gör att mina anteckningar kan spåra ur och bli väldigt utdragna och osammanhängande. Ofta tar jag tag i den första tanken som dyker upp när jag öppnar ett nytt dokument att skriva i och fortsätter att spinna på den tills jag har tömt ut allt som jag kan tänka. Ibland skriver jag en dialog med mig själv. Med talstreck och känslobeskrivningar och allt, som om jag vore schizofren. Det är väldigt effektivt när man har ångest, då kan man konfrontera sig själv med frågorna som man tror att en psykolog skulle ställa. När man sedan läser igenom det man har skrivit så blir allt mycket klarare och klumpen i magen är borta och alla tankar är i ordning igen.

Jag står inför en ny känsla nu, det är en väldigt stark vilja inom mig. Viljan att publicera det jag har skrivit. Det jag vill är att visa för världen vilka erfarenheter jag har samlat på mig och vilka känslor jag har känt. Jag har anteckningar från nästan 10 år av mitt liv där jag beskrivit mina allra starkaste känslor och även de jobbigaste situationerna jag har varit i. I många av dokumenten kommer små visdomar fram.

"Jag vill visa världen vad jag går för, vilken hjältinna jag är! ...men när jag står där med händerna sträckta mot himmelen är det som att någon har lagt en stor sten i dem. En sten så stor och tung att den skymmer allting som jag siktar på och jag kan inte röra på mig. Jag kan inte slänga bort den. Den har en inskription: För att bli av med mig måste du krossa mig mellan dina händer. Du måste visa att du är så stark du någonsin kan bli och så kommer solens strålar träffa dig igen. Då kommer livet bli lekande lätt."

I slutändan skulle mina publicerade tankar bli en ungdomsdagbok uppblandad med dålig poesi och några visdomsord på några av sidorna. Men om jag putsar lite på den, fortsätter att skriva och fortsätter att känna, så tror jag att det kommer dyka upp en bok om livet.

Filosofi mitt i natten

Jag kom precis på vad som kan få mig ur vilken ångestattack som helst.

Att hjälpa någon.

Minsta lilla gest som gör livet lättare för någon får mig att helt glömma mina egna problem och komma ur min negativa tankespiral.

Jag kan inte fatta hur enkelt det är. Alla kategorier liksom.

Tack, natten.

Puh!

Att man cyklar i Linköping är en regel utan undantag. Att köra bil är en mardröm. Alla korsningar är kaos och det är enkelriktat, rondeller med fem avfarter och alldeles för mycket cyklister i trafiken att hålla koll på. Det enklaste är att sätta sig på cykeln själv.

En annan sak som är allmänt känt om Linköping är att det inte finns någon bra badplats i stan. Tinnis finns ju såklart men mysfaktorn där är noll.

Så, lösningen är helt enkelt att man cyklar till närmsta sjö. Idag hamnade jag och en vän på en fantastisk plats. Det tog nästan en timme att cykla dit och med hjälp av eniros kartor har jag fått veta att jag idag har cyklat 2,3 mil. Mina ben låter mig veta att det var lite för långt. Jag har inte tränat benen på hela sommaren!

Cykeln är dessutom ett bra sätt att vara snäll mot knäna på. Mitt löparknä känns inte när jag tar promenader, men när jag cyklade så här långt så kändes det faktiskt lite obehagligt efter ett tag. Jag fick vara noga med att ha raka fötter och göra en kontrollerad rörelse när jag trampade. Låga växlar. Jag har förstått att den bästa träningen för knät är att jobba upp mjölksyra och inte ta i för hårt, utan mest hålla ut. Och snacka om att jag höll ut. Det sved nästan i knäna. Vilket är precis den känsla som bekräftar att jag belastade knäna precis lagom mycket. Det gjorde inte ont.

Badplatsen var också fantastisk. Jag vill inte säga vart den låg. Vill ni åka dit får ni fråga mig och ta med mig! Vattnet var varmt och solen var mild. Vilken underbar dag!

Om det är något jag ångrar så är det att jag inte hade några solglasögon och att jag inte tog på mig cykelhjälm. Det hade känts bättre med de grejerna på!

Nu börjar det bli skralt

Jag som alltid har oroat mig för att behöva plocka ut pengar från sparkontot när jag vill ha en guldkant på tillvaron har nu möter min värsta farhåga på riktigt: Att inte ha några pengar kvar att ta av.

Paniken jag har känt på grund av vetskapen att all kosing skulle sina har helt försvunnit och ersatts av en mycket bättre känsla. Vad roligt det är att laga mat! Jag vill ju så klart jobba och jag kommer att göra det snart, men tills jag får min lön blir det oerhört svårt att få pengarna att räcka. Jag vill vara klok med mina pengar. Jag vill inte betala för saker som jag inte vill ha. Jag vill ha min lägenhet, elen, internet, mat. Det är de enkla och grundläggande utgifterna som varje månad kostar vad det kostar. Matutgifterna kan man definitivt påverka. Handla billigt och laga maten hemma. Dessutom är det gott med hemlagat.

Men allt annat måste jag gallra i. Inte gå på bio. Inte resa någonstans. Inte äta ute. Många saker som jag gör med enkelhet under vetskapen att det kommer nya pengar nästa månad försvinner helt. Som att ta en fika på stan.

Det finns en skam i att inte ha pengar. Men på något sätt måste man omfamna situationen man är i och förklara att man inte har råd utan hellre tar och bakar något hemma i stället för att betala 39 kr för en latte utan något till eftersom det blir för dyrt, och då smakar det ju inte lika gott. Man vill ju ha något sött i munnen när man dricker kaffe men så har man betalat för en kopp som ångar av otillfredsställelse och skam.

Spela sällskapsspel, cykla och bada, kolla på film, träna, läsa biblioteksböcker.... det är ju det enda man vill göra när det är sommar! Vad härligt det är att kunna njuta av den här perioden i mitt liv, trots att det är så skralt.

Jag har svårt att uttrycka omfattningen av min tacksamhet mot min sambo, min mamma och min sambos föräldrar. Min mamma är så snäll. Hon gjorde det möjligt för mig att åka till Gotland och ha en riktig semester i två och en halv vecka. Det enda jag behövde betala var en energidryck och en tidning med japanska sifferutmaningar. Min sambos föräldrar har låtit mig bo under deras tak så att jag kan vara med den jag älskar när han har jobb i sin hemstad. Alla guldkanter har jag fått från de jag älskar allra mest och jag är så tacksam att jag håller på att spricka. Middagar, bensin, hotellvistelser... och Ellen som har stillat mitt shoppingbegär genom att skänka bort kläder till mig (som dessutom sitter helt perfekt och jag hade ju inte kunnat hitta bättre jeans på stan!).

Och Erik, min finaste sambo och blivande särbo. Hur ska det gå? Det är med stort hopp, enorm kärlek och ren och skär skräck som jag möter nästa halvår av vårt liv. Jag har sagt att jag inte vill. Och inte ville jag att alla mina pengar skulle ta slut heller. Men nu när jag står här och är mitt uppe i en av de mest förfärliga situationerna man kan hamna i så är det ett lugn som sänker sig över mig. Nu tänker jag på det som komma skall som ett fallskärmshopp.

Det finns absolut ingenting jag kan göra för att stoppa det. Marken kommer att finnas kvar när jag landar och när jag reser mig kommer jag att vara starkare, modigare och smartare.

(Nu fick jag en flashback till reklamen för Ahlgrens bilar... "Det finns bara ett sätt att stoppa dem...")

Antagligen så dör jag inte. Statistik visar att det är ytterst ovanligt. Så nu är det bara att njuta av åkturen!

Vill springa

Känna den tidiga morgon luften mot ansiktet...
Se solen stiga genom dimmorna och sätta de gulnande löven i brand...
Höra enstaka fåglars sång och ana en morgontrött stämning i studentområdet...

Jag vill inte vara sjuk längre. Finns det inte någon dunder-kur på att bli frisk fort? Plugget är lugnt så det finns egentligen ingen stress som gör att jag aldrig blir frisk, utan det är helt enkelt en ihärdig förkylning och jag är trött på den! Jag har fått hem lite av Selinas mat och det lär ju hjälpa mig (det kommer nog räcka hela veckan dessutom) med bra matlådor och nyttiga middagar. Det är ju viktigt. Det vet jag.

Det som jag längtar mest efter med att vara frisk är orken att springa. Att ge sig ut och bli så andfådd att lungorna känns sprickfärdiga och sedan duscha och verkligen njuta av att sitta och slappa. Nu blir jag bara rastlös så fort jag sätter mig vid datorn.

Upcoming: Jag ska vara Toastmaster på vår tacksittning till faddrarna och jag håller på att förbereda mig, mest mentalt, inför min uppgift. Man ska ju vara rolig och kortfattad och ha en massa roliga saker att presentera och jag tror att det kommer bli jävligt kul =D Det är också en förutsättning att man är frisk då så man orkar studsa upp och ned från sin stol hela sittningen...

Längtar till på lördag!

Då ska jag gå och se Holgerspexet!

Läs recensionen här! 

Hurra för Holger! Vilken lyckad start! =)

Ända tills skolorna som inte fungerar som de ska blivit anmälda

Sveriges radio P4 Örebro berättar om skolan i kumla. Det är fler skolor än Vialund som har problem. Alla skolor som inte fungerar kan inte få plats i nationell media - men jag tycker att dysfunktionen hos svenska skolan borde diskuteras i tidningar och radio varje dag. Ända tills alla skolor som inte fungerar som de ska har blivit anmälda. Ända tills varje elev når målen för att bli behörig till gymnasiet, och varje lärare får känna hur det känns att stå inför en kunskapstörstig klass. 

Här skriver Nerikes allehanda om hur Vialundskolan blir anmäld till Skolinspektionen igen.

Jag tycker att alla föräldrar ska ta utbildningen av sina barn i sina egna händer nu. Ni får se till att era barn lär sig det ni tycker är viktigt, eftersom skolan just nu inte klarar av det. Den omstrukturerade undervisningen kommer inte att fungera fullt ut förrän om, vad jag tror kan bli, flera år. Då kan det vara för sent för de som går i skolan nu. 

What if money didn't matter?

Det som är sämst och bäst med detta är att det är så sant, så sant. Jag finner att jag inte tagit den mest självklara vägen mot det jag vill. Det är inte fel. Det är bara svårt. Det känns som om jag simmar i fel stim ibland. Jag blickar ut från stimmet och ser på de andra simmarna som har andra mål och annan draghjälp än vad jag har. Jag skulle nog behöva lite draghjälp just nu.

Sluta skolan

Jag läste en intressant bok härom dagen. Den är skriven av en man som jobbat med skolan i 30 år och är väldigt kritisk till att skolan ens existerar i den form den gör idag.

Det är synd om de barn som tvingas in i ett system där de blir normaliserade: Genier blir medelmåtta och de som inte verkar klara medelmåtta blir underkända i stället för att de får hjälp. Alla kommer ut i skolsystemet i en liten låda med etiketten "Färdig för att tjäna Sverige", men att bara gå i skolan räcker inte. Så systemet har sett till att den gallringen som sker genom högre utbildning gör att de som enbart gått den obligatoriska vägen kan jobba som fastighetsskötare eller något annat jobb med låg status i vårt samhälle.

Här är en länk till boken i PDF-format. Den är ca 90 sidor lång och det tog mig ungefär en timme att läsa den. Det var värt varenda minut!

Om ni vill fortsätta läsa om författaren och hans åsikter samt reaktioner som han har fått kan ni läsa på hans hemsida. Det är väldigt roligt att läsa texter av de barn som går i skolan nu! En del har väldigt sunda åsikter tycker jag! 

Ha det fint i höstmörkret.

/L

Vad hände egentligen?

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag sökte till Linköpings studentspex för att få vara skådis!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kommer inte ihåg om jag hade några... 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Den jag kommer ihåg mest är min klasskamrat som fick en son elva minuter i elva den elfte i elfte tjugohundraelva ;)

4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov har alla jag håller kärt överlevt 2011! 

5. Vilka länder besökte du?
Sverige. Gotland. Blev inga resor detta år heller... :( 

6. Är det något du saknade år 2011 som du vill ha år 2012?
Utlandsresor! Planerar för att göra en längre utresa... vi får se vad det blir!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid minnas, och varför?
27 juli flyttade Kalle till Singapore. Det kommer jag minnas, eftersom jag inte såg honom på fem månader sen. Efter den dagen förändrades mitt liv. 

8. Vad var din största framgång i år?
Jag blev starkare! Jag började träna på riktigt och har fått smak för hårda, tuffa, träningspass!

9. Största misstaget?
Glömde ta med min raket till nyårsfyrverkeriet! Fuck.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick problem med knäna när jag bara sprang utan att träna dem separat. Pappa sjukgymnast fick behandla. Har annars lyckats hålla mig rätt frisk. Lite förkyld sådär. 

11. Bästa köpet?
Kamera! Superduperbra kompaktkamera som är precis vad jag behöver för att fota allt och bli nöjd med bilderna! =) 

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, Hyra, Biljetter som jag aldrig använde, teknik (kamera, skärm, mobil) i den ordingen.


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag blev antagen som skådis i Linköpings studentspex! Superkul!
Miriel och jag skaffade bästisringar med gravyr och allt! Jättefint! Vi har varit kompisar i 20 år nu.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2010?
Chris Medina - What are words

Nik Kershaw - The Riddle

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Typiskt deppigt år faktiskt om jag ska vara ärlig. Men många glada och lyckliga stunder också. 


16. Vad önskar du att du gjort mer?
Slappnat av och inte oroat mig. (samma som förra året)

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Planerat, tagit dagarna lite mer för vad de var och slängt mig iväg på äventyr... 

18. Hur tillbringade du julen?
Med de allra näraste och käraste =P

19. Blev du kär i år?
Ja, i Beethoven som sjöng solo i Holgerspexet, fy faen. Han förtjänar att nämnas här. Snygg var han också. 

20. Favoritprogram på TV?
Glee, True blood, julkalendern Tjuvarnas jul!

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej.

22. Bästa boken du läste i år?
1Q84 av Haruki Murakami. Det är dock en trilogi. Bra är det i alla fall!


23. Största musikaliska upptäckten?
Öh... jag återupptäckte massa gamla grejer! Spotify premium säger jag bara!


24. Något du önskade dig och fick?
Jag fick allt jag önskade mig i julklapp. Mycket som jag önskat mig behöver få mer tid innan jag vet om jag har fått det ;) 

25. Något du önskade dig men inte fick?
Ja... 

26. Årets bästa film?
Kommer inte ihåg, kanske Millenium-trilogin? Första filmen på engelska har kommit också. Den var bra!


27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Pluggade till omtenta. Jag tror till och med att jag skrev tenta på min födelsedag... Haha! 

28. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Resor, mindre omtentor, fler flummiga kurser. Mer tid med familjen.


29. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Lite mer jord... lite mer Linda. 

30. Vad fick dig att må bra?
Träningen och skådisgruppen! Och min finfina korridor!

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag sa ju det, Beethoven!

32. Vem saknade du?
Mig själv, men jag hittade henne igen!

33. De bästa nya människorna du träffade?
Alla spexare! Herrejävlar vilket gäng! Vänner för livet =) 

34. Citera en sångtext som summerar ditt år:(bortse från kvinna ;) )
Jag trodde jag va´ stark om jag stod där själv
På toppen av en drömpyramid
Jag skulle segra, och segla världar vida
Men jag kan bara vinna med min kvinna, nananana nananana
Vid min sida...

På egen hand förlorade jag fotfästet och föll
Ner i ett ingenmansland
Där tårar skar min kind i strömmar strida
Jag kan bara vinna med min kvinna, nananana nananana
Vid min sida...

Man faller tungt när man på höga hästar rida
Jag kan bara vinna med min kvinna, nananana nananana
Vid min sida...

Ett till nyårslöfte

Jag har kommit igång bra med träningen, ger mig ut för att springa lite titt som tätt och tränar styrka med min egen kroppsvikt. Jag får en riktigt kick av det så det är inte svårt att upprätthålla. Inspiration får jag från vänner och bekanta som också tränar, framför allt från min bästa vän som tränar lika mycket som jag. Trots att vi inte ses så ofta kan vi ändå uppmuntra varandra. Vi skickar uppdateringar så fort vi har tränat så vi kan peppas till att göra lika bra ifrån oss. Det är toppen!

Bästa vänner i skogen

Anledningen till att jag vill ha träningen som nyårslöfte är att jag mår så bra av det. Det är ett indirekt löfte till mig själv att våga må bra över huvud taget. Träningen är medlet som får mig att prestera bättre i alla tänkbara situationer. Styrkan man får och belåtenheten när man har kört ett hårt pass är oersättlig. Inget kan ge en sådan boost för själen som när man har tagit ut sig riktigt hårt och ligger utslagen på golvet och bara andas.

Enklast för att se om man har hållit sitt löfte till sig själv är att sätta upp ett mål som man kan bocka av. Jag är ju redan igång med träningen och håller på att bli bättre och bättre för varje dag så det kan ju kännas lite flummigt att lova något som man redan gjort. Målet är att komma fram till nyåret 12/13 och vara nöjd med vad jag gjort under 2012 för att fortsätta bli starkare.

Vad händer om jag kommer fram till nyåret och inte känner mig nöjd? Ja, då finns ju år 2013 också att träna under. Jag tror inte det är möjligt för mig att bryta detta löfte, rörelse kommer alltid vara en del av livet.

Jag ska hålla mitt nyårlöfte, och när jag säger nej till människor som jag egentligen vill umgås med så kommer det vara rätt lätt att säga "Jag har ett löfte att hålla" som vilken människa som helst skulle acceptera som ursäkt, även för den trevligaste tillställningen. Det blir ett sätt att jobba för att få egen tid. Tid att bara vara Linda på. Det behöver jag. Det lovar jag mig själv att jag ska få. Jag ska få tiden av mig själv, ta den, vårda den och njuta av den.

Detta är mitt löfte och nu när raketerna smäller och vi skålar i champagne så börjar det!

Gott Nytt år!

En till klump

Jag måste verkligen rycka mig själv i kragen. Hur kan jag hålla på så här! Jag blir så trött på mig själv! Jag tar en massa beslut hela tiden och tar mig själv framåt men ändå är det som om jag går i en rulltrappa åt fel håll. Jag känner mig trött och hängig nu och det beror säkert på att jag håller på att bli sjuk. Men jag måste hitta energin igen, så jag kan komma i tid och fokuserad till föreläsningarna och alla andra möten jag har. Det jobbigaste i det hela är att jag har i snitt fem föreläsningar i veckan och alltid alltid kommer jag i sista sekunden eller flera minuter för sent, jag bor fem minuter på cykel från skolan så det vore ju inte så himla svårt att åka i rätt tid bara så jag får vänta en stund i stället. Jag har ju en smartphone så jag kan säkert hitta på vettiga saker att göra tills det börjar utan att jag känner att väntandet är slöseri med tid.

För att jag ska kunna jobba med mig själv och andra måste jag ju för det första vara på plats när man förväntar sig det. Jag ska skärpa mig. Jag lovar mig själv det nu. Att jag alltid ska sträva efter att komma i god tid från och nu och alltid.

Matematisk statistik råkade bli den roligaste kursen denna termin, vi har en skotte som föreläsare och han kan  inte prata svenska ordentligt, det blir något talfel när han börjar prata så att det låter som om han har en klump i halsen som täpper till ibland. Han har blivit ombedd att tala på engelska i stället men det verkar inte vara något som han kan tänka sig eftersom kursen ska ges på svenska. Kurslitteraturen är på svenska och det räcker tycker jag. Andra kurser som går på svenska har amerikansk kurslitteratur och det är mycket värre, och ändå säger de att kurserna går på svenska då...

Nu ska jag iväg på lektion. Tänkte komma i tid och fråga så mycket att jag dumförklarar mig själv. Vill ju verkligen förstå!

Fullt ös medvetslös

Ja, j**lar. Det händer så mycket så jag vet inte vart jag ska börja. Det är ju självklart skådis-12 som gäller just nu och det märks inte minst på den nya fina skådisbloggen! Jag ska försöka hålla den uppdaterad med vad vi gör som skådisar och brutala sanningar får handla om, ja, allt annat.  Men just nu måste jag ju sova så jag får spara mina tankar till nästa inlägg.

Nystartad finfin skådisblogg!

Som vanligt har det blivit supersent på kvällen för mig och i morgon är en ny dag. Då ska jag ha laboration i tekniska beräkningar och lektion i Analys överkurs! Sen blir det sångpedagogen och efter det: skådisfilmkväll hos mig! <3 Långa, härliga dagar! Helt otroligt hur snabbt tiden går när man har roligt!

Godnatt!

Så där ja!

Nu har två kurser kommit igång, all litteratur är införskaffad och Spex-12 har börjat ta form. Nu känns det som om detta bara kommer rulla på i en förfärlig fart! Jag har dock känt mig lite orolig för framtiden. Tänk om jag inte klarar detta? Tänk om jag kuggar alla roliga kurser, blir utslängd från den underbara skådisgruppen, övergiven av alla mina närmsta vänner och lämnad i ensamhet? Jag känner mig väldigt väldigt sårbar just nu.

Det är lite lustigt; för bara en vecka sen kände jag mig stark, lycklig och fullständigt okrossbar! Men jag antar att svackor som denna är att vänta i den kommande perioden i mitt liv. Att Kalle har flyttat ifrån mig känns hårt, jag känner mig lämnad och jag kan inte riktigt lugna ner mig. Jag har haft en klump i magen i flera dagar nu, den gör ont. Ibland känns det i bröstkorgen också. Detta är ångest. Riktigt ångest.


Tjejerna i skådisgruppen!


...och killarna!

Men på så många ställen känner jag att det finns ljus i min tillvaro. Det jag nämnde tidigare, kurserna, spexet och vännerna gör ju allting så himla bra! Jag skulle kunna ha the-time-of-my-life just nu om det inte vore för den där klumpen. Den vill inte låta mig äta eller sova. Allt jag gör är med en extra ansträngning hela tiden. Helst skulle jag dra täcket över huvudet och lyssna på deppig musik hela dagarna just nu. Jag stjäl kramar av alla jag känner hela tiden i stället. Det hjälper i alla fall bättre än något annat som jag testat.

Nu blir det dramarep! Wohoo! =)

Blogga från mobilen!

Nu kan jag skriva inlägg från mobilen, det innebär att jag kommer blogga mycket mer i fortsättningen. Man kan även läsa min blogg anpassad för mobilen om man går in hit från sin smartphone :) Kul!

Idag har jag föreläsning i vektoranalys och ikväll ska jag se black swan, igen. Skön måndag!

Linda