En till impuls

Okej. Förlåt mig, men jag behövde verkligen skriva av mig. Behöver skriva av mig. Känner mig (något som inte är ovanligt) väldigt förvirrad... När jag tittade på nyheterna tänkte jag på hur kul det skulle vara att jobba som meteorolog (Kolla, jag kunde till och med stava till det!). Men det betyder ju bara för mig att jag har hittat ytterligare en vindlande väg som jag skulle kunna gå på om jag vill. Om jag vill...

Vilja... Så dumt! Jag vet bara vad jag vill om jag tvingas göra saker som jag inte vill göra! Jag undrar om det finns någon i hela världen som kan säga vad fan mitt problem är! Jag ser ju klart och tydligt hela tiden, men ändå famlar jag runt i ett jävla töcken och snubblar och snavar...

Jag känner för att gräva ner mig ikväll... Men jag vet bättre... Det är bara att bita ihop. Det är snart över... Snart över...

En till jävla låda

Jag lägger det i en låda åt dig. Sure. Lägg ner allt skräp du inte vill ha själv!!! FAN! Nu står jag här och ska flytta. Har redan några lådor packade och jag vet precis vilka lådor som kommer slängas först! Jag har försökt rensa och rensa och rensa bort saker som jag inte behöver och inte vill ha och så får man tillbaka allt tusen gånger om! FAN! NÅGON SOM ÄR SUGEN PÅ LOPPIS? JAG VILL INTE HA DET! VARFÖR HAR HON INTE FATTAT??

Bara för att hon har släng-fobi så ger hon bort allting till mig i stället och så står jag här nu med alla gamla grejer på mitt samvete. Om jag slänger det är det ju mitt fel om gamla klenoder försvinner från släkten i stället för att mamma gör sig av med allting själv! Fan ta henne! Hon lyssnar inte! Jag gick igenom en lista på saker jag behöver och vill ha - jag får fyra låder med vaddå? Jo gamla ljusstakar och prydnader som jag bara kommer slänga. Toppen. *slår pannan i bordet*

Nåja, mycket av det är ju faktiskt saker jag ändå behöver... köksprylar mest... ngn taklampa och någon tallrik hit och dit... Men varför i hela fridens namn var hon tvungen att slänga med keramikmuggar och enorma vinglas och den där vågen som stod i köket men som ingen någonsin använde sig av förutom att lägga små saker i?? Nej jag är helt mållös...

DESSUTOM stod det en MINI COOPER på garageuppfarten när jag kom hem idag!!! Hur mycket mer ska mitt hjärta tåla?? Jag hoppades ju nästan att pappa hade krockat med bilen och fått en låne-bil tillsvidare, men icke... Det var något med lacken bara så han ska lämna tillbaka den igen i morgon... Ingen provkörning för mig den här gången heller!!! NÄR, kära någon, NÄR ska jag få köra den? The CAR of my dreams!? När jag kommer sova precis intill den i verkligheten inatt, och så får jag inte köra den??? WHY ARE YOU DOING THIS TO ME???

Livet är sannerligen underligt ibland. Dagen började bra, sen blev den bättre, sen blev den så nära oslagbart bra den kan bli. SEN gick det bara sämre och sämre och sämre och så kommer man hem och får se alla kartongerna... och papperen som pappa nu vägrar att skriva på - som han måste skriva på för att jag ska få flytta... och så det värsta av allt - att få SOVA (och abslout inget annat) bredvid mina drömmars bil. Den står typ 50 cm från mitt huvud!!! Kan det bli mer plågsamt underbart? FUCK!

En till låda

Jag lägger det ner det i din låda - tillsammans med allt annat. Jag lägger det i lådan som inte kommer bli uppackad. I lådan som man fyller för att man tror på en framtid. Fyller med förväntningar på livet. Förväntningar på starten. Början. Slutet.

perfect *evil laugh*

En till sanning

Jag kollade nyss på "Sanningens ögonblick" på femman. Kunde såklart inte låta bli att tänka in mig själv i den där fula, gula fåtöljen med Pontus Gårdinger framför mig med skabbig kind och dåliga kommentarer. Frågorna var sådär men jag blev lite nervös över vilka frågor man skulle kunna tänkas hitta på till mig... Dock är själva programmet rätt trist... Spänningen finner man nog bara om man verkligen sitter där själv, antingen i heta stolen eller i soffan bakom och ska precis få höra om sin dotters sexliv (Vilket man som mor inte ens har tänkt på förut såklart).

Man börjar på det enkla planet med pinsamheter, sen går det över till sex, sedan ytterligare ett steg upp till små brott mot lagen, och sen till det privata relationerna. Hmm få se... Jodå, det går nog att hitta på både det ena och det andra...

...men varför berätta det om man inte är med i något kitchigt TV-program där man kan vinna pengar? Nej, tacka vet jag ärliga konversationer. Och ärligt talat - Nu ska det sovas.

God natt världen

En till SUBBA!

Jag blir så jävla trött på att det finns människor som kan få mig att känna mig så jävla dålig. Även om det bara är en röst i telefonen så är det ett personligt påhopp och jag känner mig kränkt och helt enkelt: sämst.

Och samtidigt blir jag ännu mer förbannad på mig själv som låter mig ta åt mig av skitsnack! Jag ska bara låta det rinna av i stället för att ta illa upp och må dåligt! Det gjorde så ont bara, jag tycker det gör ont när min goda syn på människan går i kras. Jag tror på att människor har förståelse för varandra och kan visa sympati, men när jag bevisas motsatsen fylls jag av ett hopplöst vemod. Tack för att det finns vissa underbara människor som jag kan vända mig till och som känner med mig och lyssnar på mig och som framförallt förstår min känsla.

Nej fy fan för subbor som inte fattar att telefonförsäljare är människor precis som alla andra. Jag har också känslor även om jag ringer för ett företags namn i stället för ett personligt budskap. Jag var tvungen att gå därifrån, vara ifred en stund och andas frisk luft. Höra några kloka ord och dricka varm choklad (gratis).

Nu när jag har fått ventilera till mamma, arbetskamraterna, kärleken och nu resten av världen så känns det bättre. Men att vara telefonförsäljare handlar mycket om att kunna ta skit. Och tack vare att jag idag fick tala med ett riktigt monster till kärring så har jag stålsatt mig inför värre kunder och kan därför passa bättre in i rollen. Jag blir lite kallare när jag ringer. Först med en mycket trevlig och positiv stämma. Sedan med en mer saklig. Om kunden bli otrevlig hänvisar jag stillsamt till kundtjänst och ber om att få återkomma vid ett bättre tillfälle i stället för att stamma och inte veta vad jag ska säga utan bara sitta där och låta orden sticka mig som tusen nålar.

Jag är stark. Jag tar ingen skit. Jag vågar säga emot och visa vem jag är bakom den trevliga tjejrösten i telefonen som ringer och vill sälja el. Jag vågar skratta när jag säger fel och jag ber om ursäkt när jag blandar ihop saker. Jag rätar till det igen och tar mig upp på banan igen och ofta kommer kunden då efter och så blir alla nöjda. Kunden får en bra deal, jag får plus ett på dagens sålda och mina chefer tjänar pengar. Perfekt.

I morgon är det fredag! BK till lunch!!!

tjarå!

Ett till avtal

Jahapp, idag var min andra dag som telefonförsäljare på K3 i Örebro. Bättre kunde det nog inte ha gått, jag blev alldeles sprallig framåt nio då vi skulle sluta, det gick ju så bra jag ville sälja mer! Alla bara tackar ja och så får jag sätta ett till streck i min bok =) och grädden på moset är att det är tävling! WOHOO!! Fan va bra jag är!!!

Ah, jag är verkligen pepp på det här jobbet. Fortsätter det gå bra kanske jag går över till kallkunderna efter de här 6 veckorna och fortsätter jobba tills jag har jobb där jag vill ha jobb. Jag måste fråga hur man kan lösa det, jag är så nyfiken på framtiden. Och med det här jobbet i mina händer och en så bra introduktion i telefonförsäljaryrket kan jag ju sitta lugnt medan det blir kris på arbetsmarknaden.

Inte nog med det här jobbet, jag håller ju på att påbörja något annat också, men det får ju som sagt bli lite vid sidan av. Får se vad det ger och hur mycket jag vill jobba med det, men det är ju upp till mig hur mycket jag vill lägga ner på det. Skitbra ju!

Känner verkligen att jag blir uppdragen ur min arbetslöshets-svacka som jag varit nere i ett tag. Har liksom inte vetat om jag ska ta det positivt eller negativt att gå utan jobb. Mest har det varit negativt eftersom jag har varit sjuk och fortfarande är det, men också positivt eftersom jag har haft massa tid till det jag tycker om att göra, sova mestadels men också motionera och fotografera lite och spela piano... chilla... Men nu är det full fart igen. Precis som i somras när jag jobbade på korvfabriken är det nu dags att planera mina lediga stunder så man kan få tid att både vila ut och umgås med nära och kära.

Livet blir lite roligare när det händer saker... Jag är beroende av händer. Att röras och beröras. Att känna och att kännas. Att få saker att hända i andras liv och att få njuta av att stanna upp och ta ett djupt andetag medan världen runt om kring bara rusar. I stället för att världen står stilla och man vill springa men man kommer ingen stans hur mycket man än löper. Jag trivs. Om en vecka kommer jag säga motsatsen, om jag inte trivs längre så kommer jag bli uttråkad och då pallar jag inte mer. Då börjar världen sakta in igen och jag får ta i mera för att den ska röra sig. Men jag hoppas på att det bara kommer bli bättre på K3. Just nu känns det ju som sagt bra. De som har jobbat där i två veckor nu känner sig dock lite trötta på att läsa samma manus om och om igen....

Det där med att röras... händer... hud liksom. Så mjukt, det luktar gott, det får ens hjärta att slå långsammare samtidigt som det slår fortare! Hur kan det vara så? Så beroendeframkallande! Nä, nu påminns jag ju bara om det. Dumma jag. Nu ska jag sova ju och inte ligga och längta och sakna och vrida mig och vända mig och försöka greppa någon som jag vet inte ligger bredvid. Det är ingen idé... jag känner mig lite uppgiven med den känslan nu... Så det får vara tills vidare...

I'm out.

Ett till kort-kort

Idag ska jag skriva kontrakt. Sen är jag fast i sex veckor. Efter det tänker jag flytta låååångt bort. typ 13 mil.