Jag måste verkligen rycka mig själv i kragen. Hur kan jag hålla på så här! Jag blir så trött på mig själv! Jag tar en massa beslut hela tiden och tar mig själv framåt men ändå är det som om jag går i en rulltrappa åt fel håll. Jag känner mig trött och hängig nu och det beror säkert på att jag håller på att bli sjuk. Men jag måste hitta energin igen, så jag kan komma i tid och fokuserad till föreläsningarna och alla andra möten jag har. Det jobbigaste i det hela är att jag har i snitt fem föreläsningar i veckan och alltid alltid kommer jag i sista sekunden eller flera minuter för sent, jag bor fem minuter på cykel från skolan så det vore ju inte så himla svårt att åka i rätt tid bara så jag får vänta en stund i stället. Jag har ju en smartphone så jag kan säkert hitta på vettiga saker att göra tills det börjar utan att jag känner att väntandet är slöseri med tid.
För att jag ska kunna jobba med mig själv och andra måste jag ju för det första vara på plats när man förväntar sig det. Jag ska skärpa mig. Jag lovar mig själv det nu. Att jag alltid ska sträva efter att komma i god tid från och nu och alltid.
Matematisk statistik råkade bli den roligaste kursen denna termin, vi har en skotte som föreläsare och han kan inte prata svenska ordentligt, det blir något talfel när han börjar prata så att det låter som om han har en klump i halsen som täpper till ibland. Han har blivit ombedd att tala på engelska i stället men det verkar inte vara något som han kan tänka sig eftersom kursen ska ges på svenska. Kurslitteraturen är på svenska och det räcker tycker jag. Andra kurser som går på svenska har amerikansk kurslitteratur och det är mycket värre, och ändå säger de att kurserna går på svenska då...
Nu ska jag iväg på lektion. Tänkte komma i tid och fråga så mycket att jag dumförklarar mig själv. Vill ju verkligen förstå!
