Jobba jobba jobba. Jobbar man sig genom livet på det här viset kommer man ju inte hinna något alls! Usch och fy en så hemsk tanke.
Idag var det studion, eller ja, så mycket studio det nu blev. Men i alla fall var det mycket värdefullt att få prata om allt och inget och himla roligt blev det också, okej inte lika kul som i skolan den där dagen i musiken, men nästan.
Sedan blev det grillat och nu har man också biljetter till Batman på fredag =D Och till råga på allt blir nog mitt rum i garaget klart till helgen så jag kan flytta grejor på söndag! För på lördag går det inte eftersom jag ska på 19-årsfest då! Och med övernattning och allt! Blir ju helt perfekt faktiskt om jag får säga det själv eftersom min packning befinner sig bara en bit ifrån där festen hålls och då åker jag ju dit och packar och grejar när jag vaknar på söndag. Oooohhh!! jag kan inte bärga mig!
Vad var det mer jag skulle skriva? Jag har ingen aning. Mycket pågår helt enkelt och jag börjar få lite ledsna känslor över att jag aldrig träffar mina närmaste kompisar längre... Jag träffar INGEN längre! Shite.. Men men. Jag har så mycket att fördriva tiden med att jag aldrid får någon tid till ingenting! Någon borde våldgästa mig när jag jobbar och kidnappa mig till en konset eller nåt... Nåväl.. Det kommer väl det också. Nu måste jag ju sova! Jobba jobba jobba, på korvfabriken. Bara tre veckor kvar nu ju! Underbart....
22 juli 2008
12 juli 2008
En till blixt
Blixtnedslag, fartränder och arbetsskador. Tre ord som beskriver de senaste dagarna. Kort och koncist: Jag har kört bil väldigt fort och väldigt långt. Åskskurarna har avlöst varandra med små marginaler och efter att jobb i veckan har jag lyckats dra på mig en stel nacke - och med det en del massage. Jag är bra på att berätta för folk när jag har ont, på så sätt delar jag ut pikar så att folk, som känner att de vill och kan, erbjuder mig massage.
Men som vanligt i det jag skriver finns en sorts dubbelgrej inbakad: Vad betyder blixtnedslag egentligen? Inte bara vädret, utan kanske också ett snyggt föremål, eller varför inte en snygg person har påverkat mig på sistone. Där kommer också fartränderna in i bilden för det har verkligen gått undan sedan vi pratade för första gången. Nu träffas vi lite titt som tätt och hittar på smarta sätt att träffas på trots jobb och planer. Fartränder har en tredje betydelse men den behöver vi inte tala om... det är inte så illa som ni kan tro, jag lovar! Det är bara det där med att ha "mjölkmage" som de så fint uttrycker det i reklamen...
Arbetsskador är lite svårt att tolka på något annat sätt än att jag faktiskt har fått skador på jobbet, på grund av det jag gör där - arbetar. Mina sysslor ger mig inte bara stela muskler, utan större muskler också. Sedan jag började jobba på korvfabriken har jag bara blivit starkare (länge leve falukorv!) och så får jag en bra anledning till att träna mer hemma för att jag inte ska bli snett tränad i ryggen på grund alla tunga lyft.
Helgerna blir ju så uppskattade när man måste slita hela veckan... men igår, fredag, fick jag köra 20 mil till flygplatsen för att hämta Pappa och Selina. Äntligen är de hemma och hon har redan satt en muff på toaletten så att det känns lite mer som Kina... De där muffarna förstår jag inte riktigt- varför sätta en ring av troféhanduksliknande material på en toasits? Är det inte enklare att göra rent om den INTE sitter där?
Hur som helst - det var det här med helger - idag, lördag, har det blivit rätt mycket gjort trots att jag bara velat ta det lugnt. Att ta hand om lillebror är ju inte svårt precis, rätt softish att bara åka iväg och hämta en kebabrulle när han blir hungrig och spela TV-spel tills klockan blir för sent för en 10-'åring att vara vaken. Sen kan man ju alltid blogga lite... Till saken hör att jag får sömnbrist av att mitt jobb kräver att jag är vaken halv fem varje morgon och jag får sömnbrist av inte ta det lugnt på helgerna. Men helgerna är ju den enda tiden jag kan umgås och få vara med mina kompisar och göra roliga saker!
I morgon är det söndag... då ska jag till Emil och spela in i studion... har inget piano, eftersom det står i Emils studio, så jag har inte övat något vilket är tråkigt, men vi kommer säkert hitta på något, det gör vi alltid. För hoppningsvis kommer vi någonstans - kanske till och med närmare en färdig låt än vad vi någonsin varit. Det känns väldigt bra i alla fall. Det känns liksom geuint och ärligt och bra. Betong liksom. Ballt.
Men som vanligt i det jag skriver finns en sorts dubbelgrej inbakad: Vad betyder blixtnedslag egentligen? Inte bara vädret, utan kanske också ett snyggt föremål, eller varför inte en snygg person har påverkat mig på sistone. Där kommer också fartränderna in i bilden för det har verkligen gått undan sedan vi pratade för första gången. Nu träffas vi lite titt som tätt och hittar på smarta sätt att träffas på trots jobb och planer. Fartränder har en tredje betydelse men den behöver vi inte tala om... det är inte så illa som ni kan tro, jag lovar! Det är bara det där med att ha "mjölkmage" som de så fint uttrycker det i reklamen...
Arbetsskador är lite svårt att tolka på något annat sätt än att jag faktiskt har fått skador på jobbet, på grund av det jag gör där - arbetar. Mina sysslor ger mig inte bara stela muskler, utan större muskler också. Sedan jag började jobba på korvfabriken har jag bara blivit starkare (länge leve falukorv!) och så får jag en bra anledning till att träna mer hemma för att jag inte ska bli snett tränad i ryggen på grund alla tunga lyft.
Helgerna blir ju så uppskattade när man måste slita hela veckan... men igår, fredag, fick jag köra 20 mil till flygplatsen för att hämta Pappa och Selina. Äntligen är de hemma och hon har redan satt en muff på toaletten så att det känns lite mer som Kina... De där muffarna förstår jag inte riktigt- varför sätta en ring av troféhanduksliknande material på en toasits? Är det inte enklare att göra rent om den INTE sitter där?
Hur som helst - det var det här med helger - idag, lördag, har det blivit rätt mycket gjort trots att jag bara velat ta det lugnt. Att ta hand om lillebror är ju inte svårt precis, rätt softish att bara åka iväg och hämta en kebabrulle när han blir hungrig och spela TV-spel tills klockan blir för sent för en 10-'åring att vara vaken. Sen kan man ju alltid blogga lite... Till saken hör att jag får sömnbrist av att mitt jobb kräver att jag är vaken halv fem varje morgon och jag får sömnbrist av inte ta det lugnt på helgerna. Men helgerna är ju den enda tiden jag kan umgås och få vara med mina kompisar och göra roliga saker!
I morgon är det söndag... då ska jag till Emil och spela in i studion... har inget piano, eftersom det står i Emils studio, så jag har inte övat något vilket är tråkigt, men vi kommer säkert hitta på något, det gör vi alltid. För hoppningsvis kommer vi någonstans - kanske till och med närmare en färdig låt än vad vi någonsin varit. Det känns väldigt bra i alla fall. Det känns liksom geuint och ärligt och bra. Betong liksom. Ballt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)