Jag har lyssnad på den om och om igen och jag verkar inte tröttna, texten väcker så många minnen. Men vad ska man göra när man inte kan, vill, orkar? Det gick ju inte. Jag ville inte, vill inte. Men ändå saknar man det. Har börjat få nya idéer men det känns som om jag inte kan förverkliga dem - men allt är väl svårt om man måste göra det själv?
Det är ändå inte helt lätt att finna sig i det - deal with it - ni vet. Jag lägger min sista energi på det nu. Det började med att jag inte hittade låten, sedan la jag ner en del tid på att få tillbaka den; och det man lägger energi på växer. Tuffa flashbacks hur som helst. Vill poängtera att inget är glömt även om det inte nämns. Tabu? Kanske, mycket möjligt. Men vad vet jag? Har ju ingen som helst koll längre. Skönt att slippa veta, skönt att slippa bry sig.
Mycket har förändrats om man jämför med lite mer än ett år tillbaka - Jag kanske är lika vilsen nu också, men jag har haft min personlighetskris och arbetslöshetskris och alla kriser man kan tänka sig och titta på mig - Jag lever! Det är en fantastisk känsla att äntligen vara på väg igen efter att livet har stått stilla alldeles för länge. Det är nog därför man blir lite nostalgisk så här på randen till stora förändringar.
Nu har jag slutat lyssna. Nu har jag fått dosen. Som en vaccinspruta mot dumma idéer.
Löning i morgon! :D //Lycklig Liten L
