Det är lite lustigt; för bara en vecka sen kände jag mig stark, lycklig och fullständigt okrossbar! Men jag antar att svackor som denna är att vänta i den kommande perioden i mitt liv. Att Kalle har flyttat ifrån mig känns hårt, jag känner mig lämnad och jag kan inte riktigt lugna ner mig. Jag har haft en klump i magen i flera dagar nu, den gör ont. Ibland känns det i bröstkorgen också. Detta är ångest. Riktigt ångest.
Tjejerna i skådisgruppen!
...och killarna!
Men på så många ställen känner jag att det finns ljus i min tillvaro. Det jag nämnde tidigare, kurserna, spexet och vännerna gör ju allting så himla bra! Jag skulle kunna ha the-time-of-my-life just nu om det inte vore för den där klumpen. Den vill inte låta mig äta eller sova. Allt jag gör är med en extra ansträngning hela tiden. Helst skulle jag dra täcket över huvudet och lyssna på deppig musik hela dagarna just nu. Jag stjäl kramar av alla jag känner hela tiden i stället. Det hjälper i alla fall bättre än något annat som jag testat.
Nu blir det dramarep! Wohoo! =)
