Ibland blir livet bara för mycket

Perfektionen runt omkring mig kväver mig. Ingen är fullkomlig men genom att försöka blir man så perfekt som man kan bli - men man misslyckas fortfarande, glöm inte det.

Jag tror att allt kommer vända sig mot mig snart. Verkligen emot mig. Asså, läs det igen. Allt kommer vändas emot mig, för det har inte varit emot mig. Jag har inte fått allt, men inte heller ingenting, så jag måste vara tillräckligt tacksam för att inte kunna klaga. Det är en underlägsen odör som sprider sig nu. Jag känner mig verkligen svag. Gråtfärdig och trött.

Men jag är ju perfekt. Upp med leendet! Visa att det inte är så farligt trots allt och få alla att må bra. Det är DEM som har deprimerande liv, inte jag!

Genom att försöka når man den högsta graden av det möjliga - men man misslyckas fortfarande.... om och om igen.

Brott och straff

Praktisera det du lär dig

- Brott straffar sig

- Allt du gör kommer tillbaka på ett eller annat sätt.

- Karma?

Jag skulle inte tro att jag har gudarna på min sida just nu... Mycket går mot mig, men jag går väl i och försig emot mycket också, så det går nog jämt ut.

Gud är skaparen. Jag skapar mitt liv. Jag är gud. Alternativ: Gud finns i mig. Alternativ 2: Det finns ingen Gud. Alternativ 3: Allt är Gud, alltså även inget. Gud är inget - Gud finns inte. Gud har annat för sig. Gud har status: Upptagen. Gud är upptagen med ingenting medan världen som han skapat går under av sin egen vikt. Det är som fetma. Alla vill ha allt och tillslut får alla så mycket att de dör av det, långt i förtid. Men vi är väl för upptagna, med allt och ingenting, så världen är ju inte viktig alls i jämförelse med våra enskilda liv. Oss, Vi, som allting kretsar runt. Som drar åt sig undergång genom att existera.

Du

Du har förlorat mer än jag
Jag har alla minnen kvar
Du är med mig varje dag

Och, Du. Ska jag tro på allt jag hör
Är det du som är förstörd
Du har förlorat mer än jag

Just när jag trodde att vi hade landat
När livet bara rullar på
Och när jag kunde börja andas,
Var det du som ville gå

Och så en dag var det över
Regnet föll och det blev kväll
och vad det var som du behöve
Det vet du inte själv

Du har förlorat mer än jag text och musik: Niclas Frisk och Andreas Mattson

Samma skit, samma färg

Det spelar ingen roll vad som skrivs. Ignorans? Ja, absolut. Vad ser det annars ut som? Jag önskar att jag kunde skratta åt dig, men nej, jag tycker synd om dig i stället. Det måste vara så svårt för dig. Men men. Som sagt är det en hel del mil emellan oss och jag, till skillnad mot dig, låter inte avståndet krympa i mitt huvud. Jag håller det på en armlängds avstånd och tittar inte ens längre. Jag ser ingenting. Jag vill inte se. Jag vill inte bry mig. Jag har verkligen nog med problem för att jag skulle lägga ned tid på att fundera om det vore värt något. Det är inte värt det.

Det finns hopp för det levande - inte för det döda. (Ryssland)

Einstein

"Gravitation can not be held responsible for people falling in love"

"How on earth are you ever going to explain in terms of chemistry and physics so important a biological phenomenon as first love?"

"Put your hand on a hot stove for a minute, and it seems like an hour. Sit with a pretty girl for an hour, and it seems like a minute. THAT'S relativity." ~Albert Einstein ~

Luftens Dirigent

Simultankapacitet

Tredimentionell förmåga
Perceptuell snabbhet
Kvinnliga anlag och egenskaper som utnyttjas i administrativt syfte. Perfekt.
Komplicerat? Inte väre än en kvinna i sig.

Nu är det bara att rycka logaritmerna i kragen. Jag kommer lyfta som ett jetplan.

"The difference between 'involvement' and 'commitment' is like an eggs-and-ham breakfast: the chicken was 'involved' - the pig was 'committed'."

- unknown

Det är inte så långt kvar...

Himlen är mörk. Träden är kala. Vinden gör att jag ryser och fukten tränger in i mina kläder. Hösten besitter mer än dessa bistra egenskaper. I början är den så fridfull, med alla gula löv som faller, virvlande nedåt, och täcker marken med en liksom glödande yta. Den väcker samma glöd, den leksamma och upprymda och underbara. Man lyfter lite från marken när man tar ett djupt andetag höstluft.

Men när alla löv ligger förmultande på den svarta, fuktiga marken och frosten har tagit bort de vackra färgerna, så försvinner tjusningen. Doften av höstens brinnande löv ersätts av liv som kryper upp ur marken. Allt som annars brukar gömma sig i jordens varma sköte kommer upp till ytan och släcker den sista glöden av höst.

Tunga regndroppar rinner nedför kinderna när man kämpar sig fram emot den starka vinden som har snön i släptåg. Men kommer den? Tvivel fyller oss. Vi tvekar på mer än första snön. Vi tvekar på att molnen kommer skingras idag och på att solen kommer värma om den mot all förmodan får titta fram. Vi tvekar på att det blir vinter över huvud taget. Molnen som fördunklar våra dagar blir till oro, klumpar i magen som inte går bort.

Oro för att livet tar slut tillsammans med året. Att man inte hinner göra allt det där. Allt det där som man har velat göra så länge men ändå inte riktigt vet vad det är. Som en tung klump av förmultade löv ligger de i magen och jäser tillsammans med ett litet ljus. Hoppet, det som gör oss så unika. Vi vet ingenting, men vi tror, och hoppas och ber för att snön ska lysa upp det nya året och göra oss lätta som fjädrar och förälskas i vårsolen.

"I'm all in favor of keeping dangerous weapons out of the hands of fools. Let's start with typewriters."

- Frank Lloyd Wright (1868-1959)