...lättnaden som kommer framåt terminsslutet. Efter alla prov och allt som ska lämnas in är inlämnat. Den där lättnaden som gör att allt man har hållt inne bara rinner ur i en störtflod av snor och hög feber. All stress som släpper taget och alla knutar knyter upp sig om man blir stormförkyld. Kroppen släpper all gard som har varit hårt hållen sedan allt började och bara skiter i allt. Huvudet fylls av en olidlig smärta och kroppen blir trött och slö. Man sover. I hundra år... kan det kännas som.
Men jag vet. JAG vet att garden ska upp igen... Om inte alltför lång tid. Jag vet att det kommer behövas en sista gång innan livet börjar. EN sista gång innan studenten. Bara en termin kvar. EN enda rutten termin. Med garden uppe.
Men nu tänker jag släppa det ett tag. Men bara ett tag. Men det kommer vara ett skönt tag och jag ska njuta av varje sekund...
God Jul!
Under jullovet som kommer tänker ag kolappsa en stund, men bara för en stund...
SvaraRaderajag har funderat på det där, er det sig aldrig?, kommer det att vara så livet ut?
vad skönt det skulle va om allt bara släppte, för allt o alla... det bara...