En till gråmulen dag

Ja inte blir man lycklig av vädret kan jag ju säga er, men jag blir lycklig av en sak: och det är att det bara är tre olidliga nätter kvar. Sen kommer alla bekymmer vara som bortblåsta. Dåligt väder - vad är det? Det finns bara dåliga kläder! (ni som känner mig - tolka uttrycket så som jag skulle gjort det;) )

Jag råkade vrida upp värmen lite väl mycket förut, så när jag kom ut hit till mitt garage luktade det bränt... inte så lyckat, men nu slipper jag frysa i alla fall... Funderar på att öppna fönstret så jag får gå upp tidigt och stänga det för att inte frysa... Men så är det det där med halsen igen... När pappa går på penicillin nu och jag avslutade min kur för en och en halv vecka sedan tycker man ju att jag skulle klara mig. Men pappas bacill är tydligen något annat än vad jag fick kämpa mot förut, så Here I Go Again - ont gör det. Och inte vågar man öppna fönstret...



Men gå upp, och andas frisk luft, och känna sig allmänt bra i stället för allmänt slö som jag vanligtvis gör en vardag efter en sån här helg... Kanske ska ställa klockan ändå... eller sova med persiennerna uppe så man vaknar av ljuset? Vad vet jag. Det är värt att prova. (Jag har inte sagt något om att jag inte tycker om att sova - jag älskar det - men jag skulle gärna få lite ljus på mig då och då. Helst utan regn, men det finns inte mycket man kan göra åt saken.)

Och så blir det ju lite mindre mulet när man har skaffat sig lite lost och lite sims2 att leka med (dvs stirra på en skärm i stället för på himlen). *lekalekaleka* God natt gott folk