Första boken som stryks ur min ska-läsa-lista. Med ögonen alldeles dimmiga av tårar stängde jag boken. Flera gånger under läsningen rös jag och fylldes av saknad till mor, mormor och min underbara. Man vill ju leva med de man älskar, men vad gör man om alla dör? Eller tvingas bort från ens sida? Människor dör som flugor har jag fått veta av denna bok, där döden är berättaren. Han blir trött på sitt jobb, men han är väldigt bra på det och skryter nästan lite grann om att han lyckades bära bort 45 000 själar på en dag... Det var en dag i Tyskland någon gång i början på 1940-talet.Liesel är en tysk flicka och döden glider förbi henne många gånger i hennes liv. Det börjar med hennes bror, sedan fortsätter det med grannar, vänner, familjen, soldater i München och såklart judar. Men döden är inte där för att hämta henne, det ska dröja länge innan det händer.
Jag trodde inte boken var så tjock när jag frågade efter den på biblioteket, men blev nöjd när jag fick den i min famn och kände att "Det här kommer bli mycket angenämt" - Vilket det också blev - skratt och tårar i härlig samklang.
Nu är det inte länge kvar tills sommarjobbet är slut och flyttångesten kan få ta över helt. Än så länge känner jag mig i alla fall hyfsat lugn och sansad. Kanske Gavaldas bok har kommit in när jag går till biblioteket nästa gång? *hoppas* Jag har en lästörst att släcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar