Jag vill!

Ja det känns lite konstigt i både kroppen och knoppen... Att veta att allt är på väg att ändras igen. Jag väntar med spänning på beskedet, dock utan fruktan. Fruktan känner jag för att jag inte kommer få en lägenhet... Eller tvingas ta en som jag inte vill ha. Vill ju ha kök! Kök is ju the shit! Och är det inte det så bor jag nästan hellre i korridor... Men då vet jag VART jag vill bo i korridor :P Jonna frågar mig "Vafan flyttar ni inte ihop för då ditt pucko? Vet du hur dyrt det bli att bo själv i lägenhet??" Och jag säger tålmodigt - För att jag vill bo själv först. Tvätta, städa, diska osv. Vill inte skynda in i något som kanske gör att vi tröttnar, eller blir arga eller bara börjar ta varandra för givet.... Men det skulle ju vara underbart att inte bo ensam....

Jag har skött mig själv sedan jag slutade gymnasiet och det känns Kick-ass! Att klara sig med jobb, mat, arbetslöshet, läxor, disk, tvätt, kompisar, fester, resor och familjen har blivit ett pussel som lägger sig själv för mig. Har ni läst blogg-beskrivningen? den förklarar precis vad som händer med mig! Jag växer upp.

Jag ville ha något att göra. Jag började plugga matte. Jag ville ha ett jobb. Jag fick ett jobb. Jag ville klara kursen. Jag slutade jobbet. Jag ville resa. Jag offrade jobbet. Jag reste. Jag ville flytta - men det gick inte. Jag ville ha jobb. Det gick inte. Jag blev deprimerad. Jag ville gå ut med en hund på dagarna. Jag fick en hund att gå ut med på dagarna. Jag blev glad. Jag fick jobb. Jag blev gladare.

Jag vill plugga.
Jag vill flytta.
Jag vill spara massa pengar.
Jag vill skaffa ett alldeles eget husdjur.

Och jag vet att jag kommer göra det. För jag vill!!