En till bokslukare

Idag läste jag ut mossvikenfruar av Emma Hamberg. Jag är rätt stolt eftersom jag lyckades göra det på skoltid, endast. Tog inte ens med boken hem! =)

Och så har jag börjat på min uppsats i matte C - "Derivata och talet e". Ganska komiskt att jag var den enda som ville göra ett skriftligt arbete i matte, och nu får jag göra det! Haha... funderar på att läsa upp till matte E och bli mattelärare... Skulle älska det tror jag! Men läsa matte kan jag göar något annat år. Nu ska jag flytta hemifrån!

En till bok

Idag har jag börjat läsa mossvikenfruar... det blir så mycket annorlunda när man har träffat författaren till den och kan höra hennes röst berätta precis det jag läser. Hon var jätteduktig på att snacka, verkligen. Mycket sex. Bra om sex och samlevnad. Och om henne själv. *Nöjd*

Skulle åkt och städa, men farsan jobbade över idag så jag får åka tillbaka senare... Vi får väl se om jag orkar plugga något också... det är ju "bara" det som är jobbigt egentligen...

Nä nu ska jag kolla fler lägenheter =) KRAM

En till sång

Jag har tittat på Song for a Raggy boy idag... Så fruktansvärd. Jag kommer nog inte vilja se den igen, men jag rekommenderar er som inte har sett den - Se den!

Ja.. jag kan se ljuset nu. Det finns där.
Mystiska jag... Förlåt om ni blir förvirrade ibland... Men jag måste säga att det är mest för min egen skull jag skriver här, att andra kan läsa och förundras är bara ett plus.

Kram på er alla!

En till dröm

Jag har en del bollar i luften... bra bollar...
Fyra jobbansökningar... massa lägenheter snurrandes i huvudet... och projektarbetet som äntligen börjar leda någonvart! Nu börjar det släppa lite.. ja.. stressen och allt!

Men huvudvärken kommer i alla fall... snart är hormonerna borta och jag får inte glömma att ringa tandläkaren... Det kommer nog ordna sig... Optikern också... Nya glasögon behövs ju då och då...

Kramkram!

En till vilsegången

Hon hittar inte hem. Mörkret är så mörkt.
Månen är som en vit skiva på himlen, och den hjälper henne inte ett dugg.
Hon bara vandrar, som en förtappad själ i ingentinget.
Vinden drar i henne, viner i henne, skriker i henne att hon måste gömma sig.
Gömma sig från mörkret som omsluter henne vart hon än går.
Vart finns ljuset?

Finns ljuset?

Finns detta oändliga mörker?
Är allt en illution av vad hon gör sitt liv till?

En till insida

När jag kommer in genom dubbeldörrarna till farstun så möts jag av värme och stämning. En brasa sprakar från vardagsrummet och framför den vilar min flock. Vardagsrumsväggarna är täckta från golv till tak med bokhyllor i alla möjliga och omöjliga vinklar. Böckerna som fyller dem verkar slumra. Det mörka virket som hyllorna byggts av omsluter mig när jag går in genom dörren för att klappa djuren. Böckerna är över huvudet på mig, precis som misteln är runt jul.

En stor soffa med kuddar och filtar kallar inbjudande på mig, fåtöljen som står bredvid ropar också och den vinner slaget. Den är varm, som om någon nyss suttit där. Det lilla bordet bredvid är belamrat av halvlästa, utslitna böcker och en lampa som knappt når fram med sitt ljus. På golvet ligger sköna mattor som vargarna gärna värmer åt mina fötter.

I rummet intill hör jag det sprakande ljudet av något som fräser i en stekpanna. Det doftar underbart. Jag går tyst ut till farstun igen för att se vad som står på kvällens meny. Det lilla köksbordet är dukat för två och tända ljus står placerade lite här och var i rummet. Ledaren har följt efter mig i hopp om att få något i sin skål som står bredvid spisen. I den ligger ingenting, för tillfället, så ledaren vänder tillbaka till den varma brasan och mattorna, som måste hållas varma.

En del skåpluckor står öppna och de är fyllda ända in så man knappt ser vad som finns till hands, även om det är få skåp så rymmer de precis det som behövs för två personer och deras flock. Stekpannan är fylld av fina köttbitar och på plattan bredvid puttrar en sås. I ugnen ligger potatisen på värme och jag känner doften av den speciella kryddningen.

Jag vill inte störa kocken så jag rör mig ut till farstun igen, det drar in lite kalluft genom dörren, det känns nu när man blivit riktigt varm. Genom glipan kan jag höra Katt pipa. Jag öppnar dörren på glänt och släpper in honom. Han springer upp på en gång innan flocken får syn på honom. Det lilla kyffet under trappen är omgjort till grotta, där inne ligger valparna och sussar med sin mor. Avskärmaren är snart för liten för att hindra dem från att utföra sina behov i resten av huset, men snart är de också tillräckligt stora för att ligga ute i deras eget husrum och då behöver jag inte oroa mig.

Jag tar ett steg uppför trappen. Det hänger vackra naturfoton hela vägen upp till andra våningen. Gejsrar, fält, skogar, vatten, hamnar och stränder. Minnen väcks till liv och när jag är uppe på avsatsen ler jag. Jag står i ett stort rum, två datorer surrar ikapp och på ena väggen projiceras windows-loggan. Väggen är den enda vita i hela huset. En till soffa står här och påminner mig om hur skönt det är att ligga i den. Katt hoppar ned från den och smyger in genom den lilla, lilla dörren som leder till sovgemaket. Jag följer efter. Det är mörkt därinne, och svalt. Jag ser inte ens sängen framför mig som fyller nästan hela rummet. Det finns bara en liten gång som leder runt rummet, så man slipper klättra fram.

Jag hör hur Katt spinner från sin plats, jag bestämmer mig för att låta honom vara, men jag stänger inte helt om mig när jag går ut igen. Nu hör jag tallrikar skallra från köket, så jag antar att maten börjar bli klar. Jag går ned och njuter av en till kvällsmåltid med min älskade, min flock och mig själv.

En till stressfaktor

Jag spenderade hela natten till söndagen på USÖ. Kom dit klockan 10.20 eftersom sjukvårdsupplysningen hade anvisat så. Plötslig huvudvärk kan vara väldigt farligt, men jag hade haft alla möjliga andra sorters huvudvärk också. Så där satt vi och väntade. Först kollade de blodtrycket och diverse basicgrejer. Sedan lämnades jag, Jonas<3 och mamma väntandes i två timmar i ett helt sjukt sterilt rum med 4 år gamla tidningar i...

Sedan kom en doktor och undersökte mig mycket grundligt och sprang sedan iväg igen för att prata med en neurolog. Efter att hon har kommit tillbaka och ställt lite fler frågor om min huvudvärk och sprungit iväg igen så kom hon tillbaka och skickade mig till huvudröntgen... Om de inte såg något på den så skulle ett ryggmärgprov behövas dvs - en stor jävla nål rakt in i ryggmärgen (Smärta) för det kan ju vara en liten blödning någonstans.

Jag skutsades runt genom sjukhuset på en brits och tillslut hamnade jag på AVA, akutvårdsavdelningen. Ett eget rum med en hyfat skön säng... Jag kollade på klockan: 3:00!! Mamma och Jonas åkte hem och jag somnade till. tre timmar senare väcktes jag och fick mitt blodtryck mätt igen, hon försökte blända mig med en lampa också men det gick inte, mina ögon ville inte vara öppna klockan sex på morgonen, tre timmar efter att jag fått huvudet röntgat. Jag ville bara forsätta sova så det gjorde jag.

Två timmar senare blev jag så fruktansvärt kissnödig att jag fick gå upp och fråga om toaletten, på vägen till baka till rummet fick jag frukost och sedan började allt ringande. Pappa, mamma, jonas, emelie, jonas igen, pappa igen, emelie igen, mamma en gång till och tillslut ett kort till med mamma. När en mycket läskig kvinnlig överläkare (som hade samma ögon som Ben i LOST) hade pratat med mig ett tag så skickade de hem mig med direktioner om att sluta med mitt nuvarande preventivmedel - gå till en optiker - träna käken mera och skaffa ett mål efter skolan.

Inte så svårt. kanske... eller det svåraste valet man gör i livet! Jag känner mig ju frisk i övrigt och jag vill inget hellre än att leva normalt... Jag ska nog sova lite nu... efter 14 timmar på USÖ med 3 timmars sömn är det nog precis lite vila jag behöver...

Ta hand om er där ute i cyberspace, vi kommer inte leva för alltid så det är bra om man gör det bästa med tiden vi har! KRAM!!!

Det kryper...

under skinnet på mig! Jag längtar sååå mycket!
Kul att man kan ha sin lilla blogg då så jag kan visa bilder av den vackra naturen... Oj oj oj... Kameran kommer vara det viktigaste på hela resan! Mina förväntningar börjar sväva nu... men tänk bara... Blå Lagunen! *drömmer*

Another Hero

She was a hero
born out of fire
and living in hell
with a heart of stone
and a fist of iron
she became a legend to tell

She was brave a few
and fought all evil forces
she stroke us with fear
and so she frightened her enemies

And here she is
alive, but scarred of life
driven to madness of the suppressed fears
hanging in there – trying to stay sane
but she will never be a hero again

She looks out her window
the weather is gray
“I wonder what’s in the mailbox today?”
She shakes her head
and thinks about the times
When life needed living
and rhythm needed rhymes

She was born to be a hero
And she is dying to die
just like everybody else

Ett till manus

Nu är skolan i full gång. Manuset till projektarbetet är klart och allt rullar på fortare än någonsin! Hur ska det gå? Jag vet i alla fall att jag kommer ta studenten och det är det viktigaste!!! =)

Våra praliner ligger och blir gamla... hehe... så sött!

The moment I wake up
Before I put on my make up
I say a little prayer for you

While combing my hair now
And wondering what dress to wear now
I say a little prayer for you

Forever, forever, you'll stay in my heart
and I will love you
Forever, forever, we never will part
Oh, how I'll love you
Together, together, that's how it must be
To live without you
Would only be heartbreak for me.

Aretha... Oh mother Aretha... Guide me now

Snögubbe!

Äntligen har det blivit sådär underbart snöigt där jag bor! Jag hoppas att det håller ända till mars! =) Jag hoppas att det är likadant på Island, så att vi inte får en massa slask, och helst ska det inte blåsa heller, men det kan man väl drömma om... Snart är det dags i alla fall.... så himla spännande!!

Det som göms i snö kommer fram i tö....

Lustig känsla

Jag har ont i magen
Varför?
Jag vet inte...

Men nu vet jag. Du får mig att må illa. För jag vet precis hur illa det blir. Jag vet hur jag fungerar. Och jag fungerar inte tillsammans med folk som ger mig dåliga vibbar och magont. Jag mår inte bra i din närhet eller med dina ord ringandes i öronen. Jag får panik, jag måste bort. Hur ska jag slippa? Jag blir ju för fan rädd! Blir jag rädd agerar jag ilsket och blir arg eller helt förtvivlad. Jag känner mig intryckt i ett hörn fast det är egentligen bara ett spöke i garderoben som förvivlat håller kvar i mig fast jag sedan länge vänt ryggen till och tackat nej. Hur mycket mer behöver jag trampa på dig? Har jag inte sårat tillräckligt? Jag kan inte ställa upp på ett litet möte eftersom jag vet att jag kommer öppna upp allt och det slutar i att jag sårar dig, mig och i värsta fall även Jonas. Släpp mig. Omedelbart.

Året tjugohundrasju, 2007

Mitt år har väl varit som många andra år... Jag kommer komma ihåg mitt sista sommarlov som det tråkigaste sommarlovet EVER, men fortfarande det BÄSTA EVER för att jag fick åka på arvikafestivalen med Viktor och Claes! Det var helt oslagbart! Och jag tänker åka tillbaka. Jag åkte till Irland, tyvär var det innan min 18-årsdag men det blev en massa Booze ändå!

Och så klart kommer jag komma ihåg den största härvan i mitt liv hittills. Det var det som orsakade mitt tråkiga sommarlov. Det tog slut med OroGalad... Jag krossade mig själv... Jag älskar ju honom! Vi är som helan och halvan, Jing och Jang. Vi ska helt enkelt vara tillsammans och nu vet jag hur jag inte fungerar utan honom... Och själva orsaken är det jag vill glömma om 2007. Men fortfarande kommer det sitta etsat i mitt minne, även om jag lämnat det bakom mig nu.

Hur som helst. Fan va skönt att kunna lämna året bakom mig och satsa på nya höjder! ^^ Nu kommer studenten och jag är fokuserad, eller nåt, jag vet inte. Men jag kommer i alla ta studenten! Sedan kommer det bara gå utför, haha! =)

Hur som helst ser jag i alla fall positivt på framtiden! Det kommer bli ett händelserikt halvår härnäst!