En till insida

När jag kommer in genom dubbeldörrarna till farstun så möts jag av värme och stämning. En brasa sprakar från vardagsrummet och framför den vilar min flock. Vardagsrumsväggarna är täckta från golv till tak med bokhyllor i alla möjliga och omöjliga vinklar. Böckerna som fyller dem verkar slumra. Det mörka virket som hyllorna byggts av omsluter mig när jag går in genom dörren för att klappa djuren. Böckerna är över huvudet på mig, precis som misteln är runt jul.

En stor soffa med kuddar och filtar kallar inbjudande på mig, fåtöljen som står bredvid ropar också och den vinner slaget. Den är varm, som om någon nyss suttit där. Det lilla bordet bredvid är belamrat av halvlästa, utslitna böcker och en lampa som knappt når fram med sitt ljus. På golvet ligger sköna mattor som vargarna gärna värmer åt mina fötter.

I rummet intill hör jag det sprakande ljudet av något som fräser i en stekpanna. Det doftar underbart. Jag går tyst ut till farstun igen för att se vad som står på kvällens meny. Det lilla köksbordet är dukat för två och tända ljus står placerade lite här och var i rummet. Ledaren har följt efter mig i hopp om att få något i sin skål som står bredvid spisen. I den ligger ingenting, för tillfället, så ledaren vänder tillbaka till den varma brasan och mattorna, som måste hållas varma.

En del skåpluckor står öppna och de är fyllda ända in så man knappt ser vad som finns till hands, även om det är få skåp så rymmer de precis det som behövs för två personer och deras flock. Stekpannan är fylld av fina köttbitar och på plattan bredvid puttrar en sås. I ugnen ligger potatisen på värme och jag känner doften av den speciella kryddningen.

Jag vill inte störa kocken så jag rör mig ut till farstun igen, det drar in lite kalluft genom dörren, det känns nu när man blivit riktigt varm. Genom glipan kan jag höra Katt pipa. Jag öppnar dörren på glänt och släpper in honom. Han springer upp på en gång innan flocken får syn på honom. Det lilla kyffet under trappen är omgjort till grotta, där inne ligger valparna och sussar med sin mor. Avskärmaren är snart för liten för att hindra dem från att utföra sina behov i resten av huset, men snart är de också tillräckligt stora för att ligga ute i deras eget husrum och då behöver jag inte oroa mig.

Jag tar ett steg uppför trappen. Det hänger vackra naturfoton hela vägen upp till andra våningen. Gejsrar, fält, skogar, vatten, hamnar och stränder. Minnen väcks till liv och när jag är uppe på avsatsen ler jag. Jag står i ett stort rum, två datorer surrar ikapp och på ena väggen projiceras windows-loggan. Väggen är den enda vita i hela huset. En till soffa står här och påminner mig om hur skönt det är att ligga i den. Katt hoppar ned från den och smyger in genom den lilla, lilla dörren som leder till sovgemaket. Jag följer efter. Det är mörkt därinne, och svalt. Jag ser inte ens sängen framför mig som fyller nästan hela rummet. Det finns bara en liten gång som leder runt rummet, så man slipper klättra fram.

Jag hör hur Katt spinner från sin plats, jag bestämmer mig för att låta honom vara, men jag stänger inte helt om mig när jag går ut igen. Nu hör jag tallrikar skallra från köket, så jag antar att maten börjar bli klar. Jag går ned och njuter av en till kvällsmåltid med min älskade, min flock och mig själv.