Jag har ont i magen
Varför?
Jag vet inte...
Men nu vet jag. Du får mig att må illa. För jag vet precis hur illa det blir. Jag vet hur jag fungerar. Och jag fungerar inte tillsammans med folk som ger mig dåliga vibbar och magont. Jag mår inte bra i din närhet eller med dina ord ringandes i öronen. Jag får panik, jag måste bort. Hur ska jag slippa? Jag blir ju för fan rädd! Blir jag rädd agerar jag ilsket och blir arg eller helt förtvivlad. Jag känner mig intryckt i ett hörn fast det är egentligen bara ett spöke i garderoben som förvivlat håller kvar i mig fast jag sedan länge vänt ryggen till och tackat nej. Hur mycket mer behöver jag trampa på dig? Har jag inte sårat tillräckligt? Jag kan inte ställa upp på ett litet möte eftersom jag vet att jag kommer öppna upp allt och det slutar i att jag sårar dig, mig och i värsta fall även Jonas. Släpp mig. Omedelbart.
Du ska inte vara rädd. Spöket vill dig inget illa och egentligen tror jag inte att du som person betyder något för spöket alls längre. Det är inte du utan det som hände. Varför ska du då trampa ner och vända ryggen till? Vad tjänar du på det? Varför vill och kan du få gamla och nya vänner att vända spöket ryggen? Ja, egentligen kanske de tror, eller vill tro, att det är spöket som vänt dem ryggen. Men det enda som behövts, om de brytt sig om det allra minsta, var ett litet tecken, i ord eller handling att reaktioner och känslor var verkliga, accepterade, att man kunde förstå dem och visa något lite medkänsla. Att just bristen på medkänsla och respekt för reaktioner och känslor då var det som skadade mest. Kan inte du förstå och förlåta? Du som är den som hade och fortfarande har. Du som inte förlorat någon. Något möte behövs säkert inte men ett enda litet ord, ett enda litet tecken på att det som hände betydde något på något sätt för dig också. Du har sårat, och kanske sårats, nog. Förstå att ilskan bara är ett rop på hjälp. Snälla, förstå att du med ett litet tecken på medkänsla och respekt kan göra skillnad på liv och död innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Innan det är för sent! Såra inte mer. Inga mer hårda ord eller ignorerande mer. Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla……………………………
SvaraRadera