En till funderare

Idag har jag tänkt alldeles för mycket. Jag tänkte så mycket att jag sprack och min hjärna började rinna ut genom näsborrarna. Jag tänkte så mycket att mina ögon trycktes ut ur sina hålor och ja... resten vill ni inte veta. Det intressanta är ju egentligen VAD jag tänkte på. Men grejen var att jag kom fram till att mina tankar inte löste någonting. Inte ett enda dugg. Så alla mina tankar och klumpar i magen var i onödan.... så nu tänker jag inte älta det mera.

Först ringde jag till mamma för att tala om hur klibbig min hjärna var, men hon svarade inte så jag ringde miriel och då fick hon HÖRA hur klibbig den var... Förlåt för det, älskling, det var inge meningen att ärra dig för resten av ditt liv... Sen ringde syrran till mig och nu är helgen gjord. Skönt. Hjälpa till med flytten kommer verkligen kännas bra tror jag. Lite heavy-work så jag får träningsvärk. =)

Sen kom jag på vad det var jag skulle göra. Ja, jag ser det tydligt framför mig nu. Nu behöver jag inte tänka längre för gjort är gjort och det här kan jag inte ta tillbaka. Jag tänker inte på det längre, och om jag råkar tänka på det liiite grann bara så händer inget, min hjärna håller sig fast och fin innanför pannbenet och mina ögon håller sig också på plats. PHU! Det känns bra när saker löser sig för mina tankar - även om en till person är inblandad så är jag i alla fall inte orolig längre.

Livet leker.

Sing it loud and clear
I'll always be waiting for you...