Ja, läget har inte förändrats. Inget jobb i sikte, dock är jag numera dagmatte till en Yorkshireterrier vid namn Tindra. Ett litet energiknippe på 10 år som är hur mysig som helst och som jag gärna tar med hem till mig en stund efter promenaden :)
Jo, just det - jag blir utslängd igen... Från mitt heliga garage! Men det är bara ett sätt att se det på. Jag har ju faktiskt fixat en ansökan till universitetet så jag kommer ju flytta lagom tills huset ska vara tomt i alla fall. Och det gjorde jag innan jag fick redan på att försäljningen var spikad. Men nu är den det. Och jag kommer flytta härifrån (inte minst HEMifrån).
Det är fint här i ekeby-almby, men bristen på jämnåriga kompisar, affärer och officiella platser över huvud taget gör att jag känner mig mer instängd än befriad. Jag är ingen stadsmänniska, men att bo helt utan möjlighet att gå till en pizzeria eller åt mindstone en mack är samma sak som att bo i ingenting, och det är inte vad jag vill - i alla fall inte så länge jag inte har jobb och bil.
Linköping kommer bli sååå mycket bättre! Av så många olika anledningar! Jag känner mig redo nu. Jag längtar efter att få fördjupa mig och utvecklas och ta ansvar osv. Framtiden's gonna be fine. Det är mer nuet som oroar mig. Det börjar bli ljusare ute och jag får svårt att sova, äter för lite och tänker för mycket. En nedåtgående spiral av stress och ångest... Men ändå får jag inte sluta tro på att allting kommer sluta lyckligt, som det alltid gör i sagorna från min avslutade barndom. Jag har ju fått min prins, och det viktiga, enligt sagorna, är ju ändå att jag får vara med honom. Sedan ordnar sig resten allt eftersom.
In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry, be happy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar