En till min mamma

Du gav mig livet och här står jag
alla vägar framför mig, så lockande
så skrämmande

Det är bara en sak som fattas...
Du

Jag har helt tappat självförtroendet
och det är du, mamma
som får mig på banan igen

För du tror på mig
Du säger precis vad jag behöver höra
du vet precis vad jag bär på
du är som jag, vi är småsystrar
vi har samma sorts energi
samma sorts glöd
samma vilja

samma historia

Sedan vi flyttade isär har vi kommit närmare varandra – är inte det lustigt? Men helt förståeligt, eftersom vi inte behöver diskutera de dagliga sysslorna eller tjata på varandra. Nu ringer vi till varandra för att vi vill prata med varandra. Och jag har ringt till dig mitt i natten och jag har gråtit och pratat, varit helt förtvivlad, och du har lyckats göra så jag somnar lycklig när vi har lagt på. Och när vi ses är det som om vi aldrig riktigt vill åka ifrån varandra igen...

Du tar mig upp igen när jag är nere och det är det mest värdefulla man kan få från någon. Ingen annan förstår mig som du. För du är min mamma och jag älskar dig. Det spelar ingen roll vad som har varit förut, hur osams vi än har varit. För vi behöver varandra. Och du finns där för mig, hela tiden. Dygnet runt. Min egen ångest-jour. Precis som jag finns här för dig, när du ringer och är tung i hjärtat... Jag skulle inte klara mig utan dig.

Did you know how you would move me? Did you know?
Did you know how you would move me?
Well I don't really think so.
But the moment's magic swept us away.
And it's so close but we're so far away.
It's so close but we're so far away.