En till roman

Små Citroner Gula
En roman av Kajsa Ingemarsson.
En trivsam liten bok som gav mig ont i magen för mina egna kval i livet. När allt det stadiga man vuxit upp på plötsligt rycks bort under dina fötter finns det inte mycket annat att göra än att falla. Falla, och hoppas att någon eller något kan ta emot mig. Jag har fångats, kanske precis i rätt ögonblick, kanske aldeles för tidigt - eller försent?

Jag kanske hade klarat mig bättre utan den där handen som så fast och ärligt håller i mig. Jag kanske hade slagit mig hårt, det gjorde jag i och för sig i alla fall. Det gjorde väldigt ont att skapa sig en egen grund som man sedan väljer bort trots att man själv ville ha den där. Det kändes ju tryggt - ett tag i alla fall. Men sedan, när trygghetskänslan inte infann sig utan kraven staplade sig på hög i stället, så vred sig magen i kramper och mina lungor kunde inte längre andas. Det knöt sig i min bröstkorg men jag frigjorde mig från det. Och nu går jag runt bland dessa ruiner och hoppas blåögt på att en lösning ska uppenbara sig för mig som i en dröm. Ett ljus i slutet av tunneln - om det ändå vore så väl.

Jag har några ljuspunkter i livet. Den ena större än den andra. Men när ska ljuset som lyser för mig vara genererat av min egen vilja och mitt eget mod? När ska jag lysa upp min egen väg och gå på den med säkra steg mot en ljusare framtid? När kommer mina val vara så enkla att det bara är att välja rätt?

Det tar emot. Men jag tror att all denna luft som är mellan mig och mina ljus är väldigt viktig. Den ger mig utrymme att andas, och tänka och handla helt fritt. Luften gör att jag kan välja, och ångra mig, för att sedan välja på nytt, utan att riktigt behöva tänka på något annat än mig själv och mina drömmar.

Luft. Drömmar. Ljus. Kärlek. Balans. Tillit. Mod.