Jag kan inte låta bli att undra: Kommer jag gå hos en pianolärare igen? Nu har jag nämligen slutat tre gånger och börjat igen efter två av dem. Sista pianolektionen är i morgon och jag känner mig lättad att jag inte är bunden längre... Det är konstigt... hur jag längtade efter att få göra något och sen när jag gör det känner jag mig fast och vill kunna komma bort...
Jag vill ju inte ha några rötter på fel ställen heller, men det är mycket här i livet som man inte har någon kontroll över. Jag kan inte hjälpa att jag verkar ha Stockholm, Kina och Hallsberg som framtida högtids-firar-ställen. Kan inte hjälpa mitt behov av pengar gör att jag kommer jobba NÅGONSTANS och kommer jag då känna mig fast där? Med rötter menar jag även saker som pianolektioner och husdjur.
Det var så lätt att skratta när jag var sysselsatt. Just nu känner jag mig inte förtjänt av någonting... inte ens ett skratt.
Dagen efter i morgon ska jag på intrevju om sommarjobb. Städning har jag ju sysslat med tidigare så det borde ju gå vägen. Men jag undrar om sjukhus-städar-lönen blir bättre/sämre än korvlönen och om jag kommer få lika roligt på USÖ som på korvfabriken där jag känner folk och har jobbat tidigare. Jag undrar om jag kommer tacka ja till jobbet om jag får det...
Jag undrar om jag kommer se sjuklingar och döingar hela sommaren eller korvar och köldtillägg på lönespecen?
Det blev väldigt ensamt nu... Ska ju ta ut Tindra, men sen då? Spela piano, tvätta lite så jag har rena kläder till Gotland. Ge Gustaf mat och kel så han klarar sig till på söndag... vara ensam och längta till sydligare breddgrader...
Ensam... det suger balle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar