jag känner mig fruktansvärt ensam just nu... Och igårkväll var det outhärdligt... Allt kliande, som aldrig slutar håller på att ta kål på mig jag kommer ju riva sönder hela mig snart... Jag vill nästan att huden ska ramla av när jag kliat så mycket att den domnar och så fort jag slutar så börjar det igen...
Och så ser allt så fult ut hela tiden... Våren kom typ en vecka och sedan hoppade allt tillbaka ett halvår och nu snöar det igen... Vill bara ha sommar och sol och kort tajt kjol och tro det eller ej - markooolio!
Jag har så många böcker som väntar på mig... Vet fan inte vart jag ska ta vägen förutom att sitta framför denna förbannade skärm hela dagen. Och ändå tycker jag så mycket om att läsa och skriva musik och spela... men jag gör inget annat än att trycka på ett gäng knappar hela dagen...
Jag vill kunna skriva musik... jag vill ju att det ska bli typ världsbäst och så blir det inte världsbäst och då blir jag missnöjd och skiter i det. Då har jag ingen lus att fortsätta eller försöka igen utan jag bara lämnar pianot där och skiter i att spela. Måste komma på något... få inspiration.. hitta en källa av ngt slag och mjölka ut alla idéerna så att jag kan få känna min kreativitet i stället för att blir en grå klump framför datorn. Jag hatar det. Jag vill inte.
Vad ska jag göra då? Säg att jag gr ut gymnasiet och har godkänt i alla kurser. SO? Jag vill inte bli ngt. vad ska jag då med en lägenhet till? Nej, jag kan lika gärna göra som syrran och dra utomlands ett år. Aupair är ju perfekt och så slipper man allt. Alla kompisar, familjen, KUMLA, fy fan va skönt. Men så ensam man kommer bli... Positivt är dock att jag kan skaffa nya kompisar. Kanske Dublin? Där känner jag i alla fall en handfull personer som är underbara och säkert kan få mig att känna mindre ensamhet och hemlängtan. Jag vill inte känna hemlängtan. För nu känner jag bortlängtan och det är tillräckligt jobbigt.
Spela var det ja. Det ska jag göra nu. Hej så länge
Varför hör du inte av dig till mig då? Jag är också väldigt ensam på kvällarna, men du vill inte vara med mig då, kanske? :(
SvaraRaderaDu verkar ha det ganska svårt just nu och just en sådan sak kan vara en ganska bra inspiration. Det kanske inte blir några glada låtar, men du får det som du skriver om ur kroppen, eller hur man ska uttrycka det. Det kan vara en nog så god källa att mjölka ur. Jag om någon borde veta det... jag är mästare på att skriva låtar utifrån saker som inte går som jag vill. Inte bara en utan många.
SvaraRaderaSätt dig ned och försök sätta ord på det du känner, skriv en text. Det finns inte så många genvägar eller hemliga knep, men jag har sett att du kan det ändå. Skriv bara rakt upp och ned, utan att försöka få någon struktur på det. Bind dig inte till saker som verser och refränger om du inte känner att det passar det du vill säga. Återkommande delar är ju dock alltid bra men det måste ju inte vara refränger och verser.
Leta fram några ackord som du känner passar ihop med känslan. Lite musikteori kan hjälpa här men det har du väl. För att beskriva en melankolisk känsla kanske inte ett dur7-ackord är det rätt och för att beskriva lyckan när sommaren kommer kanske inte ett moll-add9-ackord är rätt. Ta fram några. Placera dem i en ordning som känns bra. Sätt dig i vid pianot, plocka fram ett tempo som känns rätt och spela. Spela och sjung till med din text. Gör det några gånger. Se vart det bär. Tänk på om just det du spelar passar texten där du spelar.
Vad rörigt det blev... men den bästa inspirationen är vad man känner...
Usch vad jag svamlar...
linda, om du säger att det skulle vara skönt att bli av med vännerna så känner jag mig inte särskillt mycket värd.
SvaraRadera