Hur kan det vara spännande att skriva på tangentbordet? Det är samma som jag haft i över ett år och det har aldrig känts så givande att trycka på dessa, få se, 108 knappar.
Mina fingrar är lite röda, lite svullna, men så lite att det inte märks. Det känns bara. Jag är varm. Morgonrocken jag burit sedan du åkte börjar bli outhärdlig att ha på sig. Finurligt. Att kunna ta av sig lite av känslan. Om man tog bort allt skulle jag inte finnas kvar. Jag skulle tyna bort, skal efter skal tills själva hjärtat plockas bort. Och då skulle jag inte överleva. Jag skulle inte överleva utan känslan. Men hu så outhärdligt underbart det är att ha den på sig. Helt och fullt. Varje lager, varje bit av den på mig, under mig, över mig, bredvid, inom mig. Ja, överallt.
Klassiskt, men känslan i mina fingertoppar börjar försvinna, jag måste passa på medan den är här. Så här tidigt har den nog aldrig infunnit sig heller. Vanligtvis inte innan tolv. Efter tolv finns inga begränsningar. Men nu, när fingertoppskänslan för att trycka på tangenter infinner sig, finns ändå begränsningarna här. Innan tolv. Jag skakar lite. Jag är matt. Utmattad.
Begränsningen är tangentbordet till datorn. Inte pianot, inte matematik. Ingen annat utom denna blekbeige bricka med knappar. 108 knappar för att vara precis. Fingrarna skälver över dem och väntar liksom på att det ska ta slut. Måste trycka lite till. Men mitt huvud säger att klockan är mycket - men inte efter tolv! - jag borde sova lite. Bara vila ögonen en stund... Låtsats att något som inte är lika varmt som jag kan svalka mig i sömnen och omge mig med en sval aura.
Snart ska jag flyga iväg
låt alla 108 knappar tjäna dig väl
SvaraRaderaflyg fria fågel flyg, låt inget stoppa dig för vägen du vill gå, till vägen du vill komma
flyg fågel flyg