Ett till avtal

Jahapp, idag var min andra dag som telefonförsäljare på K3 i Örebro. Bättre kunde det nog inte ha gått, jag blev alldeles sprallig framåt nio då vi skulle sluta, det gick ju så bra jag ville sälja mer! Alla bara tackar ja och så får jag sätta ett till streck i min bok =) och grädden på moset är att det är tävling! WOHOO!! Fan va bra jag är!!!

Ah, jag är verkligen pepp på det här jobbet. Fortsätter det gå bra kanske jag går över till kallkunderna efter de här 6 veckorna och fortsätter jobba tills jag har jobb där jag vill ha jobb. Jag måste fråga hur man kan lösa det, jag är så nyfiken på framtiden. Och med det här jobbet i mina händer och en så bra introduktion i telefonförsäljaryrket kan jag ju sitta lugnt medan det blir kris på arbetsmarknaden.

Inte nog med det här jobbet, jag håller ju på att påbörja något annat också, men det får ju som sagt bli lite vid sidan av. Får se vad det ger och hur mycket jag vill jobba med det, men det är ju upp till mig hur mycket jag vill lägga ner på det. Skitbra ju!

Känner verkligen att jag blir uppdragen ur min arbetslöshets-svacka som jag varit nere i ett tag. Har liksom inte vetat om jag ska ta det positivt eller negativt att gå utan jobb. Mest har det varit negativt eftersom jag har varit sjuk och fortfarande är det, men också positivt eftersom jag har haft massa tid till det jag tycker om att göra, sova mestadels men också motionera och fotografera lite och spela piano... chilla... Men nu är det full fart igen. Precis som i somras när jag jobbade på korvfabriken är det nu dags att planera mina lediga stunder så man kan få tid att både vila ut och umgås med nära och kära.

Livet blir lite roligare när det händer saker... Jag är beroende av händer. Att röras och beröras. Att känna och att kännas. Att få saker att hända i andras liv och att få njuta av att stanna upp och ta ett djupt andetag medan världen runt om kring bara rusar. I stället för att världen står stilla och man vill springa men man kommer ingen stans hur mycket man än löper. Jag trivs. Om en vecka kommer jag säga motsatsen, om jag inte trivs längre så kommer jag bli uttråkad och då pallar jag inte mer. Då börjar världen sakta in igen och jag får ta i mera för att den ska röra sig. Men jag hoppas på att det bara kommer bli bättre på K3. Just nu känns det ju som sagt bra. De som har jobbat där i två veckor nu känner sig dock lite trötta på att läsa samma manus om och om igen....

Det där med att röras... händer... hud liksom. Så mjukt, det luktar gott, det får ens hjärta att slå långsammare samtidigt som det slår fortare! Hur kan det vara så? Så beroendeframkallande! Nä, nu påminns jag ju bara om det. Dumma jag. Nu ska jag sova ju och inte ligga och längta och sakna och vrida mig och vända mig och försöka greppa någon som jag vet inte ligger bredvid. Det är ingen idé... jag känner mig lite uppgiven med den känslan nu... Så det får vara tills vidare...

I'm out.