Ikväll ska jag se The Reader med mamma. =) Påminnelse till mig själv: Skriv om filmen i morgon och glöm inte varna för spoilers om det behövs!
Har brytt mig och att fixa håret idag också eftersom jag inte ville lukta korv. Så nyduchad och fin i håret kan nog inte en människa ana att man jobbar på en korvfabrik utan snarare McDonalds eller något annat ställe där alla samhällsvetare hamnar! Men jag antar att donkan är lika med korvfabriken... Inte mycket skillnad förutom att jag inte behöver bry mig om hur jag ser ut på jobbet.
Jag längtar till i höst... Men jag är också nervös. Bara tanken på att vara student på linköpings universitet känns på något vis överväldigande - jag blir rädd. Som om det skulle vara en svår sak att vara, eller berätta för andra. Jag beundrar alla som pluggar vidare på universitetet, jag ser upp till de som ger sig på galenskapen som man mest har velat slippa hela livet. Hur kommer jag klara det? Känner mig inte alls säker på att jag kommer kunna vara stolt över mig själv som student... Det känns kontigt nog som ett privilegium (men det kanske bara betyder att jag kommer anstränga mig lite mer för att kunna vara just stolt över mig själv).
Jag har beslutat att "leva student" är en fullt godtagbar anledning till att börja plugga. Så det så. I och med det är inte själva prestationen i fokus utan i stället att man njuter av sitt liv. Känns skönt att veta att jag kommer ha en trygg tillvaro. Jag vet att mitt huvud kommer palla, så egentligen kommer det inte bli några konstiga personlighetsklyvningar eller dyl what so ever. Det blir bara jag - och allt jag kan tänkas hitta på!
Har en arbetskamrat som jobbar som lärare inom försvaret på helgerna och han är en riktig inspiration till att plugga till just det. Jag har ju funderat på det sedan förstå året på gymnasiet och ett tag hade jag till och med bestämt mig för det. Men saker förändras fort under gymnasiet. Känslor kommer, känslor går. Lärare har dock varit i mitt bakhuvud i 4 år nu =O Men jag kanske väljer en annan väg än just lärarutbildningen... hur som helst vet jag att jag kommer sluta som en lärarinna, vilken väg jag än väljer att gå. Men sedan återstå att se vilken årskurs, vilka ämnen osv... Skulle hur som helst vilja ha möjlighet att jobba internationellt och då krävs ju mycket mer kompetens än vad det gör i grundskolan eller gymnasiet.
Nu ska jag sätta mig och läsa/vila i väntan på mor. Och förvänta er en kommentar eller vå om The Reader nästa gång jag skriver.
Puss och kram
Skumbanan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar