Ett till betyg

Fan i helvete vad förbannad jag blir på att det aldrig blir bra. Vad jag än skriver, hur jag än uttrycker mig så blir jag aldrig bedömd rättvist. Jag är inte Jag. Jag är en elev och inte alls någon författare. Jag ska stå rakt i ledet och inte ha någon orginalitet alls. Jag får inte ha med stav- eller grammatikfel, inte ens om jag gjort dem med flit. Jag har inte med några stav- eller grammtikfel... bara så att ni vet. Men när de ber mig att skriva på ett visst sätt så är det fortfarande jag som tolkar det. Säg ett manus. Det är ju ett konstnärligt utformat stycke text. För folk att lyssna på, säg på radion till exempel. Det måste väl inte vara så speciellt? Skrivet av Mig. Bara min text och ingen kan ta mina ord och vränga dem till något som de inte är. Från och med nu varnar jag er alla. Akta er jävligt noga ska jag säga er. Jag har slagit näven i bordet för många gånger idag, har ont i handjäveln, men jag lyfter huvudet lite högre för vaje gång jag slår till. Ingen skadas utom jag, som bara mår bra av att känna kontrollen över min egen smärtgräns. HAHA! Ta den du! Jag skiter fullständigt i vad du tycker eller kommer säga i framtiden om mig, om det jag skriver, om hur jag skriver! Och jag skiter ännu mer i att göra stycken i den här texten för att meningen är att det ska vara en gröt av arga ord som upplöses i en enda regn av spikar på alla som försöker döma mig. Ni kan ju gå och dö, snälla, dö bara. Försvinn.