Helt impuslivt. Jag bara "okej, vi kör" och så körde vi. Lite dricka blev det ju också, men aldrig lika mycket som det skulle ha blivit om jag stannat kvar i Närke... Allt var ju inte perfekt, men mycket har gett mig fina minnen som jag kommer ha med mig hela livet nu. Det blev ett fint farväl också...
Nu undrar ni säkert vad i helvete jag pratar om. Och jag ska göra det klart för er alla så ni slipper undra: Mamma ringde mig när jag var på väg till skolan i går, onsdag, och frågade om inte jag kunde följa med henne till vår sommarstuga, som inte är vår längre. Ni har säkert redan fattat att jag hoppade på det förslaget och det innebar att jag sket i precis alla olika planer som fanns för kvällen och tog första bästa tåg till Stockholm.
Väl där fick jag ta tunnelbanan till västra skogen i Solna, där mamma har sin nya lägenhet, och så tittade vi runt lite innan vi åkte ut till stugan. Väl där drog vi i oss lite alkoholhaltigt för att bli varma och gav oss ned till stenstranden för att beskåda valborgsfirandet.
Det var den ynkligaste brasan jag någonsin sett och jag saknade verkligen de enorma brasor jag sett tidigare... Eftersom det inte var något att se så gick vi hemåt igen, men först stannade vi hos våra ex-grannar och fikade en snabbis. Bara massa skitsnack så mor och jag drog oss ganska kvickt därifrån. När vi kom in i stugan igen var det varmt från vår egen ex. braskamin och i skenet från elden åt vi päron, kladdkaka, kex och ost. Inte nog med det så tvingade mamma mig att dricka vin. Min mamma! Det är ett effektivt sätt att få mig att hata vin. Verkligen. Lyckat mamma. Men det var jättegott, allt utom vinet alltså, och jag njöt länge och väl.
I morse var jag bara för trött för att gå upp så jag låg kvar. Simple as that.
I min morgonyra hjälpte jag mor med diverse packning av vårt Ex-sommarställe och så gick jag runt och tog farväl av allting. Det var väldigt fint att få gå runt själv och fota lite i huset och omgivningarna. Det kändes skönt att åka därifrån. Hej då Grisslan sa jag när vi lämnade området.... Hej då...
På tåget hem talade jag med en dam som satt bredvid mig. Först talade vi om att jag reste så billigt som student. Sen talade vi om att bo i stan vs. bo på landet. Och så talade vi om olika hundraser... Och så kom det fram att hon var lärare. Hon var precis det jag ville vara förutom att hon bodde centralt, och jag vill bo ute i ingentinget.
Och så övertygade hon mig om att inte bli musiklärare... verkligen... usch vilket jobb... och vilket perfekt sätt att sabba sin hobby på! Jag tänker bli mattelärare till att börja med, sen kanske det blir svenska också, men man måste väl ta en sak i taget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar