5 maj 2008

En till käftsmäll över msn

Kom på en sak när jag lyssnade på Lars Winnerbäck - Jag hugger i sten.

Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt


De där raderna är så jävla sanna. Du - är i och för sig många personer. Några vet vilka dem är. Andra har nog ingen aning... Tycker inte om msn egentligen... Allt kan bli så vridet och fel, samtidigt som man inte kan uttrycka allt i de små orden som formas i rutan - det räcker inte till alltid. Jag vill kunna hålla om gamla vänner igen, jag vill kunna se er i ögonen och säga precis det jag menar. Jag vill prata med mina kompisar live, in real life, här och nu, öga mot öga. Med alla möjligheter att tala kroppsspråk och verkligen se om man menar det som sägs. Samtidigt som man har alla möjligheter att slå till den man snackar med. Det kan man inte gör på msn. Man kan inte visa tårar eller glädje i mer än smileysarna kan... och dem är ju inte jag.

Jag vill visa mina uttryck, mina blickar, mina andetag och pauser i mina svar. Jag vill se den jag talar med och kunna försvinna in i blicken med min egen... drunkna och tappa orden, be om ursäkt och att du ska ta det en gång till - jag drunknade visst....

Kom hit i stället. Säg det direkt till mig. Vad är du rädd för? Jag känner att det är något DU (kom ihåg att DU är flera personer) verkligen vill säga. Något fattas. Vad är det? Är det oss? Är det jag? Är det något som du inte har sagt som jag borde veta? Kanske något som inte passar riktigt? Vad det än är. Jag vill kunna krama dig om det är positivt, eller springa därifrån om det är morsatsen. Jag kan inte springa ifrån msn. Jag kan inte slå dig. Jag kan inte bedöva dig. Jag kan inte låtsas så att du ser det och fråga hur det egentligen är när jag bara svarar "bra"...

Jag vill vara verklig. Att tala med, att ta på, att känna doften av, att kittla, att slå, att springa ifrån om det behövs. Här är jag. Simple as that.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar