En till pizza

Ikväll blir det pizza från Aramis, the best of pizza. Speciellt kebaben. Sedan ska lillebror och jag varva mario bros 3 =) Det kommer bli askul!

Jag saknar min lillebror, och mamma och till och med min elaka styvfar... Men ikväll får jag träffa dem i stugan! Tofflorna är nedpackade och sovsäcken är framme, det enda som saknas är is på sjön, då hade min runda i morgon blivit mycket intressantare än när man springer på land XD.

Snart kommer jag jobba som telefonförsäljare igen, då blir det $$$, och då blir det Barcelona. Lätt. På tal om pengar så längtar jag åter igen till den 25'e... för då smäller det! Och så närmar sig Dublin-resan nu. Det bästa är nog ändå att vi får ha ett dubbelrum för oss själv i en hel vecka! IIIHH!! ^^

Min tomteverkstad blev lyckad idag, har man inga etiketter till klapparna får man göra egna och har det man ska slå in en mystisk form får man vara kreativ för att göra det fint eller roligt. Jag gillar tomteverkstad, men man ska inte vara själv, och det ska skrålas julsånger och man ska dricka glögg eller julmust och äta pipparkakor... och klippa och klistra och blanda ihop paketen och komma på det innan det är försent (helst) och så ska allt sluta i att man gömmer undan allt så man knappt hittar dem själv :P

Jag har inte kommit till den sista biten ännu, men jag ska göra det nu. Jag vill ju inte sabba överraskningen när Han kommer hit och klapparna är framme! höhöhö

En till mulen

I takt med att vädrets nedåtgående kurva planar ut verkar min personliga humör-kurva gå ännu lägre. När en plan försvinner så plötsligt och almanackan blir helt blank får jag panik. Men det kanske är bra för mig att inte göra något. Sluta få nervsammanbrott varje gång man kommer till ett slut utan att se början på något nytt.

Spara ihop lite pengar... till detta kanske? Ballt som fan! Och jag tror att jag skulle stormtrivas! :D

På sistone har mina spanska-kunskaper bubblat lite inom mig och det vore ju sjukt kul att få åka dit och praktisera det lite, och inte minst få åka långt bort från regn och rusk ett tag. Värt. Och garanterat jobb efteråt... GHA! ROLIGT!

En till gråmulen dag

Ja inte blir man lycklig av vädret kan jag ju säga er, men jag blir lycklig av en sak: och det är att det bara är tre olidliga nätter kvar. Sen kommer alla bekymmer vara som bortblåsta. Dåligt väder - vad är det? Det finns bara dåliga kläder! (ni som känner mig - tolka uttrycket så som jag skulle gjort det;) )

Jag råkade vrida upp värmen lite väl mycket förut, så när jag kom ut hit till mitt garage luktade det bränt... inte så lyckat, men nu slipper jag frysa i alla fall... Funderar på att öppna fönstret så jag får gå upp tidigt och stänga det för att inte frysa... Men så är det det där med halsen igen... När pappa går på penicillin nu och jag avslutade min kur för en och en halv vecka sedan tycker man ju att jag skulle klara mig. Men pappas bacill är tydligen något annat än vad jag fick kämpa mot förut, så Here I Go Again - ont gör det. Och inte vågar man öppna fönstret...



Men gå upp, och andas frisk luft, och känna sig allmänt bra i stället för allmänt slö som jag vanligtvis gör en vardag efter en sån här helg... Kanske ska ställa klockan ändå... eller sova med persiennerna uppe så man vaknar av ljuset? Vad vet jag. Det är värt att prova. (Jag har inte sagt något om att jag inte tycker om att sova - jag älskar det - men jag skulle gärna få lite ljus på mig då och då. Helst utan regn, men det finns inte mycket man kan göra åt saken.)

Och så blir det ju lite mindre mulet när man har skaffat sig lite lost och lite sims2 att leka med (dvs stirra på en skärm i stället för på himlen). *lekalekaleka* God natt gott folk

En till vän

Idag (läs 5 dec) såg jag massa ansikten. Sista gången som jag träffar så många jag känner, så spontant, på samma kväll. Jag kommer antagligen inte se särskilt många av dem igen... Det var min sista kväll på Deed och jag är så glad över att få jobba där så pass länge att de kallade mig för veteran =) Men man måste väl skaffa sig ett liv också, pengar...

Lite live-musik, lite snack, lite fika och massa stämning. Underbart. Synd bara att man var så jävla trött... och inte blev det bättre av att ögonen geggar ihop med linserna. Nu ska jag sova. Ett plus i msn-kontakter. (Ligger fortfarande minus en dock... Men man kan ju inte vara vän med alla, även om man verkligen skulle vilja.) Bra kväll.

God natt gott folk

En till klump

Ångest ångest ångest ångest. Det är så spännande, så kittlande, men jag är fullkomligt skräckslagen! Kan inte fokusera (har jag någonsin kunnat det?) och kan inte få någon balans i tillvaron alls. Undrar när jag hade det senast... Men jag biter ihop ska ni veta... Jag biter ihop och sparkar inte bakut av all ängslan som äter upp mig inifrån.

Jag kommer nog aldrig raka av mig håret heller... Det som vore så coolt, men jag är för feg... Jag kommer inte klippa det i någon frän frisyr, det kommer bara vara som det är, som det blir, naturligt. Jag bryr mig för lite om det för att det ska spela någon roll för mig. Vad bryr jag mig om egentligen? Vad spelar roll?

Ringde mamma idag (läs 3 dec) igen... så mycket som vi pratar sedan hon flyttade till Stockholm har vi nog inte pratat sammanlagt under hela min livstid... Det känns som ett lyft, men jag tror det har med mammas okontrollerbara behov av att göra saker samtidigt som man pratar med henne. På telefon går det bra, men sitter man bredvid medan hon sysslar med något lagom viktigt känner man sig bara dålig om man inte hjälper till och då blir det till slut inget sagt i alla fall. Hur som helst har vi ju inte setts på en evighet känns det som, och då blir våra numera nästan dagliga samtal viktiga. Jag gillar det.

Pappa köpte sin första blue-ray film idag också. Mamma mia =D Hade inte sett den och med det ljudet och den bilden som blue-ray bjöd på måste jag säga att jag är mycket nöjd med filmupplevelsen. Lite roligt var det ju att kunna stå 3m från duken utan att se några rutor i bilden. "Då har det lönat sig" sa pappa, smålänningen och affärsmannen. Det har det sannerligen far min. Skillnaden mellan DVD och blue-ray är att DVD är bra och Blue-ray gudomligt.

Nu ska jag sova för vi har visst gått in på ett nytt dygn och min klump i magen mår bäst av att decka kl 01 i stället för att vrida och vända sig kl 21. I morgon blir det mera matte.

En till impuls

Okej. Förlåt mig, men jag behövde verkligen skriva av mig. Behöver skriva av mig. Känner mig (något som inte är ovanligt) väldigt förvirrad... När jag tittade på nyheterna tänkte jag på hur kul det skulle vara att jobba som meteorolog (Kolla, jag kunde till och med stava till det!). Men det betyder ju bara för mig att jag har hittat ytterligare en vindlande väg som jag skulle kunna gå på om jag vill. Om jag vill...

Vilja... Så dumt! Jag vet bara vad jag vill om jag tvingas göra saker som jag inte vill göra! Jag undrar om det finns någon i hela världen som kan säga vad fan mitt problem är! Jag ser ju klart och tydligt hela tiden, men ändå famlar jag runt i ett jävla töcken och snubblar och snavar...

Jag känner för att gräva ner mig ikväll... Men jag vet bättre... Det är bara att bita ihop. Det är snart över... Snart över...

En till jävla låda

Jag lägger det i en låda åt dig. Sure. Lägg ner allt skräp du inte vill ha själv!!! FAN! Nu står jag här och ska flytta. Har redan några lådor packade och jag vet precis vilka lådor som kommer slängas först! Jag har försökt rensa och rensa och rensa bort saker som jag inte behöver och inte vill ha och så får man tillbaka allt tusen gånger om! FAN! NÅGON SOM ÄR SUGEN PÅ LOPPIS? JAG VILL INTE HA DET! VARFÖR HAR HON INTE FATTAT??

Bara för att hon har släng-fobi så ger hon bort allting till mig i stället och så står jag här nu med alla gamla grejer på mitt samvete. Om jag slänger det är det ju mitt fel om gamla klenoder försvinner från släkten i stället för att mamma gör sig av med allting själv! Fan ta henne! Hon lyssnar inte! Jag gick igenom en lista på saker jag behöver och vill ha - jag får fyra låder med vaddå? Jo gamla ljusstakar och prydnader som jag bara kommer slänga. Toppen. *slår pannan i bordet*

Nåja, mycket av det är ju faktiskt saker jag ändå behöver... köksprylar mest... ngn taklampa och någon tallrik hit och dit... Men varför i hela fridens namn var hon tvungen att slänga med keramikmuggar och enorma vinglas och den där vågen som stod i köket men som ingen någonsin använde sig av förutom att lägga små saker i?? Nej jag är helt mållös...

DESSUTOM stod det en MINI COOPER på garageuppfarten när jag kom hem idag!!! Hur mycket mer ska mitt hjärta tåla?? Jag hoppades ju nästan att pappa hade krockat med bilen och fått en låne-bil tillsvidare, men icke... Det var något med lacken bara så han ska lämna tillbaka den igen i morgon... Ingen provkörning för mig den här gången heller!!! NÄR, kära någon, NÄR ska jag få köra den? The CAR of my dreams!? När jag kommer sova precis intill den i verkligheten inatt, och så får jag inte köra den??? WHY ARE YOU DOING THIS TO ME???

Livet är sannerligen underligt ibland. Dagen började bra, sen blev den bättre, sen blev den så nära oslagbart bra den kan bli. SEN gick det bara sämre och sämre och sämre och så kommer man hem och får se alla kartongerna... och papperen som pappa nu vägrar att skriva på - som han måste skriva på för att jag ska få flytta... och så det värsta av allt - att få SOVA (och abslout inget annat) bredvid mina drömmars bil. Den står typ 50 cm från mitt huvud!!! Kan det bli mer plågsamt underbart? FUCK!

En till låda

Jag lägger det ner det i din låda - tillsammans med allt annat. Jag lägger det i lådan som inte kommer bli uppackad. I lådan som man fyller för att man tror på en framtid. Fyller med förväntningar på livet. Förväntningar på starten. Början. Slutet.

perfect *evil laugh*

En till sanning

Jag kollade nyss på "Sanningens ögonblick" på femman. Kunde såklart inte låta bli att tänka in mig själv i den där fula, gula fåtöljen med Pontus Gårdinger framför mig med skabbig kind och dåliga kommentarer. Frågorna var sådär men jag blev lite nervös över vilka frågor man skulle kunna tänkas hitta på till mig... Dock är själva programmet rätt trist... Spänningen finner man nog bara om man verkligen sitter där själv, antingen i heta stolen eller i soffan bakom och ska precis få höra om sin dotters sexliv (Vilket man som mor inte ens har tänkt på förut såklart).

Man börjar på det enkla planet med pinsamheter, sen går det över till sex, sedan ytterligare ett steg upp till små brott mot lagen, och sen till det privata relationerna. Hmm få se... Jodå, det går nog att hitta på både det ena och det andra...

...men varför berätta det om man inte är med i något kitchigt TV-program där man kan vinna pengar? Nej, tacka vet jag ärliga konversationer. Och ärligt talat - Nu ska det sovas.

God natt världen

En till SUBBA!

Jag blir så jävla trött på att det finns människor som kan få mig att känna mig så jävla dålig. Även om det bara är en röst i telefonen så är det ett personligt påhopp och jag känner mig kränkt och helt enkelt: sämst.

Och samtidigt blir jag ännu mer förbannad på mig själv som låter mig ta åt mig av skitsnack! Jag ska bara låta det rinna av i stället för att ta illa upp och må dåligt! Det gjorde så ont bara, jag tycker det gör ont när min goda syn på människan går i kras. Jag tror på att människor har förståelse för varandra och kan visa sympati, men när jag bevisas motsatsen fylls jag av ett hopplöst vemod. Tack för att det finns vissa underbara människor som jag kan vända mig till och som känner med mig och lyssnar på mig och som framförallt förstår min känsla.

Nej fy fan för subbor som inte fattar att telefonförsäljare är människor precis som alla andra. Jag har också känslor även om jag ringer för ett företags namn i stället för ett personligt budskap. Jag var tvungen att gå därifrån, vara ifred en stund och andas frisk luft. Höra några kloka ord och dricka varm choklad (gratis).

Nu när jag har fått ventilera till mamma, arbetskamraterna, kärleken och nu resten av världen så känns det bättre. Men att vara telefonförsäljare handlar mycket om att kunna ta skit. Och tack vare att jag idag fick tala med ett riktigt monster till kärring så har jag stålsatt mig inför värre kunder och kan därför passa bättre in i rollen. Jag blir lite kallare när jag ringer. Först med en mycket trevlig och positiv stämma. Sedan med en mer saklig. Om kunden bli otrevlig hänvisar jag stillsamt till kundtjänst och ber om att få återkomma vid ett bättre tillfälle i stället för att stamma och inte veta vad jag ska säga utan bara sitta där och låta orden sticka mig som tusen nålar.

Jag är stark. Jag tar ingen skit. Jag vågar säga emot och visa vem jag är bakom den trevliga tjejrösten i telefonen som ringer och vill sälja el. Jag vågar skratta när jag säger fel och jag ber om ursäkt när jag blandar ihop saker. Jag rätar till det igen och tar mig upp på banan igen och ofta kommer kunden då efter och så blir alla nöjda. Kunden får en bra deal, jag får plus ett på dagens sålda och mina chefer tjänar pengar. Perfekt.

I morgon är det fredag! BK till lunch!!!

tjarå!

Ett till avtal

Jahapp, idag var min andra dag som telefonförsäljare på K3 i Örebro. Bättre kunde det nog inte ha gått, jag blev alldeles sprallig framåt nio då vi skulle sluta, det gick ju så bra jag ville sälja mer! Alla bara tackar ja och så får jag sätta ett till streck i min bok =) och grädden på moset är att det är tävling! WOHOO!! Fan va bra jag är!!!

Ah, jag är verkligen pepp på det här jobbet. Fortsätter det gå bra kanske jag går över till kallkunderna efter de här 6 veckorna och fortsätter jobba tills jag har jobb där jag vill ha jobb. Jag måste fråga hur man kan lösa det, jag är så nyfiken på framtiden. Och med det här jobbet i mina händer och en så bra introduktion i telefonförsäljaryrket kan jag ju sitta lugnt medan det blir kris på arbetsmarknaden.

Inte nog med det här jobbet, jag håller ju på att påbörja något annat också, men det får ju som sagt bli lite vid sidan av. Får se vad det ger och hur mycket jag vill jobba med det, men det är ju upp till mig hur mycket jag vill lägga ner på det. Skitbra ju!

Känner verkligen att jag blir uppdragen ur min arbetslöshets-svacka som jag varit nere i ett tag. Har liksom inte vetat om jag ska ta det positivt eller negativt att gå utan jobb. Mest har det varit negativt eftersom jag har varit sjuk och fortfarande är det, men också positivt eftersom jag har haft massa tid till det jag tycker om att göra, sova mestadels men också motionera och fotografera lite och spela piano... chilla... Men nu är det full fart igen. Precis som i somras när jag jobbade på korvfabriken är det nu dags att planera mina lediga stunder så man kan få tid att både vila ut och umgås med nära och kära.

Livet blir lite roligare när det händer saker... Jag är beroende av händer. Att röras och beröras. Att känna och att kännas. Att få saker att hända i andras liv och att få njuta av att stanna upp och ta ett djupt andetag medan världen runt om kring bara rusar. I stället för att världen står stilla och man vill springa men man kommer ingen stans hur mycket man än löper. Jag trivs. Om en vecka kommer jag säga motsatsen, om jag inte trivs längre så kommer jag bli uttråkad och då pallar jag inte mer. Då börjar världen sakta in igen och jag får ta i mera för att den ska röra sig. Men jag hoppas på att det bara kommer bli bättre på K3. Just nu känns det ju som sagt bra. De som har jobbat där i två veckor nu känner sig dock lite trötta på att läsa samma manus om och om igen....

Det där med att röras... händer... hud liksom. Så mjukt, det luktar gott, det får ens hjärta att slå långsammare samtidigt som det slår fortare! Hur kan det vara så? Så beroendeframkallande! Nä, nu påminns jag ju bara om det. Dumma jag. Nu ska jag sova ju och inte ligga och längta och sakna och vrida mig och vända mig och försöka greppa någon som jag vet inte ligger bredvid. Det är ingen idé... jag känner mig lite uppgiven med den känslan nu... Så det får vara tills vidare...

I'm out.

Ett till kort-kort

Idag ska jag skriva kontrakt. Sen är jag fast i sex veckor. Efter det tänker jag flytta låååångt bort. typ 13 mil.

En till ryttare

Hon red in i livet som i en saga. Med kläder som inte lämnade mycket åt fantasin. Röda små skynken, små ridåer, som dolde det alla väntade på men som de alla aldrig skulle få varken se eller röra. Tänk er den finaste hästen som finns, och så lite finare ändå - så fin och ståtlig var hästen hon red och den följde hennes vilja till punkt och pricka.

Medan hennes eldiga lockar böljade på hennes rygg bar hästen henne varligt runt i en trädgård av finaste buskar och rosor. Den försiktighet som hon tog sig fram med hjälpte dock föga när rosornas ilskna taggar inte böjde sig undan. De skrapade och rev och vissa trängde sig in under skinnet. Hyn blev öm av rodnad och skärsår.

I solnedgången förvandlades min syn av denna magnifika kvinna till den oskyldigaste av flickor. Sittandes på en alldeles för stor och dominerande häst i en övervuxen skog. Med sårskorpor på knäna och tovigt hår. Brinnande ögon, fast de är fyllda av tårar, rädsla och skamsenhet för att hon förvillat sig in bland dessa skuggor, törnen och snår. Fast hon kan alla stigar, hon har ju sprungit där så många gånger, så såg allt så annorlunda ut där uppifrån och nu är hon helt vilse.

Hon ser utgångar överallt men när hon närmar sig är det som om något drar henne tillbaka. Hon har mardrömmar om hur hon växer fast i en törnros och inte kan ta sig loss för att alla taggar håller henne fast. Förevigt fängslad till att vara den vackraste kronan på busken, med skimrande dagg i ögonen och ett olyckligt leende på läpparna.

Men hon fortsätter att driva hästen framåt. I sin trasiga skepnad verkar hon inte mycket för världen, denna flicka som så outtröttligt letar med blicken mellan träden efter något eller någon som kan leda henne på rätt väg, men hon har så mycket styrka inom sig som man varken kan se eller röra vid. Den styrkan kommer bli hennes ljus i den mörkaste natten. Det ljuset kommer uppenbara det som hon egentligen visste från början men som hon så förtvivlat glömde bort i sin dröm om den stiliga hästen och de vackra kläderna, den fina trädgården och alla rosornas mjuka blad. Och doften, glöm inte doften. Den där som man har i näsan när man vaknar på morgonen… Som sitter kvar i lakanen, i kläderna, i håret… Ja den verkar dyka upp där man minst anar det. Hon känner den så väl nu, och hon vet att med rosornas underbara doft kommer medhörande taggar…

En till härlig dag

Vaknade och hade inte ont i halsen idag. Wohoo! Positivt. Efter lunch satte jag mig på bussen till Bettan och så fick jag rida ut i skogen, det var roligt att sitta upp på hästryggen igen. Det var allt för länge sen och jag trivs där.

I morgon blir det matte och Finding Neverland. Sen råkade jag ju få låna en skiva med Wall-E på men den får jag inte se ensam har jag hört, så jag får hålla mig i skinnet tills "någon" är i närheten...

Jag har kollat runt lite efter en backdrop på 3x2m att ha för garageporten och det enda prisalternativet jag har hittat har legat på 2999:-, vilket jag inte är så överförtjust i. Då målar jag hellre månen själv på ett svart lakan och hänger upp. Seriöst, vart kan man hitta ett företag som gör stora tryck på stora tyger för små pengar? Hjälp!

Det kommer bli riktigt ballt när det är klart för just nu är det bara ett stort täcke med massor av små läskiga gula gubb-huvuden på och man blir inte precis imponerad av det motivet... snarare vettskrämd! Nåja. Tills vidare för att inte frysa om nätterna. Nu ska jag sova. Varmt och skönt är det i alla fall.

God Natt världen

En till finurlig

Hur kan det vara spännande att skriva på tangentbordet? Det är samma som jag haft i över ett år och det har aldrig känts så givande att trycka på dessa, få se, 108 knappar.

Mina fingrar är lite röda, lite svullna, men så lite att det inte märks. Det känns bara. Jag är varm. Morgonrocken jag burit sedan du åkte börjar bli outhärdlig att ha på sig. Finurligt. Att kunna ta av sig lite av känslan. Om man tog bort allt skulle jag inte finnas kvar. Jag skulle tyna bort, skal efter skal tills själva hjärtat plockas bort. Och då skulle jag inte överleva. Jag skulle inte överleva utan känslan. Men hu så outhärdligt underbart det är att ha den på sig. Helt och fullt. Varje lager, varje bit av den på mig, under mig, över mig, bredvid, inom mig. Ja, överallt.

Klassiskt, men känslan i mina fingertoppar börjar försvinna, jag måste passa på medan den är här. Så här tidigt har den nog aldrig infunnit sig heller. Vanligtvis inte innan tolv. Efter tolv finns inga begränsningar. Men nu, när fingertoppskänslan för att trycka på tangenter infinner sig, finns ändå begränsningarna här. Innan tolv. Jag skakar lite. Jag är matt. Utmattad.

Begränsningen är tangentbordet till datorn. Inte pianot, inte matematik. Ingen annat utom denna blekbeige bricka med knappar. 108 knappar för att vara precis. Fingrarna skälver över dem och väntar liksom på att det ska ta slut. Måste trycka lite till. Men mitt huvud säger att klockan är mycket - men inte efter tolv! - jag borde sova lite. Bara vila ögonen en stund... Låtsats att något som inte är lika varmt som jag kan svalka mig i sömnen och omge mig med en sval aura.

Snart ska jag flyga iväg

En till tangent

Idag har jag känns mig duktig, överlägsen, snäll och omtänksam. Mammig och systerlig och lite slö såklart. De sämre egenskaperna jag har visat är ignorans och kanske just den där överlägsenheten fick mig att bli lite dryg, men det var nog bara jag som märkte att jag hade känslan en stund. Hoppas jag...

Jag har tryckt på tangenter, tittat på kurvor och räknat med tangens. Om och om igen...

Om och om igen....

Is someone getting the best, the best, the best, the best of you?

Repeat it.

Best of you...

I've got another confession to make
I'm your fool
Everyone's got their chains to break
Holdin' you

Om och om igen...

Hur många gånger?
Så många gånger det krävs
Hur länge kan det pågå?
Så länge du andas och vill ha mer
Kommer det alltid fungera?
Så länge du låter det vara


I've got another confession to make... As long as life last I will give you the best, the best, the best, the best of me

En till känsla av saknad

Jag kom på mig med att sakna en person som jag inte borde sakna. Eller saknade jag verkligen den personen? Jag kanske bara saknade mentaliteten, moralen, allt som personen stod för, men kanske inte personen i sig. Hur som helst så har känslan gått över, men jag är fortfarande fundersam på varför den dök upp över huvud taget.

Något att jag saknar väldigt mycket just nu, så extremt mycket att jag nästan kunde gråta för det och be om att det ska bli som det var innan flytten - det är huset. Mitt rum. Mitt underbara stora blå rum med högt i tak och sovalkov och massa yta att slänga kläderna på och massa luft att andas. Det var så braaaaa, jag vill jag vill jag vill komma tillbaka dit. Det var så bra...

Fast återigen, är det verkligen rummet jag saknar? Är det inte situationen jag var i som jag saknar? Att bo nära mamma, och hela tiden känna mig trygg. Ha en bil att låna när jag behövde och en hund att promenera med. Jag känner hur jag har flyttat ner mig på skalan med plus-som-hör-till-boendet-grejer... Det är inte negativt att bo där jag bor nu. Skillnaden är bara så stor, och jag vill ha de där plussen som jag saknar. Eller något som skulle kunna äga de plussen (bil och hund) så hårt att mitt hem kommer upp på skalan igen.

Jag vet precis vad det skulle vara också, och jag är på väg att ordna så jag får det. Men det kommer ta sin modiga tid. Och jag har tålamod. En massa tålamod.

Ytterligare en sak som slagit mig blev ännu klarare när jag såg på Malous Bokklubb på Tv4 i morse och gästen var Bob Hansson, författare till "Kärlek - hur gör man?". Han framförde en låt, hrm, låt ska man nog inte kalla det utan snarare en actiondikt framförd med pianokomp. Hur som helst, den handlade om att det inte är någon idé att glorifiera förhållanden för det kommer gå åt helvete i alla fall. Det kommer bråkas och tjatas och man kommer tröttna och inte orka mer. Man kommer alltid hitta nya saker som gnager på relationen och det är ju helt meningslöst att tro att det är bra när det egentligen går rakt utför.

Jag anser att om man har ett problem måste man lösa det - för det hjälper inte att ignorera det eller ge det "tid" utan att prata. Det går inte åt helvete, det är bara inte felfritt. Inget är det. Ingen är det. Felfritt is bullshit. Felfritt är fel. Jag ser rubriker för framtida Tv-shower - "Är ditt förhållande felfritt? Dr Phillip hjälper Er att hitta felet!"

Men om man känner att man inte har några fel, eller problem, att handskas med? Om man känner att alla brister bara är mänskliga och inte skapar olustiga eller förträngda känslor? Om allting bara funkar hela tiden? Tänk om det är så att man har något som är så gott som perfekt? Det finns inga fel och brister. De fel som finns är rätt, och de brister som syns fullbordande i stället för destruktiva? Det blir vad man gör det till, och om man har inställningen att det här är fantastiskt, så kommer allt vara fantastisk. Även om något skulle likna ett problem så löser man det - och så är allt fantastiskt igen.

Förlåt för allt crap. Det blev visst en massa text. (Men desto mer att kommentera! Go nuts!) //MiG

En till slutgiltig lösning

Jag ska hoppa högre.

Jag ska sjunga starkare.

Jag ska springa fortare.

Jag ska se längre.

Jag ska klättra upp på ett berg, och ingen ska hjälpa mig upp.
Jag ska kasta mig utför en klippa, och ingen ska fånga mig.
Jag ska falla, ska flyga, ska driva mig själv
Till själens yttersta spets
Till livets oavkortade ände och ovillkorliga början
Till den jag är och den jag vill vara

Jag ska krama varmare

Jag ska le och skratta

Jag ska måla oftare

Jag ska leva ärligare

En till tjejkväll

Igår träffade jag Malin, Karro, Natta, Karin, Matilda och Magdalena. Det var asgott med tacos och hur skoj som helst med rappakalja!! HAHA 13 fruar lät som en väldigt intressant film i alla fall....

Sedan drog vi igång galenskaparna och jag förvandlades till en Zombie på grund av killarna som våldgästade tjejkvällen. Jag stirrade intensivt på TV-rutan medan filmen rullade och när de andra skrattade åt "pappa flytta inte in till Köln" så deckade jag i soffan i rummet intill. Klockan var kanske tolv... men jag var helt slut.

Jag vaknade 06.30 av att halsen gjorde ont och jag kunde inte andas ordentligt. När jag passade på att gå på toa upptäckte jag att jag somnat med tanpong och linser vilket jag helst undviker om jag kan. Resultatet blev i alla fall att mina nya fina trosor blev blodfläckade (och dessutom lyckades jag göra samma misstag igen med ytterligare ett par av mina nya fina...).

Sedan åkte jag tåget till Örebro och somnade lite. Väl där satt jag och läste bok tills min buss hem kom. När jag kom hem kom jag på att jag måste äta, men hann bara ta en banan på de 20 minuter jag hade innan jag var tvungen att sätta mig på bussen tillbaka in till stan med utbytt bagage - mattegrejorna! Så med en banan som energi hade jag mattelektion om sinusekvationer. Inte särskilt intressant. How ever, efter det köpte jag mera piller för min hals (ibumetin är det enda som funkar o.O) och sedan fördrev jag tiden tills bussen gick hem igen med att driva runt på stan och hittade ett litet sy-set till mig.

Väl hemma fick jag middag i magen av Selina och sedan gav jag mig av till mitt hem garaget för en lugn kväll för mig själv... och här sitter jag. Och fan va skönt det är att veta att jag inte måste göra något speciellt i morgon. Jag ska inte åka någon stans. Bara vara hemma och hjälpa pappa med lite papper. Haha, pappas papper XD lol



Träffade en man på bussen hem. Han undrade om han fick sitta bredvid madame och jag sa javisst. och så pratade vi om teknikprylar och han tittade tveksamt på sin 3310 när jag förklarade alla funktioner i min W890i... Han hade inte ens en dator stackaren... Och så försökte han smickra mig med franska när han sa "absolut madmosielle (eller hur det stavas XD) " på franska när jag ursäktande bad honom att flytta på sig när jag skulle gå av bussen. Mumlade något om att jag skulle bestiga berg i min everest-jacka också... Rolig gubbe... hehehe...

En till text

It started out like a feeling
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word

And then that word grew louder and louder
Until it was a battle call

I'll come back when you call me
No need to say goodbye

Just because everything's changing
Doesn't mean it's never been this way before
All you can do is try to know
Who your friends are as you head off to the war

Pick a star on the dark horizon And follow the light

You'll come back When it's over No need to say good bye
You'll come back When it's over
No need to say good bye..

Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget

Let your memories grow stronger and stronger
Til they're before your eyes

You'll come back
When they call you
No need to say good bye

The Call - Regina spektor

Lärde mig att spela den på en gång. Så fin och skön att sjunga. Theme-låten från The chronicles of Narnia - Prins Caspian för övrigt. Wunderful.

Ett till wonder

Fick erbjudande om att hänga med och ha kul innan jag lämnar Örebro för den här gången, men jag har varken tid eller pengar för att jag ska kunna njuta på riktigt av det. Jobbigt att tacka nej... Men jag får väl se till att det händer igen när jag kan vara med! =) Och sen händer det som vanligt grejer på fredagar, men det finns inget i världen som skulle kunna ändra på att jag ska se Stevie Wonder!!!

En till vägg

Vad är det här? Varför kan jag inte se längre? Om jag känner framför mig är det bara kall betong. På så här nära håll ser det ur som en vägg, kanske till och med en återvändsgränd. Hur som helst så tvingar den här väggen mig till att byta riktning, fast jag känner att jag inte vill det. Jag vill gå rakt igenom den. Jag vill till andra sidan.

Jag måste kanske se det som ett hinder i stället, som inte blir lägre av att jag sätter mig på rumpan och väntar på att jag ska komma till andra sidan automatiskt. Nej, jag måste bygga något som kan ta mig lite närmare de höjderna som jag måste nå för att komma över. Jag kan inte gå runt något i det här fallet. Det finns inte en chans att jag skulle hitta till andra sidan av just den här väggen om jag gick en annan väg. Varför inte?

Jag känner att jag står precis bredvid mitten av en labyrint. Om jag backade skulle jag få börja om helt från början men det är omöjligt eftersom jag står där jag står, och man kan inte gå tillbaka till ett ställe där man varit förut utan att gå vilse igen. Jag kan inte se mitt mål, men jag vet vilken riktning, jag har ingen aning om vilken väg jag ska gå, men jag försöker undvika de som verkar svåra, men när jag går på de enkla vägarna så kommer jag i fel riktning. Vad måste jag göra?

Jag måste gå på de svåra vägarna. Jag måste riskera precis allt för att få gå i rätt riktning. Just nu kan jag inte komma mycket närmare mitt osynliga mål, och vägen dit är uppåt och över.

För att komma uppåt behövs vilja. Jag har den. Det behövs styrka. Jag har den. Det behövs mod. Jag har det. Det enda jag känner att jag saknar är motivationen till att bygga något. Att vilja är en sak, men vart är min morot? Vad ska hindra mig från att sätta mig ner och ge upp? Vad ska hålla min vilja, min styrka och mitt mod uppe när jag går där?

Just nu är min morot mig själv, det fungerar väl tills jag står där och balanserar. Det kanske räcker. Jag kanske ska börja med det och se vart jag hamnar. Det kanske blir helt rätt, jag kanske får en skymt av vad mitt mål är och då kommer resten av sig självt.

Varför fylls jag ändå av detta tvivel? Det där som stör mina tankar, den där klumpen i magen som tynger och fördärvar – vad är det för något? Dålig självkänsla? Är det kanske min självsäkerhet som trycker ner mig gång på gång? Varför väljer jag den gyllene medelvägen när det enda jag vill är att sväva bland molnen?

Rekommenderad läsning: Luftens Dirigent 2007-11-06

Rycka logaritmerna i kragen… det krävs lite mer än så.

En till läxa lärd

Jag skrev någon gång om hur ont det gör att falla och hur skönt det känns att bli fångad. I lördags blev jag inte fångad. Jag föll bara pladask och vips så är man helt seriös med att inte dricka en droppe alkohol förrän jag får en djävligt bra anledning till det. (Finns det någon bra anledning till att dricka alkohol över huvud taget egentligen - dricker man bara "för att" så är det ju inte en särskilt vettig anledning när någon frågar varför saker blir som de blir pga alkohol.)

Tack och lov gjorde jag inget dumt, och inga blackouts heller. *pust*

Det är inte lätt att veta vad man ska skriva i.... Jag har tänkt och funderat länge... Jag skriver inte att... Det är bara väldigt, väldigt svårt... Jag har bara mina egna erfarenheter - och det blev onekligen inte dumt.

Tack för att du ger mig anledning att skriva direkt från mitt hjärta

En till lektion

Förkyld och jävlig. Skrev en liten historia om en trasig person som bli räddad ur ett låst garage. Jag undrar vad jag menade. Jag satt i solen en stund i går. Solen gjorde mig gott. Idag är det molnigt igen. Depp, depp, depp. Johnny Depp. Ska nog kolla på en kick-ass-film sen, det passar mig att kolla på massa film just nu. Varm och skönt nerbäddad under två täcken och fyra kuddar bakom mig och massa gosedjur och massa snorigt papper runt omkring mig. Svaret på det problemet är godis om du vill veta. Köpte en påse naturgodis och åt upp det på vägen hem, jag visste att det skulle bli så och därför köpte jag solroskärnor som backup-plan. Jag är smart. Jag vet när jag inte kan kontrollera mig själv. Så jag undviker sådana situationer, men när det gäller godis så skiter jag fullständigt i självkontroll. Jag äter bara.

En till känsla projicerad i ord

Skrivet för länge sedan. Känt alldeles nyligen. Glömt två gånger. Läst alldeles för många. Publicerad? Nu är den det. Here we go:

”Det som finns kvar”
av Linda Rydström 18 september 2007

Det fanns inget där bakom. Ögonen var så mörka, så tomma… Jag sjönk djupare och djupare in i dem och till slut kändes det som om jag föll. Jag kastades mot klippväggar på vägen ner i en bottenlös avgrund. Ett revben knäcktes. Jag tappade andan. Jag fångade den igen. Det slet i håret. Tröjan gick sönder. Allt rann. Jag rann. Jag rann ned för väggen. Sjönk ihop i en liten hög och dallrade som en geléklump som skickas runt ett bord. Inte för servering utan ytterligare lynchning och uppdelning. En bit till varje deltagare, som en fest. Av mörka ögon. Djupa som havet och svarta som natten. De ser in i mig och tar tag i min själ. Sliter, river, spottar ut mig och tar en tugga till. Jag är nere nu. Jag ligger överallt. Jag kan inte andas. Inte heller kan jag se något. Mitt jag är krossat. Vad ska jag kalla mig? ”Det som finns kvar”.

Det som finns kvar lever inte egentligen. Det andas, går, pratar, argumenterar, gör allt som en levande gör. Men det finns ingen i det. Det rör sig som en tomt skal. Ingen själ. En trasig själ. Det kastar skuggor omkring sig när det går hem på kvällen. Det skrattar åt medmänniskornas skämt. Det springer bort från verkligheten och gömmer sig i mörkret. Låtsas att det inte syns. Det som finns kvar är osynligt. Det vandrar runt i ruiner. Det som finns kvar av ett liv. Det som finns kvar av en person. Det som finns kvar, som vill byggas upp på nytt, som vill hitta sig själv. Innerst inne. I det tomma skalet finns det kvar något. Det vill ut.

De mörka ögonen följer det som finns kvar. De vilar i skuggorna, precis bakom det som finns kvar. Det som finns kvar försöker fly, men innan det får chansen så tar det förflutna överhanden och stampar på den lilla gnista som fanns. Det enda som fick det att fortsätta trots att det inte fanns kvar.

Det som inte existerar ligger på ett kallt golv. Som krossad av ett fall på tusen meters höjd. Överallt ligger dess tankar och framtidsvisioner. I flisor. Som en otursspegel faller i bitar. Krasandes under någons fötter. Någon som inte bryr sig utan bara städar upp efter ännu ett misslyckande. En som alltid dyker upp när det som fanns kvar blir inget och försvinner från den absoluta botten. En triumf för en annan. En förlust för den som bara vill finnas kvar. Ingen vet om det var en förlust för världen, när jag blev det som finns kvar.

Jag lever egentligen inte. Jag andas, går, pratar, gör allt som en levande gör. Men det finns inget i mig. Jag rör mig som ett tomt skal. Ingen själ. En trasig själ. Jag kastar skuggor runt mig på kvällen. Jag skrattar åt medmänniskors skämt. Jag springer från verkligheten och gömmer mig i mörkret. Låtsas att jag inte syns. Jag är osynlig. Jag vandrar runt i ruiner. Jag vill bygga upp mig igen. Bli stark. Det finns något inom mig som vill det. Det vill ut.

En till roman

Små Citroner Gula
En roman av Kajsa Ingemarsson.
En trivsam liten bok som gav mig ont i magen för mina egna kval i livet. När allt det stadiga man vuxit upp på plötsligt rycks bort under dina fötter finns det inte mycket annat att göra än att falla. Falla, och hoppas att någon eller något kan ta emot mig. Jag har fångats, kanske precis i rätt ögonblick, kanske aldeles för tidigt - eller försent?

Jag kanske hade klarat mig bättre utan den där handen som så fast och ärligt håller i mig. Jag kanske hade slagit mig hårt, det gjorde jag i och för sig i alla fall. Det gjorde väldigt ont att skapa sig en egen grund som man sedan väljer bort trots att man själv ville ha den där. Det kändes ju tryggt - ett tag i alla fall. Men sedan, när trygghetskänslan inte infann sig utan kraven staplade sig på hög i stället, så vred sig magen i kramper och mina lungor kunde inte längre andas. Det knöt sig i min bröstkorg men jag frigjorde mig från det. Och nu går jag runt bland dessa ruiner och hoppas blåögt på att en lösning ska uppenbara sig för mig som i en dröm. Ett ljus i slutet av tunneln - om det ändå vore så väl.

Jag har några ljuspunkter i livet. Den ena större än den andra. Men när ska ljuset som lyser för mig vara genererat av min egen vilja och mitt eget mod? När ska jag lysa upp min egen väg och gå på den med säkra steg mot en ljusare framtid? När kommer mina val vara så enkla att det bara är att välja rätt?

Det tar emot. Men jag tror att all denna luft som är mellan mig och mina ljus är väldigt viktig. Den ger mig utrymme att andas, och tänka och handla helt fritt. Luften gör att jag kan välja, och ångra mig, för att sedan välja på nytt, utan att riktigt behöva tänka på något annat än mig själv och mina drömmar.

Luft. Drömmar. Ljus. Kärlek. Balans. Tillit. Mod.

En till minut bara

Jag ska bara, som Alfons Åberg brukar säga =)
Baaara en reuter, sedan kommer min blogg igång igen! Vilken fruktansvärt uppehåll det har varit! Usch och fy! Men i morgon slutar jag jobba, och då kommer jag antagligen inte ha några som helst problem med att finna tid till att blogga :D Underbart!

Korvjobbet har gått som smort hela sommaren, vi försmakade lite på avslutningen idag genom att ha vattenkrig! Äntligen! Herr Jörgen duchade mig totalt och jag är med det helt säker på att jag kommer vara sjuk i helgen hur mycket vitaminer jag än slänger i mig, för i morgon är då det riktiga kriget brakar loss på jobbet och en avslutning värdig en elevrådsstyrelse kommer avfyras för sommarjobbarna på korvfabriken!

På alla mina onödigt långa raster på jobbet har jag hunnit sluka "Jane Eyre" och med det har mitt skriftspråk fått sig en rejäl uppläxning! Ni anar inte hur vackert det är att vila ögonen på ett korrekt språk och hur skönt det är att känna hur man influeras och inspireras av det!

När, jag ska ju upp kl 5 i mogon, så nu är det dags att sussa. Godnatt mina älskade anhängare och håll hoppet uppe! Snart kommer mera!

En till korv

Jobba jobba jobba. Jobbar man sig genom livet på det här viset kommer man ju inte hinna något alls! Usch och fy en så hemsk tanke.

Idag var det studion, eller ja, så mycket studio det nu blev. Men i alla fall var det mycket värdefullt att få prata om allt och inget och himla roligt blev det också, okej inte lika kul som i skolan den där dagen i musiken, men nästan.

Sedan blev det grillat och nu har man också biljetter till Batman på fredag =D Och till råga på allt blir nog mitt rum i garaget klart till helgen så jag kan flytta grejor på söndag! För på lördag går det inte eftersom jag ska på 19-årsfest då! Och med övernattning och allt! Blir ju helt perfekt faktiskt om jag får säga det själv eftersom min packning befinner sig bara en bit ifrån där festen hålls och då åker jag ju dit och packar och grejar när jag vaknar på söndag. Oooohhh!! jag kan inte bärga mig!

Vad var det mer jag skulle skriva? Jag har ingen aning. Mycket pågår helt enkelt och jag börjar få lite ledsna känslor över att jag aldrig träffar mina närmaste kompisar längre... Jag träffar INGEN längre! Shite.. Men men. Jag har så mycket att fördriva tiden med att jag aldrid får någon tid till ingenting! Någon borde våldgästa mig när jag jobbar och kidnappa mig till en konset eller nåt... Nåväl.. Det kommer väl det också. Nu måste jag ju sova! Jobba jobba jobba, på korvfabriken. Bara tre veckor kvar nu ju! Underbart....

En till blixt

Blixtnedslag, fartränder och arbetsskador. Tre ord som beskriver de senaste dagarna. Kort och koncist: Jag har kört bil väldigt fort och väldigt långt. Åskskurarna har avlöst varandra med små marginaler och efter att jobb i veckan har jag lyckats dra på mig en stel nacke - och med det en del massage. Jag är bra på att berätta för folk när jag har ont, på så sätt delar jag ut pikar så att folk, som känner att de vill och kan, erbjuder mig massage.

Men som vanligt i det jag skriver finns en sorts dubbelgrej inbakad: Vad betyder blixtnedslag egentligen? Inte bara vädret, utan kanske också ett snyggt föremål, eller varför inte en snygg person har påverkat mig på sistone. Där kommer också fartränderna in i bilden för det har verkligen gått undan sedan vi pratade för första gången. Nu träffas vi lite titt som tätt och hittar på smarta sätt att träffas på trots jobb och planer. Fartränder har en tredje betydelse men den behöver vi inte tala om... det är inte så illa som ni kan tro, jag lovar! Det är bara det där med att ha "mjölkmage" som de så fint uttrycker det i reklamen...

Arbetsskador är lite svårt att tolka på något annat sätt än att jag faktiskt har fått skador på jobbet, på grund av det jag gör där - arbetar. Mina sysslor ger mig inte bara stela muskler, utan större muskler också. Sedan jag började jobba på korvfabriken har jag bara blivit starkare (länge leve falukorv!) och så får jag en bra anledning till att träna mer hemma för att jag inte ska bli snett tränad i ryggen på grund alla tunga lyft.

Helgerna blir ju så uppskattade när man måste slita hela veckan... men igår, fredag, fick jag köra 20 mil till flygplatsen för att hämta Pappa och Selina. Äntligen är de hemma och hon har redan satt en muff på toaletten så att det känns lite mer som Kina... De där muffarna förstår jag inte riktigt- varför sätta en ring av troféhanduksliknande material på en toasits? Är det inte enklare att göra rent om den INTE sitter där?

Hur som helst - det var det här med helger - idag, lördag, har det blivit rätt mycket gjort trots att jag bara velat ta det lugnt. Att ta hand om lillebror är ju inte svårt precis, rätt softish att bara åka iväg och hämta en kebabrulle när han blir hungrig och spela TV-spel tills klockan blir för sent för en 10-'åring att vara vaken. Sen kan man ju alltid blogga lite... Till saken hör att jag får sömnbrist av att mitt jobb kräver att jag är vaken halv fem varje morgon och jag får sömnbrist av inte ta det lugnt på helgerna. Men helgerna är ju den enda tiden jag kan umgås och få vara med mina kompisar och göra roliga saker!

I morgon är det söndag... då ska jag till Emil och spela in i studion... har inget piano, eftersom det står i Emils studio, så jag har inte övat något vilket är tråkigt, men vi kommer säkert hitta på något, det gör vi alltid. För hoppningsvis kommer vi någonstans - kanske till och med närmare en färdig låt än vad vi någonsin varit. Det känns väldigt bra i alla fall. Det känns liksom geuint och ärligt och bra. Betong liksom. Ballt.

En till ursäkt

Ja jag vet att jag har varit lite bitter, och lite dålig på att skriva saker... Men jag har haft fullt upp med att ta studenten, resa, flytta och börja med mitt nya jobb på korvfabriken. Allt har gott så jävla bra, kunde inte ha blivit bättre tror jag. Jag jobbar, jag får flytta hemifrån, men jag bor med pappa ni stället för mamma, och det är något jag aldrig gjort i hela mitt liv! =)

Jag får lön, jag får ta hand om mig själv, jag får ta hand om en katt, jag får laga min egen mat och tvätta min egen tvätt osv osv osv... Det är precis så jag vill ha det med lite bonusar i att jag har en bra bil att köra med och ett helt hus att bjuda hem mina vänner till!

Snart kommer pappa hem och då har jag ingen bil längre - men då kommer hönsmamman in i bilden med en aldeles perfekt lösning så saken är redan biff. Och med pappa kommer min nya styvmamma och en till människa att ta händsyn till här hemma - Med detta problem kommer ytterligare en ny lösning - Jag flyttar ut i garaget! Wohoo!! Såå... vi ska fixa till där ute så jag kan få in alla mina prylar, det blir aldeles perfekt. Det blir mitt egna lilla hak därute och jag ska ha så många filmkvällar och småbjudningar att jag kommer spy på det tillslut!

Nej, men om jag ska orka med mitt jobb på fabriken måste lite sömn tillföras mig nu, därför tar jag farväl av datorn för ikväll och ska avnjuta en dusch innan jag lägger mig i mina fina Kinesiska lakan.... Jag berättar nog om den resan en annan gång för det blev väldigt mycket, på bilddagboken passar det ju bra att skriva lite om varje dag av veckan jag var borta... ja det blir bra det... Ska bara få tag på en kortläsare så att jag kan föra över bilderna till datorn!

Godnatt!

En till jävla sak att göra

Sådär ja. Nu har jag pratat med Folksam om att jag kommer upp och lämnar polisanmälan direkt till dem idag. Och så ska jag till optikern och betala för linserna. De sitter perfekt och jag är väldigt glad att jag har dem just nu. Det enda jävla problemet med alla sysslor jag har för mig är att jag blev vaccinerad mot hepatit A igår och mådde piss hela kvällen, idag har jag ont i armen och till råga på allt är jag bedövad i käften och blöder i munnen efter att de lagade mitt första hål någonsin just idag. Bara för att man är så där lagom irriterad på detta just nu blir jag redigt förbannad på den personen som stal min jacka när jag var på gotland. Tänk så underbart att kunna fotografera och föreviga alla personer från klassen på studenten i morgon? Men nehepp, inte den här gången. Och inte någon annan gång heller för, ja just det, man tar ju bara studenten en gång! BLÄ.

En till student

Det är jag det. Ytterligare en samhällsvetare som kommer ut på arbetsmarknaden utan några erfarenheter eller särkilda kunskaper som kan föra en närmare rikedom och lycka. Ytterligare ett stort frågetecken som planlöst vandrar runt i samhället med några få bohemiska drömmar om konst och kreativitet. Ett utropstecken efter ett brutalt konstaterande - att jorden är platt och den håller på att kantra.

Sååå, vad händer nu? Det enda jag vet är att jag har jobb fram till den 15 augusti. Här har vi en lista på viktiga datum i sommar:
13 juni - Studenten
15 juni - Kinaresa!
23 juni - Jobbet tar sin början
18 juli - Jossan fyller år - fest som vanligt?
15 aug - Jobbet slutar
23 aug - Jag fyller 19!
28 aug - Mamma flyttar in i Sthlm dvs - jag har flyttat innan detta datum.

Jag undrar jag om den 11 juli skulle kunna passa... det skulle jag verkligen vilja... Det skulla kunna bli helt underbart faktiskt... Tänk vilken otippad grej det var egentligen! Nu känns det som mitt livs möjlighet att få gå på egna ben och göra som jag själv vill.... MOHAHA! Äntligen har jag kontrollen! YES!!!!

Meeen, i alla falla måste jag bo någon annan stans innan mitten på augusti. Vart då? Jag vet inte. Inte blir det i Dublin i alla fall. Och inte blir det Stockholm. Helst inte i Kina, men vem vet? Förhoppningsvis är det på närkeslätten eller på Gotland. Närke. Gotland. Närke. Gotland. Hum hum. Både drar väldigt intensivt. Måste bara hitta något att sysselsätta mig med också.... Men det är inte problemet just nu. Just nu är problemet att jag vill resa runt lite i sommar och jag får inte ledigt från jobbet ens en dag. Folk har gett mig tips om att vara "sjuk" en dag i slutet av veckan för att sedan resa bort och komma tillbaka till "hälsan" igen på måndagen. Men det känns så oärligt, jag gör inte så. Eller?

En till tyngd

Vad tungt det blev. Vad är det som lagt sig på mina axlar? Jag gråter av ingen som helst anledning. Eller? Känner jag mig så ensam? Så långt bort från det jag suktar efter... Så långt bort efter någon att dela med. Någon att stötta, någon som stöttar mig. Så långt bort. Så tungt... Det har varit en lång dag och all denna sömnbrist har inte varit nyttig... kanske gör mitt hjärta men inte för skolan eller mitt humör. Orka. Jag hatar ordet Orka. Det är så jävla passivt och en kass anledning till att inte göra något som faktiskt skulle kunna förändra viktiga saker för andra personer. ORKA vara ledsen över den saken. Det tänker jag inte. Orka vara seg i huvudet när det är bal. Orka fixa håret. Orka bry sig om att sminka sig, det kommer bara rinna av igen... Det är ingen idé... Orka bära upp något som bara trycker ner mig djupare i marken...

En till resa

I morgon bär det av till Visby. Måste ju säga att jag ser fram emot det, men jag vet att det finns vissa personer jag kommer sakna mer än andra när man åker bort så här... Hela klassen följer ju med så det finns inte så mycket att säga om dem, det blir nog kul, men resten av mina bekanta... Det är som vanligt fester hela helgen som jag annars skulle ha gått på, men inget går upp emot Visby i denna underbara värmebölja som råder!

En till kula

Glassig dag. Började tidigt, med sovmorgon, och cyklade till skolan. Kollade på en film om domedagen på religionen och jobbade fritt på Svenskan. Gör en presentation av Elfriede Jelinek, som vann nobelpriset i litteratur 2004. Läskig tant det dära. Men men.

Sedan blev det lite kubbspel på skolgården, det tycker jag att det ska finnas alla soliga dagar! Det var jättekul, och en match kubb kan gå rätt fort fick vi bevisat för oss! Så det passar perfekt att ha något igång där på gräsplätten då och då i alla fall!

Resten av dagen bestod av solande i gräset utanför elevrådsrummet. Och glass. Tre kulor från God Smak. Grymt gott. Och rätt billigt för att vara kulglass! Dagens person: Viktor!

En till solig dag

Igår hade jag en trevlig kväll. Vi blev ett gäng som käkade tacos och kolla på Eurovision song contest. Som vanligt var det inget intressant, men det är alltid kul att se en sådan stor show, och se om de lyckas eller inte. Men själva bidragen är så långt ifrån bra att det ofta bara blir skrattretande, jag menar, att Spanien kom långt före Sverige i listan - det måste ju betyda att folk inte är seriösa!

Åkte hem innan rösterna hade räknats och satte mig framför bruken en stund. Vet inte vad jag hade hoppats på men... Det var riktigt skönt att gå och lägga mig i min säng och sova precis så länge jag vill.

Problemet dök upp när mamma kom in vid tio tiden och fråga vad jag gjorde... "sover - vad gör du?" blev mitt svar och trots min sömndruckenhet uppfattade jag att hon skulle åka iväg till Järnvägen Cup med lillebror. Några timmar senare låg jag fortfarande i sängen och då ringde det i mobilen i stället, pappa undrar om jag vill käka lunch med honom, jag börjar skratta åt tanken på att ordet "lunch" faktiskt ger mig lust att gå upp ur sängen, men sen säger jag som det är: Jag ligger och sover fortfarande och när jag väl kommer upp måste jag plugga om jag ska kunna ta studenten. Han nöjde sig med det, sedan somnade jag igen.

Precis i det öngonblick jag höll på att somna efter samtalet ringer det igen. Vad glömde han att säga, undrar jag. Men det är mamma den här gången. Lillebror har gått vidare till semifinal så de kommer inte hem. Hälsa så mycket till honom säger jag innan jag somnar igen.

Vaknar av mig själv. Det är mörkt i rummet, och rätt svalt, men jag är varm. Går upp och gör mig iordning. Äter pizza till frukost, tar fram Jack, och lägger mig ute i gräset och solar. Skönt. Efter ett tag övergår läsningen i att ligga och tänka på saker. Katter. Kattungar för att vara exakt. Ja. De är söta, tänker jag. Och så har halva dagen gått och jag har inte gjort någonting. Vad skönt.

Ett till drama

Min och pappas ansökan om visum till Kina blev tuff. Det räckte inte att gå igenom den vanliga proceduren kring visumansökan utan vi fick skicka med bekräftelse på hotellbokning och ett brev från Selena, pappas blivande fru, för att de skulle godta vår vistelse. De ville också ha bekräftelse av in- och utresedatum. Allt detta på grund av OS... Man förstår ju att det blir ett känsligt läge när så mycket folk kommer resa in och ut ur landet under en så intensiv period som under självaste OS.

Dock kommer pappa och jag inte vara i Peking, utan i en stad vid namn Changchun som ligger norrut. Klimatet där påminner om det svenska, fast somrarna blir varmare och vintrarna kallare eftersom de inte har någon golfström som håller klimatet i styr.

Biljetterna och bokade och betalda. Vi har Visum och i morgon ska jag boka tid för vaccination. Sedan är det bara studenten som ska klaras av. Sen åker jag till Kina. Ser verkligen fram emot det. Även om det bara är en vecka, så kommer det minst sagt bli en innehållsrik vecka!

Idag träffade jag min sångpedagog för sista gången också. Fan. Jag visste inte det när jag kom dit, men nästa gång det var meningen att jag skulle se henne så är jag på Gotland! Med klassen... Jag vann ju en resa genom Färdlektyr, och nu när den blir av så försvinner något annat i stället. Men men... Mycket nytt har dykt upp "om-jag-inte-åker-till-dublin-grejer" och att fortsätta med sången är en av dem. En annan är att hyra hus på landet. En tredje grej är att jobba som kursledare på röda korset. Ytterligare en är att jag är sååå lockad till att söka jobb på järnvägen! Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på just nu... Finns så många för och nackdelar vad jag än bestämmer mig för att göra! Vi får väl se vad som blir... Har ju bestämt mig för att söka utbildning på Gotland också... Nybörjare i byggnadsvård typ... Får väl berätta om det en annan dag, för nu ska jag plugga Internationella relationer!

Godnatt!

Ett till

Framtidsutsikter...

Ett till rum

Jag sitter i Elevrådsrummet på skolan. Mitt dagis. Mitt uppehållsrum. Min fritidsgård och mitt tidsfördriv. Här inne sitter en annan person förutom jag. En annan person som uppenbarligen är sur. En person som jag inte står ut med. En person som jag lagt bakom mig. Hur kunde det bli så? Vart har den jag brukade känna tagit vägen? Har du förändrats så mycket? Eller är det jag som har förändrats?

Jag brukade rent ut sagt älska den här personen. Jag brukade ha allt förtroende i världen liggandes i dennes händer och inget kunde ändra på det. Inget utom jag själv. Nu sitter vi här och pratar om helt ointressanta saker, saker som inte längre spelar någon roll. Saker man säger för trevlighetens skull. Prata på bara... Jag känner mig så oberörd och ignorant. Känner mig som en jävla fitta som inte bryr mig längre. Hur fungerar jag egentligen? Är det så man ska göra? Ska man bara låta allt rinna ut i sanden och låtsas som om det inte rör mig? Fan.

Jag vet att jag inte gör rätt. Det är inte så här det ska gå till. Det är bara själviskt. Jag vet inte hur jag ska... tackla det. Vet inte vad jag ska säga för att det inte ska bli fel. Vet inte vad jag ska göra för att vi inte ska ogilla varandra, kasta elaka kommentarer som man egentligen inte menar... Känner mig maktlös, men jag vet att jag kan göra något. Jag kan säga något. Ingen annan kan göra det på det sättet jag gör. Men jag gör det inte, för jag törs inte. Jag smiter.

Och nu ska jag smita igen. Plikten som skolelev kallar. Det får bli min ursäkt för den här gången.

En till personlighet

Det känns tomt. Något fattas. Rädd för något så jag låter bli. Osäker så jag avstår. Men bara ett enda sms?

Ett leder till flera - vi vet hur det fungerar. Och vad vill du få för svar? Blir du nöjd med ett "Gonatt"eller vill du ha en riktig utläggning tillbaka?

En utläggning om vad?

Om allt som händer i dig. Om fingertoppskänsla och tunga andetag. Kan du sova bättre då menar du?

Kanske inte... men jag skulle i alla fall inte undra över något när jag gick och lade mig... Jag skulle le i stället.

Vad finns det att undra över nu då?

Vad som händer på andra sidan luren som jag vill sms'a till...

Äh, låt det vara. Samla dig. Njut av din joggingrunda och känn hur ont det kommer göra i benen i morgon. Läs igenom naturkunskapen en gång. Du har mycket annat att tänka på som definitivt kommer få dig till drömmarnas land fortare än något sms i världen kan... Tre djupa. Sedan sängen. Varför vill du ens skicka iväg ett sms nu?

Jag vet inte... För att det känns bra.

Det är väl inte...

...nej nej nej, tro inget nu.

Ljug inte

Okej. Men jag vill inte att det... ens finns som alternativ... Fast det får mig ju att må bra... Vet liksom inte vad haken är, ser ingen hake...

Ta det bara lugnt. En sak i taget. Gör inget förhastat.

Har jag inte redan gjort det?

Haha, sant. Men jag vet att du har koll på vad du gör. Låt ingen driva med dig darling.

Du tror! Nu ska jag sova. Utan sms. God natt.

En till siffra - 100!

Det hundrade inlägget. =) Länge leve bloggen, Hurra! Hurra! Hurra!

Cyklandet blev inte å illa ändå, solen lyser faktiskt nu och så har jag prickat av tre saker som ska göras i veckan. Stort plus - jag hittade min almanacka! Yes! Nu har jag inget att oroa mig för! Den hade ju varit borta en vecka så jag var tvungen att uppdatera den lite, men nu är jag tillbaka på banan och mer laddad än någonsin!

Studentpepp. Gotland med klassen. Bal. Middag med Esteterna. Studenten. Fem stora festtillfällen och bara tre helger kvar. Det här kommer gå till historien! Nu måste jag bara komma ihåg allt så jag kan skriva ned det och minnas om 20 år när jag bläddrar i mina dagböcker! =) Toppen!

En till natt

Malin lyckades få mig att lova henne att vi ska cykla till skolan på måndag, i morgon, igen. Vilket misstag. Det är kallt, det blåser och det kommer antagligen regna på oss också. Men man måste ju hålla sitt ord... Puh!

Så är det prov i musik och kommunikation imorgon. Inlämning av två uppsatser också. Tre saker avklarade på en dag. Guld. Jag måste öva lite tror jag... om jag ska kunna göra riktigt bra ifrån mig.

På torsdag har jag prov om DNA, på fredag har jag prov om EU, och samma dag ska jag lämna in en analys av en konsert. STORT PLUS - jag har tappat bort min almanacka. Det betyder att jag inte vet att det är studentpepp på fredag, Eurovision och husvisning på lördag och förhoppningsvis händer inget på söndag för i så fall har jag glömt bort det nu... Måste verkligen hitta den... vilket fiasko det skulle kunna bli utan den!

Mamma trodde något när hon hämtade mig idag. Jag log bara åt henne. Sa enkelt nej. Inte ens liiite, nej. Ingenting. Var så skönt att kunna säga så. Ärligt. Inget. *ler för mig själv och tittar ned i knät* Men nog så underbart för det. Gånger två. Skulle vara mys om jag fick för mig att göra iordning det där huset som står tomt... Bra köket och ett rum på undervångingen så räcker det ju till mig, och kanske en till - Malin kanske ville det - och det skulle kunna bli jättefint tror jag! Jag vill så gärna flyga ut nu, trampar så otåligt hela tiden. I sommar blir det ett tag för mig själv i alla fall. Sen kanske huset kommer in i bilden... ja.. jag vill ha det i bilden.

Ett till oväder

Regn. Runt 5 grader ute. Höstväder. Åsbrorocken idag. Mimikry. Ska bli kul att se lite livemusik igen, det var ett tag sen man såg ngt som var lite bättre än det man se klasskompisarna göra i skolan. Boring. *gäsp*

Efter mimikry ska jag på något vis ta mig till samsala. Jag vet att jag kommer till Hallsberg, men därifrån blir det en överraskning hur jag kommer vidare. Det värsta som kan hända är att jag får gå dit... Jag har lärt mig att det är trevligt att sova över därute... alltid lika varmt och gott. Samma doft som hemma, fast borta. Ja, ni fattar... Plus lite andra välbekanta lukter som väcker minnen, samtidigt som det skapas nya i doftångorna.

Jag älskar den här friheten. Att kunna åka precis vart jag vill och göra precis vad jag vill med vem jag vill. Ingen annan än mig själv kan hindra mig. Och jag har inga planer på att sluta vara den jag är. I morgon har jag dock valt att bara vara hemma och plugga. Hur jag nu ska komma hem. Men när jag väl kommer hem igen så ska jag skriva en massa. Och ändra lite andra saker. Sedan är det inte mycket kvar innan studenten. Tre prov nästa vecka. Sedan är det slut. Har aldrig kännts bättre inför ett slut, som inför studenten. Fy fan va ja e bra!

Ett till betyg

Fan i helvete vad förbannad jag blir på att det aldrig blir bra. Vad jag än skriver, hur jag än uttrycker mig så blir jag aldrig bedömd rättvist. Jag är inte Jag. Jag är en elev och inte alls någon författare. Jag ska stå rakt i ledet och inte ha någon orginalitet alls. Jag får inte ha med stav- eller grammatikfel, inte ens om jag gjort dem med flit. Jag har inte med några stav- eller grammtikfel... bara så att ni vet. Men när de ber mig att skriva på ett visst sätt så är det fortfarande jag som tolkar det. Säg ett manus. Det är ju ett konstnärligt utformat stycke text. För folk att lyssna på, säg på radion till exempel. Det måste väl inte vara så speciellt? Skrivet av Mig. Bara min text och ingen kan ta mina ord och vränga dem till något som de inte är. Från och med nu varnar jag er alla. Akta er jävligt noga ska jag säga er. Jag har slagit näven i bordet för många gånger idag, har ont i handjäveln, men jag lyfter huvudet lite högre för vaje gång jag slår till. Ingen skadas utom jag, som bara mår bra av att känna kontrollen över min egen smärtgräns. HAHA! Ta den du! Jag skiter fullständigt i vad du tycker eller kommer säga i framtiden om mig, om det jag skriver, om hur jag skriver! Och jag skiter ännu mer i att göra stycken i den här texten för att meningen är att det ska vara en gröt av arga ord som upplöses i en enda regn av spikar på alla som försöker döma mig. Ni kan ju gå och dö, snälla, dö bara. Försvinn.

En till eftermiddag

Cyklade hem liiite för sent. Lade mig i sängen och läste Jack samtidigt som jag käkade Pringles och åt upp den sista chokladen. Med godiset försvann min energi så jag somnade en stund. Vaknade av att brorsan damsög och låg och tänkte på sex en stund. När jag lyfte på huvudet från kudden upptäckte jag en stor dregelfläck, då gick jag upp och erbjöd min massage till brorsan. Skönt.

En till kluven känsla

Studenten. Mattebetyg. Flytta. Jobba. Flytta igen? Ahhh... vart ska jag ta vägen? *rädd*
Hatar vissa saker med att vara jag. Men men... det skulle ju inte vara jag utan dem heller... Alla vänner, ni betyder så mycket för mig... vart skulle jag ta vägen utan Ön i skolan? Vilka skulle jag annars prata med, om inte NI!? Och AE... vilken röra! Men vilken underbar omväxling från resten av skolbyggnaden att komma in dit och träffa alla människor... och kunna prata med, och vara med hela tiden. Som ett helt sjukt stort kompisgäng - Gudars vad jag kommer sakna alla därifrån när jag tar studenten!!

Men det finns ju en hel del som man kommer hålla kontakten med no matter what! =) Jag älskar Er!

En till match

Var barnvakt igår. När barnet sov bjöd jag hem några nära och kära. Danny the dog är en bra film. Den har allt som jag tycker är bra: Coola slagsmålscener, pianon, kärlek, snusk och en väldigt djup fråga om mänsklighet vs. djur. Den filmen tittades det på i alla fall. Sedan skjutsade jag hem varenda kotte. Sedan sov jag gott och länge. Dock visste jag att "barnet" skulle vakna tidigt, och det gjorde det också :P

Vi bestämde oss för att gå på bio. Syrran och hennes man kom över och käkade pankakor med oss innan vi åkte in till staden. Där skildes vi åt: Jag och bror till bion, de andra tu till O'Learys' för att se matchen. Nice. Horton är en bra film. Stort plus för alla konstida djur och för att det finns med ett emo-kid =D

Nu ska jag, livsnjutaren, avnjuta en grillad måltid med familjen. Sen blire läsning av Jack. En bra bok för övrigt. Hej svejs

Ett till matteprov

Ett enda. Sen är det över. Finito. Done. Take it or leave it. I'm leaving. I'm Gone.
Intressant...

Jahaja... Breaking Benjamin dunkar i huvudet på mig och mattetalen börjar sakta lägga sig på plats i huvudet... Som för den delen dunkar utan musiken också, så ömt... Cyklandes i morgon, liksom idag. Najs. Matteprov... GODIS! SHIT! Måste åka och handla.

Kramkram! //Mig

En till dröm

Jag drömde att jag fick lust att kissa på en massa saker på en flygplanstoalett samtidigt som det var en massa folk som stod på kö utanför. För att det skulle gå lite fortare att träffa rätt fick jag en penis. Men det såg inte ut som en penis... Hur som helst. Det var en dröm.

Försov mig tack vare den drömmen, så det blev inget cyklande till skolan idag. Det vägde jag upp med en massa städande och mattepluggande (Tack Robin, du är bäst!). Men allra mest städande tror jag. För i morgon kommer fotografen och jag tror att huset kommer upp på internet och i tidningen på Fredag... Sorgligt, men sant. Två hus till salu samtidigt - vilken satsning nu när räntorna är som de är. Och så är vi nöjda med värderingen av huset också, så med lite fina annonser kan nog budgivningen bli till vår belåtenhet också =)

Jag är nöjd med min dag. En dusch bara, sen ska jag sova gott i porrbelysningen sominredarna tyckte passade bra vid min säng... kanske det är den som gjorde att jag drömde som jag gjorde O_O - - - Jag undrar vad jag kommer drömma inatt?

En till käftsmäll över msn

Kom på en sak när jag lyssnade på Lars Winnerbäck - Jag hugger i sten.

Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt

De där raderna är så jävla sanna. Du - är i och för sig många personer. Några vet vilka dem är. Andra har nog ingen aning... Tycker inte om msn egentligen... Allt kan bli så vridet och fel, samtidigt som man inte kan uttrycka allt i de små orden som formas i rutan - det räcker inte till alltid. Jag vill kunna hålla om gamla vänner igen, jag vill kunna se er i ögonen och säga precis det jag menar. Jag vill prata med mina kompisar live, in real life, här och nu, öga mot öga. Med alla möjligheter att tala kroppsspråk och verkligen se om man menar det som sägs. Samtidigt som man har alla möjligheter att slå till den man snackar med. Det kan man inte gör på msn. Man kan inte visa tårar eller glädje i mer än smileysarna kan... och dem är ju inte jag.

Jag vill visa mina uttryck, mina blickar, mina andetag och pauser i mina svar. Jag vill se den jag talar med och kunna försvinna in i blicken med min egen... drunkna och tappa orden, be om ursäkt och att du ska ta det en gång till - jag drunknade visst....

Kom hit i stället. Säg det direkt till mig. Vad är du rädd för? Jag känner att det är något DU (kom ihåg att DU är flera personer) verkligen vill säga. Något fattas. Vad är det? Är det oss? Är det jag? Är det något som du inte har sagt som jag borde veta? Kanske något som inte passar riktigt? Vad det än är. Jag vill kunna krama dig om det är positivt, eller springa därifrån om det är morsatsen. Jag kan inte springa ifrån msn. Jag kan inte slå dig. Jag kan inte bedöva dig. Jag kan inte låtsas så att du ser det och fråga hur det egentligen är när jag bara svarar "bra"...

Jag vill vara verklig. Att tala med, att ta på, att känna doften av, att kittla, att slå, att springa ifrån om det behövs. Här är jag. Simple as that.

En till förändring

Efter en genomvåt cykelfärd hem från skolan, inte på grund av regn dock, så tog jag ett varv genom huset för att se vad Roommates gjort med det. Det som sticker, men bara lite, i ögonen är de rosa fluffiga kuddarna på mitt rum.... men det kan ju vara lite coolt att gå emot sina egna principer om rosa tyger... Fick ett städryck också så nu är inte bara huset rent, utan även lilla jag =) Känner mig hälsosam, lustigt...

Matten ligger överst på bunten med saker att göra. NP på fredag. Blir minst sagt spännande för det kan verkligen gå hur som helst. Stackars min fröken som måste springa fram och tillbaka, ensam, mellan de viftande armarna i klassrummet. Så här inför prov skulle det vara idealiskt om lärarstuderande kom och hjälpte till lite för att öva på sin pedagogik med oss som vill ha lite hjälp. Även om det bara gäller ett tal så kan man ju nu sitta hela lektionen och såsa bara för att man inte kan få hjälp på en gång och inte fattar. Går man ifrån lektionen utan att ha fått det klart för sig så förlorar man ju på att gå till den i första taget. Då kan jag sitta hemma och klia mig i skallen i stället.

I morgon börjar utegympan! Jippie! Ombytt och klar och redan lite svett kommer jag rullandes på cykeln då, i solen, i värmen och så är jag redan uppvärmd! Guuld!

Ett till ljud

Jag hör det där jävla mullrandret hela tiden. Är det åska på G eller är det jag som har fått en konstig tinnitus? Ibland mullrar det från bröstkorgen, i bland sitter det i magen. Ibland hör jag hur två berg krossas mot varandra precis mellan öronen. Huvudet blir tungt av all sten som faller. Som stora nävar som slår hårt varje gång de landar. Jag vill inget annat än att sova djupt och ligga långt in under ett täcke. I mörker och tystnad. Inget mullrande. Ingen huvudvärk. Inget magont och inga tunga rosslande andetag. Panik. Jag börjar få panik. Mullrande huvudvärk. Panik. Ångest. Tunga andetag. Rossel. Panik. Snurrande ögon och blinkande ljus. Panik.

Spring!

STOPP! Aldrig. Inte igen. Nej nej nej. Inte nu. Muller. Panik. Stopp.... snälla... vänta.. sakta ner.. stanna.. pusta ut. Andas. Blinka. Blunda. Andas in. Svälja. Andas ut

Slut.

Skriftligt konstverk av Mig. Och jag kallar det "KONSTVÄRK"

En till påminnelse

Jag glömde en sak som var ganska intressant att berätta om igår: På tåget hem så körde tåget helt plötsligt över något. Jag tänkte "Jag vill inte veta VAD det där var". När vi stannade på nästa station i Enköping fick jag veta att det var några jävla ungar som ställt ut ett betongblock mitt på spåret! Hur fan kan man göra så? För det första ska man inte vistas på spåren över huvud taget. För det andra: Tänk om tåget hade kommit när de stod där och kånkade på blocket? Det kanske hade varit lika bra, och antagligen snällare mot tåget. Den där betongklumpen hade av flera ledningar mellan vagnarna och sabbade fronten på loket som skulle köra hela vägen till Göteborg.. Och det var ju bara tur att vi inte spårade ur! Nä, fy fan... ändå blev tåget inte mycket försenat alls, när vi var i örebro så hade vi kört ikapp de 20 minutrarna det tog att fixa skadorna... Det var en upplevelse det med, och det var skrattretande att höra tonen i mannens röst i högtalarna... han var heligt förbannad ska jag tala om för er! Med allr rätt...

Ja... det var nog bara det jag missade, nu ska jag ge mig hän åt mitt rum igen och så ska jag käka innan det bär av till Deed!

Kramar från Mig

En till rutten brasa

Helt impuslivt. Jag bara "okej, vi kör" och så körde vi. Lite dricka blev det ju också, men aldrig lika mycket som det skulle ha blivit om jag stannat kvar i Närke... Allt var ju inte perfekt, men mycket har gett mig fina minnen som jag kommer ha med mig hela livet nu. Det blev ett fint farväl också...

Nu undrar ni säkert vad i helvete jag pratar om. Och jag ska göra det klart för er alla så ni slipper undra: Mamma ringde mig när jag var på väg till skolan i går, onsdag, och frågade om inte jag kunde följa med henne till vår sommarstuga, som inte är vår längre. Ni har säkert redan fattat att jag hoppade på det förslaget och det innebar att jag sket i precis alla olika planer som fanns för kvällen och tog första bästa tåg till Stockholm.

Väl där fick jag ta tunnelbanan till västra skogen i Solna, där mamma har sin nya lägenhet, och så tittade vi runt lite innan vi åkte ut till stugan. Väl där drog vi i oss lite alkoholhaltigt för att bli varma och gav oss ned till stenstranden för att beskåda valborgsfirandet.

Det var den ynkligaste brasan jag någonsin sett och jag saknade verkligen de enorma brasor jag sett tidigare... Eftersom det inte var något att se så gick vi hemåt igen, men först stannade vi hos våra ex-grannar och fikade en snabbis. Bara massa skitsnack så mor och jag drog oss ganska kvickt därifrån. När vi kom in i stugan igen var det varmt från vår egen ex. braskamin och i skenet från elden åt vi päron, kladdkaka, kex och ost. Inte nog med det så tvingade mamma mig att dricka vin. Min mamma! Det är ett effektivt sätt att få mig att hata vin. Verkligen. Lyckat mamma. Men det var jättegott, allt utom vinet alltså, och jag njöt länge och väl.

I morse var jag bara för trött för att gå upp så jag låg kvar. Simple as that.
I min morgonyra hjälpte jag mor med diverse packning av vårt Ex-sommarställe och så gick jag runt och tog farväl av allting. Det var väldigt fint att få gå runt själv och fota lite i huset och omgivningarna. Det kändes skönt att åka därifrån. Hej då Grisslan sa jag när vi lämnade området.... Hej då...

På tåget hem talade jag med en dam som satt bredvid mig. Först talade vi om att jag reste så billigt som student. Sen talade vi om att bo i stan vs. bo på landet. Och så talade vi om olika hundraser... Och så kom det fram att hon var lärare. Hon var precis det jag ville vara förutom att hon bodde centralt, och jag vill bo ute i ingentinget.

Och så övertygade hon mig om att inte bli musiklärare... verkligen... usch vilket jobb... och vilket perfekt sätt att sabba sin hobby på! Jag tänker bli mattelärare till att börja med, sen kanske det blir svenska också, men man måste väl ta en sak i taget...

En till cykeltur

Japp, nu är man verkligen igång med cyklandet till och från skolan =)
Men i morgon blir det nog inget, för då ska jag ta ut hunden på morgonen i stället. Sen blire matematik så det ryker om det... För övrigt är det ju Valborg också och 12.30 ska jag och resten av kören sjunga för skolan! Det kommer nog gå åt skogen, men det är alltid kul att sjunga, även om det inte låter så bra alla gånger.

Mamma beordrade mig till att byta skärm vid datorn och som vanligt så vill jag inte följa hennes order. Men jag tror jag inte har något val om jag ska kunna se något när jag blir äldre, för som det är nu så sitter jag flera timmar om dagen framför ett enda flimmer. Inte bra... Men det blir så klart ett upp-byte isåfall och då är inte jag missnöjd precis =)

Jag vill tacka Johan, som utnämde mig till sin nya blogg-guru. Det värmer gott och det känns bra att veta att folk faktiskt läser allt man skriver... Känns nästan overkligt, eftersom mycket jag skriver ändå inte är mina innersta tankar om någonting. Ibland kanske det är det, men oftast så skrapar denna blogg bara på ytan av allt jag tänker - och varför vill folk läsa det då? Intressant...

Hade en trevlig dag i alla fall.. Nu mat. Sen sömn. Kramkram

En till audition

Egentligen blir det inte en till, utan den blir faktiskt av. Men i morgon i stället. En enda bara =)

Vad gör jag om jag går vidare? Om jag får komma tillbaka i veckan? Ledigt en dag är ju inte så farligt, men ledigt från jobbet i sommar är farligt. Inget Irland i höst är otänkbart. Alltså går jag inte längre än jag kommer i morgon eller i veckan. Sen drar jag mig ur. OM jag går vidare.

Vad gör jag om jag inte går vidare? I'll stick to da plan.. Go to Dublin. Stay away from home.

Vilken underbar dag det har varit. Har haft så roligt och träffat så mycket roligt folk. Även om det bara blev en massa köande av hela dagen så var allt värt varenda minut i folksamlingarna. Fint sällskap från första till sista timman på dagen och nu är det dags att sova. Och sjunga lite grann för mig själv... nu i ro... slumra in...

En till Ernst Kirchsteiger 5 mg

Ikväll blir det föreläsning med Ernst. Inredning såklart. Det kan väl han om någon. Jag är heeelt förälskad i honom! Han är sååå underbar! =)
Vet inte hur jag skulle klara mig utan sommartorpet om Ernst inte var med.... han förgyller hela min dag genom att titta in i rutan då och då - och nu ska jag få träffa honom!

autograf och foto är ju ett måste såklart! OOOHHH - jag är så nervös!!!!

ELLER INTE!
>.<
Men jag ska faktiskt på föreläsningen.... med eller utan Ernst. Så är det bara!

En till härlig dag

Fint väder.
Cykel till skolan.
G på religionsuppsatsen.
Bamsebasket på gympan.
Matig mat.
Cykel hem igen.
Tandläkarbesök lite impulsivt.
Bettan + Hästar + Wilma + Vilse i skogen O_O

SUBWAY

Fårskallar+ foton + Joker :P

Fan vilken skön dag... massa träningsvärk... och nypumpade däck tills i morgonbitti. Då kör jag igen!

En till avklarad punkt innan studenten

Nu har jag skrivit färdigt projektrapporten! Puh! Jobbigt! Men nu är jag klar och allt gick bra.

nu är det bara en till uppsats kvar! Mitt behov av att berätta om hur mycket jag har i skolan kommer av att mamma inte vill lyssna på det eftersom hon läser Svenska B på konvux samtidigt som hon jobbar heltid, tar hand om en hund och en trädgård och en karl samtidigt. Det blir rätt påfrestande så hon vill inte veta av mina jobbiga stunder... Tur att man har andra kompisar att snacka med i alla fall...

En till nu, komigen!

Tiden är ett underligt begrepp. Jag läste på en randomblogg och blev helt tagen.
I skolan där är varje minut som fem. På krogen kan fem minuter kännas som en. På bussen är det anarki - en minut är som tre och tvärt om samtidigt. På natten är varje timme en evighet och dagen försvinner i ett ögonblick. Så underligt, men så sant.

Den här dagen försvinner också i ett ögonblick. Jag har inte hunnit någonstans och projektarbetet ska vara inlämnat i morgon. Jag känner mig ändå inte stressad eftersom jag vet hur tiden på natten fungerar och om man kollar på klockan vid tolv-tiden och sedan skriver så mycket man orkar så ska du se att du har skrivit i vad som verkar vara en evighet när du är färdig. Då är det dags att gå till skolan och lämna in arbetet. Klart!

Just nu sitter jag och kastar ord i bloggen i stället men jag behöver faktiskt lite omväxling i det jag skriver också. Skulle nog ha svårt att skriva en bok... skulle behöva hålla på med flera samtidigt och inte bli klar med någon. Det är verkligen så jag fungerar... Men med lite diciplin och inget msn igång så går det mesta när det gäller skolarbete!

Tillbaka till projarbete....

En till flirt

Det bara bubblade av symbolik hela kvällen. Så många kärleksklishéer på samma kväll ger mig kväljningar. Några exempel:

Att som upptagen tjej flirta och dansa med andra killar än sin egen helt ovetande om att han står en bit bort och se precis varenda blick och rörelse.

Att som nybliven singel vara på samma hak som sitt ex och verkligen anstränga sig för att ha kul, men hindras an Ex'ets närvaro.

Att exet har en dålig fylla och åker ut - så att singeln kan leva livet utan hinder.

Att bli bjuden, men tacka nej. =)

Och invigningen av dansstängerna på klaras var ju värsta FAILen... dansarna hade aldeles för mycket kläder på sig och de väntade med att inviga tills efter tolvslaget... Att komma fram till stängerna var en kamp i sig, vilken jag gav upp så fort det blev en folkmassa runt dem... kollade på dansen bara, sen gick jag ut.

Nu är det bara två dagar kvar innan projarbetet ska vara inlämnat och idag ska jag inte göra ngt annat än att författa processen, i morgon analysen och sammanfattningen. SEN är jag äntligen klar! Puh...

Ett till disco

"Jag ska på disco idag! =D"

"Åh. Vad... 80-tal.."

Ja, sen var det ju jäkligt underbara människor där! "80-talet? Vart tog du vägen?" förgyllde upplevelsen ytterligare =P
Nästa torsdag blire bowling! Detta är början på en referens i min ansökan om att få bli AuPair... jag är så nyfiken på framtiden!

Och nu är rapportet påbörjad. Det kommer nog bli rätt bra tillslut ändå. 100 timmar kommer jag i alla fall redovisa, och antagligen blir det just dem som passar mig bäst... eftersom de 300 timmar som jag egentligen har lagt på det här inte alls var särkilt bra alla gånger... Det känns bra att kunna klippa och klistra i allt så att min rapport kan spegla mig som en driftig och målmedveten person i stället för att berätta om alla problem. Men det är klart att de också kommer med på ett hörn!

Nu äre sängen som gäller. Ska ju orka dansa i morgon! =) Krogen!!

En till rapport

Jahapp. Nu är man klar med Religions uppgiften. Blev rätt bra i alla fall. Jag är nöjd. Har gjort mycket sämre saker än så =)

Nu är det bara den där där helvetesrapporten på projektarbetet kvar. Míriel bevisade nyss för mig att man kan göra väldigt mycket på bara en natt så jag känner min inte lika stressad längre, men jag vill ju i alla fall bli klar i tid, och helst innan jag får en blodpropp eller en hjärtatack... är så stressad.. och sjuk.

Och fick ju höra att den dära lilla inredningsfjollan som ska flytta runt alla saker i huset antagligen kommer ta och ge när det gäller mina prylar... de kommer nog hit om ett par veckor eller hur det var. De skulle jobba med att möblera om i huset dagligen i två veckor. Sedan ska allt stå så under visningarna också i en månad. Jag är rädd för att de kommer splittra på mina grejer så mycket att jag inte hittar dem igen...

Och att inget kommer vara sig likt... de kommer flytta runt grejerna, efter det, när huset säljs så ska allt ner i lådor, och blir det som jag vill så kommer jag inte packa upp det igen förrns som ett och ett halvt år. Så när de kommer om ett par veckor blir det hasta la vista baby till mitt rum och den där härliga instängda doften, och det dunkla ljuset av att gardinerna hänger för det mesta av tiden... Och alla grejor... inget kommer bli sig likt. Aldrig mer. När jag kommer tillbaka från Irland kommer jag antagligen flytta in i en egen lägenhet... Nu finns det ingen återvändo längre.

Fågelungen har tagit ett steg för mycket utanför boets trygga vrå...
Nu har den bara sig själv att lita på...
Bredda sina vingar och kasta sig ut...
Tills det lilla liv man en gång hade, har tagit slut...

Av Olivia Jaworski <3

En till konsert

De små busungarna kryllade överallt! De var hoppiga och studsiga, men samtigt väldigt slöa. De sa nej till att stå upp men ändå gjorde de rörelserna. Sååå snälla.
Det är alltid kul att sjunga och spela med barn, musiklärare på dagsinivå - finns det? Eller så får jag skaffa massa ungar i stället... det är väl också en lösning =P

Musik är så speciellt... det gör underverk med personer och jag vet att jag vill jobba med det i mitt liv. Det är så kul att se alla små engagerade ansikten och de tappra försöken till att göra rörelser i takt till musilen... Det måste erkännas - jag är svag för barn. Även om de bråkar och är griniga ibland, eller ofta, så lär man känna dem... det är så speciellt.

När jag blir äldre så har jag en känsla av att jag kommer vilja jobba med ungdomar, men just nu vill jag bara växa upp så jag slipper känna tonårens press på mig mer. Men sen, när man är lite mer... hmm... vuxen (?)... så tror jag att det också är najs att jobba med. Barn och ungdomar. Musik. Matte. Lärare. Ja, tack. Det blir nog bra.

En till rätt najs dag

Jodå, detta var en rätt okej dag. Ont i halsen. Men halstabletterna som jag köpte hjälpte! Jag menar, hur ofta är det som de där små sugtabletterna faktiskt gör någon nytta? Det känns som om man kan äta hur många som helst, fast de fungerar ungefär på samma sätt som placebos! =(

Men i dag så fungerade det=)... Senega hette dem.. påminde lite om läckerol. Rätt najs smak.

Usch, vad ajg måste sova tidigt idag... Ska ju ha konsert i morgon! Go dagisbarn GO!!! =) Askul!

En till bacill

Jag somnade med ont i halsen.
Tolv timmar senare vaknade jag.
Då hade jag fortfarande ont i halsen.
Det var fint väder så jag gick ut.
Kände att jag behövde andas.
Men det kändes som om jag inte kunde.
Jag kunde inte ropa på hunden,
så jag stoppade fickorna fulla med godis.
Då visste jag att hon skulle gå fint.
Det gjorde hon också, hela vägen.

När jag kom hem så samlades moln.
Nu regnar det.
Mysig eller tråkigt?
Idag - mysigt.
Igår hade det varit tråkigt.
Varför?
För att det var söndag.

En till trevligt låt

Jag har blivit lite förtjust i den här låten... den är så.. rätt

You've got your ball,
You've got your chain
Tied to me tight, tie me up again.
Who's got their claws
In you my friend?
Into your heart I'll beat again
Sweet like candy to my soul
Sweet you rock,
And sweet you roll
Lost for you, I'm so lost for you

Touch your lips just so I know
In your eyes, love, it glows so
I'm bare-boned and crazy... for you.

Oh, and you come crash into me
Baby, and I come into you
In a boy's dream
In a boy's dream

And if I've gone overboard
Then I'm begging you
To forgive me
In my haste
When I'm holding you so girl,
Close to me

Oh, I watch you there
Through the window
And I stare at you
You wear nothing, but you
Wear it so well
Tied up and twisted,
The way I'd like to be
For you, for me, come crash into me, baby
Come crash into me, yeah

Crash into me - Dave Matthews' band '96

En till gammal dikt

I don’t know if I want to kiss or kill you
it seems as if they both are right
Stop doing that face, don’t do that look
I’ll tare your heart apart

Don’t let me use your mind
take away the purity of your thoughts
the secrets that should be held forever
is revealed with shame

It’s like ten thousand hearts in a two inch can
where they can’t breathe or love at all
the heat is increasing while the hearts stop beating
and I watch from the other side while they die

There’s a voice inside my head
it makes me sick of trying
I’ll put next hart into the can
and another one when it arrives

I don’t know if I want to kiss or kill you
I’ll take away the purity of your soul
the secrets that must be held forever
are waiting to come out of its chains

En dikt/låttext som jag skrev för länge sen... Har inget exakt datum.. men gissa gärna
Funderar på att sätta musik till den... bara för att få jobba lite vid pianot.